Vintern rasat ut

Solen skiner och jag ska äntligen byta ut mina dubbdäck mot sommardäck. Som vanligt i sista minuten. Men det verkar vara så mitt liv ser ut just nu. I sista minuten. Men konstigt nog så fixar sig allt. Fast det där med att röja i huset fixar sig inte självt. Inget händer medan jag sitter och skriver på bloggen. Dammtussarna ligger kvar där. Och pappershögarna. Det där med det papperslösa samhället tror jag inte riktigt på.

Slut på skitsnacket. Igår lärde jag mig hur man ska sålla bort detsamma. Åtminstone när man ska boka tid för säljmöte. Undrar just om alla telefonförsäljare lärt sig detta. Det som börjar med rent personlig frågor som hur jag mår mm. Det var under ett fantastiskt intressant seminarium som anordnades i QVIM:s regi (QVIM är projektet jag jobbar med för att stimulera kvinnors företagande) som jag och cirka 20 andra kvinnor fick läras oss en hel del matnyttigt av Ulla-Lisa Thordén. Hur man ska nå framgång med sitt säljande. Jag ska skriva lite mer om detta på QVIM:s blogg när jag klarat av alla måsten som jag måste idag.

Men jag kan inte låta bli att kommentera opinionsundersökningen inför Europaparlamentsvalet. (SvD, DN) Det är kanske inte konstigt att Piratpartiet når högt i denna. Helt plötsligt har det kommit till en grupp personer som har en fråga på agendan och som är besjälad av densamma. Dessa personer hade kanske inte alls tänkt rösta i Europaparlamentsvalet. Enligt mätningen var det hälften som inte visste vilket parti de skulle rösta på. Bra i och för sig eftersom valdeltagandet höjs.

Men det är oroväckande. Just på grund av att partiet bara har en fråga på agendan. Vardagen består inte av bara en fråga. Det finns många frågor som måste lösas för att få en helhet. Som politiker måste man se bortom det egna intresset (fast visst finns det de som har svårt med det) och se till allas bästa. Jag kan tycka att det gått för långt i vissa integritetsfrågor där den personliga integriteten skrotas. Men det är lika mycket att trampa på andra människors integritet att sno deras verk. Verk som de kanske ska försörja sig på.

Kul i alla fall att folkpartiet liberalerna enligt mätningen behåller de två mandaten. Som tyvärr under den gångna perioden bara blivit ett i realiteten. På grund av att en person gick till FI. Men det ser dystert ut för mig på 30:e plats. Och förresten Sverige har bara 18 mandat totalt. Så det måste nog bli många kryss.

Men det viktigaste är att få många att gå och rösta. Men förstås helst på folkpartiet.

Nu får jag väl bege mig till bilverkstaden så jag får på mina sommardäck. Och sedan väntar dammtussarna.

Medborgardialog

Så var då kvällens medborgardialog avklarad. Jag tror det blev uppåt 50 personer som kom till slut. En blandad skara både vad gäller ålder och kön och bakgrund. Temat var trygghet men det kom att handla om rätt mycket. Alltifrån felnumrerade hissar och konstgräs till invandrarföräldrar som vill starta fritidsskola för sina barn på lördagar.

Polisen fanns på plats och svarade på frågor. Liksom politiker, hyresvärd och hyresgästförening. Tyvärr var jag den enda politikern från majoriteten. Så jag fick stå till svars för majoritetens beslut när sossarna attackerade. Fast som tur var blev det inte så mycket debatt utan kvällen blev den skulle bli. En dialog mellan medborgare och politiker och andra intressenter. Där man lyfter viktiga frågor utan att för den skull ställa någon mot väggen.

