tisdag 13 april 2010

Nya S-mål men hur?

Skulle egentligen ägna mig åt att fixa färdigt min databas som jag ska presentera i morgon men när jag läste Mona Sahlins debattartikel i DN kunde jag inte hålla mig borta från att kommentera. En konflikt som är en fritidspolitikers dilemma även om jag har rätt mycket frihet att disponera min tid. Kan göra databasen i natt.

Nåväl. Artikeln är både intressant och ointressant.

Intressant på så sätt att det är en fullständig inkompetensförklaring av den politik sossarna bedrivit hittills. Det mest anmärkningsvärda är ändå att man säger sig vara en frihetsrörelse och att man kämpat för att den enskilda människans möjlighet att välja sitt eget liv. Det finns ett talesätt att när fan blir gammal så blir han religiös. Det kanske ska bytas ut mot att när sossarna blir gamla blir de liberaler. För hittills har jag sett mycket lite av valfrihet i s-politiken och möjligheter för de enskilda individerna. Socialdemokraterna har för det mesta velat fösa in alla i en och samma socialistiska fålla. Rätten att starta fackföreningar är väl vällovlig men att tvångsansluta till socialdemokratiska partiet låter väl inte som att den egna individen har valfrihet. Och hur var det nu med vem som ska få torka rumpan på mig när jag blir gammal. Inte ställde sossarna i Borås upp för den valfriheten.

Att strida för allas rösträtt är inte heller något som sossarna kan ta åt sig hela äran för. Liberaler var i allra högsta grad inblandade i rösträttsrörelsen. Så till den grad att symbolen för denna numera är Folkpartiet liberalernas partisymbol, blåklinten.

Det som är ointressant i artikeln är att den säger ingenting om vad man tänker göra. Procentuella mål för hur många som ska vara arbetslösa eller hur många som ska gå på högskolan kan väl vem som helst sätta upp om man inte behöver tala om hur man ska nå målen.

När man startar ett företag ska man göra en affärsplan. Utifrån artikeln så saknar företaget "Rödgröna till makten" fullständigt plan för hur man ska nå de mål man sätter.

För att fortsätta jämförelsen med företagande så ska man också göra en konkurrentanalys. Den finns med. Men frågan är hur objektiv den är. Det kanske är bra att se både till styrkor och svagheter. Det kanske är läge att ta med i analysen att när alliansregeringen tillträdde så var det högkonjunktur men att under mandatperioden vi genomlidit den värsta ekonomiska krisen på många år. Och att när sossarna lämnade rodret massor av människor levde i utanförskap. Och att i stället för möjlighet att komma tillbaka till ett arbetsliv, helt eller delvis, man hamnade i förtidspensionering. Regeringens reformer på det området var välbehövliga även om jag personligen anser att dess kunde genomförts på ett mer planerat och genomtänkt sätt. Men att de är riktiga på sikt tvivlar jag inte på.

Till sist bara en kommentar om utbildning. Jag tror att kunskap är viktigt. Men det finns olika typer av kunskap och människor är olika. Vi har alla samma värde men har olika förutsättningar. En del är kanonduktiga på det praktiska medan andra är mer teoretiskt lagda. Jag har så svårt att förstå att teoretiska kunskaper är mer värda än praktiska. Att bara sätta mål att så och så många ska gå igenom högskolan gagnar ingen. Ger det individen mer frihet att själv välja sitt liv. Måste den som är skoltrött tvingas plugga teoretiska ämnen för att han eller hon ska få högskolebehörighet. Med risk att inte få något slutbetyg över huvud taget med större risk som följd att hamna i arbetslöshet. Där tror jag att den kommande lärlingsutbildningen ger ett mycket större mått av valfrihet än sossarnas "mata in alla i samma fålla".

Nu måste jag ta tag i databasen. Men fler som skrivit om detta är

Sebastian Bjernegård, Pär Johnson, Runo Johansson

Inga kommentarer: