Illa när barn far illa

Det som berör mig allra mest är när barn far illa och utnyttjas. Alla de vittnesmål som kommer i dagen det ena efter det andra om hur kyrkans män förgripit sig på barn är upprörande. Och att det tydligen varit känt inom kyrkan, men att man tystat ner det. (SvD)

Jag undrar vad kärleken till nästan finns i dessa sammanhang. Det måste vara en misstolkning av kärleksbudskapet liksom till orden "låten barnen komma till mig". Det var kanske inte på "det" sättet som var tänkt.

Jag lägger mig inte i resonemanget om det är celibatet som är orsaken eller om det är så att män med böjning åt det barnsliga hållet söker sig till katolska kyrkan just för att det finns möjligheter t ex i form av korgossar som fostras i en manlig värld. En värld så genomsyrad av mäns tänkande och agerande är dock enligt mitt sätt att se det ingen sund miljö. (DN)

Förutom dessa övergrepp som skett så är synen på kvinnors rättigheter minst sagt konservativa. Det handlar om aborter och preventivmedel t ex.

Det är bra att övergreppen kommer till ytan. Risken att fler utnyttjas kanske blir mindre med öppna ögon. Frågan är bara hur många som drabbats och som inte vågar kliva fram och söka den hjälp man kanske behöver. Och även om en del uttalanden tagits till hälften tillbaka, som gjorts av biskopar och andra företrädare för den katolska kyrkan, så är de ändå gjorda. Och det som en gång sagts kan aldrig utplånas utan finns för evigt. Uttalandet om sammanblandning med pedofili och homosexualitet är en kränkning mot alla som älskar någon av sitt eget kön. (DN, DN2, SvD)

Den katolska kyrkan får gärna ha präster som lever i celibat men som har förhållanden med vuxna människor trots kyskhetslöftet men barnen ska prästerna ge sjutton i. Men katolska kyrkan har en lång väg att gå för att återupprätta sitt förtroende. (SvD)