Många ämnen berördes som sagt. Även den här kvällen påpekades vikten av att ha ett arbete att gå till. Neddragningarna i skolan togs upp och naturligtvis kritiserade sossarna våra besparingar. Och förvrängde våra beslut. Men också och ett förslag kom fram att de lärare som jobbar på skolorna i kommundelen, med många invandrare, borde ha högre löner. Vilket jag håller med om. Polisen svarade på frågor om hur man jobbar som tillitspolis. Ibland gör man också hembesök. Invandrarpappor berättade hur de vill starta fritidsskola för att hjälpa sina och andras barn med läxor mm på fritiden. Men att de saknat bord. Nu fick de fyra bord direkt. Ska besöka deras fritidsskola någon lördag. Samverkan mellan olika grupper var också ett ord som användes flitigt under kvällen. Det görs mycket på Hässleholmen för att bryta utanförskapet. Här finns Öppna utsikter för kvinnor, dagfolkhögskola med både grundskoleutbildning och mer grundläggande språkkurser. Kedjan som ska få fler i arbete och mycket mer. Det får man inte glömma bort. Men det är ju alltid så att även det som är bra kan göras bättre.

Men när mackor och bamsemuffins och kaffe läggs till dialogen så kan det konstateras att det blev en bra kväll. Jag tror många tyckte det.

 

Mest integration

Gårdagens möte med integrationsgruppen blev som vanligt givande. Vi har en öppen och ärlig diskussion kring den viktiga frågan hur fler människor ska få arbete och bli mer delaktiga i samhället. Det är ingen lätt uppgift, särskilt nu i kristider när varslen duggar tätt. Men vi är oavsett partitillhörighet på det klara med att det är att få ett arbete som är lösningen. Eller åtminstone få möjlighet till att komma ut från hemmet och göra något. Visst dyker det upp ett och annat som är partiskiljande. Konstigt vore det annars. Men målet tror jag vi alla är överens om och att vi inte tillräckligt tagit vara på de resurser som vi fått hit tillsammans med människor som flytt undan krig och annan förföljelse. Vi är överens om hur viktigt det är att anpassa svenskundervisning till de enskilda individerna. En läkare ska inte gå i samma grupp som en som har liten eller ingen skolbakgrund. Det allra bästa vore om personer med akademisk bakgrund kunde få sin svenskutbildning på högskolan. Men så länge som kommunerna ansvarar för SFI-undervisningen är det visst omöjligt. Kanske något som borde förändras.

Det finns dock ljuspunkter. Till exempel inom äldreomsorgen inom Brämhult där många anställda, ca 20 %, har invandrarbakgrund.

Till sist. I kväll är det medborgardialog på Hässleholmen kl 18.00 på VI-kontoret. Hoppas det kommer många som vill ha en dialog om Trygghet. Trygghet är nämligen temat för kvällen.

Nu är det dock nog bäst att jag sätter fart. Idag ska jag prata generationsskifte i företag för att hitta kvinnor som kan tänka sig att ta över redan befintliga företag. Men först blir det att titta in på sjukhusapoteket för att se om det finns några piller mot min rinnande näsa och kliande ögon. De gamla tog slut igår.

En dag i integrationens tecken

Trots rinnande näsa och ögon blev gårdagen en bra dag. Fast rinnande näsa och ögon tröttar. Så det blev inget skrivet om den. Och det var segt i början.

Men när jag väl kom iväg så blev det bra.

Dagen började på Hässle Torg. Och marknad. Tyvärr missade jag barnen från Fjärdingskolan som uppträdde. Det får väl skyllas på min tvålflaska som i stället för att placera tvålen i handen sprutade rakt ut på min nystrukna T-shirt. Bara att byta. Och sommarkläderna är inte på plats riktigt ännu. Så det tog tid.

Nåväl. På marknaden fanns förutom alla marknadsstånden där man försökte prångla ut allehanda grejer som man inte behöver längre såt fanns polisen där. För att informera och visa sin bil och tillsammans med Högskolan i Borås rekrytera polisaspiranter. Ett bra initiativ eftersom Hässleholmen är ett invandrartätt område och det behövs människor inom polisen med annan etnisk bakgrund.

Dessutom gick många av de boende runt och frågade andra boende vad det tycker om sitt område och vad de vill förändra eller om de har några andra synpunkter på sin situation. Allt ingående i ett projekt som kallas Bärkraft. Genom intervjuerna som tecknas ned bidrar de boende med sina åsikter och idéer till att förbättra sin egen situation och sin miljö. Detta skapar delaktighet.

Delaktighet ja. Mitt nästa stopp under gårdagen var Göteborg och liberala kvinnor som hade inbjudit Maciej Zaremba, journalisten som skriver intressanta artiklar i DN om svensken och svenskheten bland annat. Han talade om vad vi menar med svenskhet. Som infödd svensk tänker vi på röda stugor och midsommarfest. Det har vi med oss sedan barndomen. När det gäller de som kommit hit från någon annan stans så är det grundlagen som är det viktigaste. Gemenskap man tar ansvar för. Han tog upp frågan om man ska ställa krav på dem som vill bli svenska medborgare. Ett prov eller test är rätt men det ska vara inkluderande och det måste finnas undantag. Jag håller med. Sedan tog han upp det med svenska språket. Hur viktigt det är med ett bra spårk. Och att man använder rätt betoning och melodi. Hur den vars eget modersmål låter argt och upprört, oavsett vad man säger, kan misstolkas om man använder sin egen betoning.

Här finns länk till en av Zarembas artiklar. Resten finns uppradade intill artikeln.

Zaremba avlöstes av en av Sharafs hjältar, killarna som jobbar mot hedersförtryck. Han förklarade hur det kommer sig att mammor kan bidra till att förskjuta och bidra till våld mot sin egen dotter. Mamman riskerar att utsättas för samma förtryck om hon visar att hon är en dålig mamma och inte kan uppfostra sin dotter. Dubbelmoralen florerar. Ett sms från en kille som bara är kompis kan vara förödande. Han påtalade också att hederskulturen blir förstärkt när man kommer till Sverige. Mycket beroende på att fadern i familjen kanske saknar arbete och förlorar sin status. Och att man ha fördomar om hur unga kvinnor lever i Sverige. Och att man vill skydda sina barn från det. Liksom fördomar om att i Sverige sätts barnen främst, sedan kvinnorna, sedan hunden och sist mannen. Hederskulturer är aldrig försvarbart men förståeligt utifrån dessa fördomar. Här gäller att de som kommer till Sverige får veta att det de tror inte är sant. Och få veta att visst är det så att föräldrar har rätt att sätta gränser men att gränserna kanske är något vidare och tolerantare i Sverige än i hemlandet. Och att det är svenska lagar och regler som gäller. Här är det förbjudet att både slå och döda barn.

Jag passade på att ta en liten promenad kring Röda Sten i Göteborg. Ett område jag knappt visste fanns. Men vilken oas nästan mitt inne i stan.

Allt är inte som man tror

I söndags talade jag på en gudstjänst. Jag talade om alla människors lika värde och att alla är värdefulla precis som de är. Jag pratade också om att allt inte alltid är som man tror att det är. Och att man måste kolla först innan man drar förhastade slutsatser. Och det är så sant som det är sagt.

Bland gårdagens blogginlägg från bloggande kommunfullmäktigeledamöter i Borås hittade jag ett märkligt inlägg. För det första med en stor bild av mig. Vem har du knyckt den ifrån Tomas Gustafson (s)? Har du frågat först om du fick använda den? Det här med upphovsrätt??? Jag lovar jag ska inte stämma dig.

Sedan blev jag beskylld för att ha skrivit på en lista på Internet som jag inte alls har skrivit på. Varpå han beskyller mig att ha dubbelmoral eftersom jag skulle ha röstat för besparingar i skolan i kommunfullmäktige. Ingetdera är sant. Visst skulle jag ha kunnat skriva på listan. Det är bekymmersamt att behöva spara på skolan. Men om inga pengar finns. Tyvärr får vi inte använda överskottspengar från tidigare år. Det är något som vi inte kan bestämma i Borås. Men jag hoppas regering och riksdag kan ta tag i.

Nåväl. Den som skrivit på är en namne till mig förutom e:et i Anne. Och dessutom var jag inte med och röstade om besparingarna i budget. Den gången (nästan första gången på ett år tror) satt jag kvar på avbytarbänken som ersättare tills diskussionen om kundval ägde rum. Eftersom Tomas och jag i det senare ärendet hade en ordväxling om det är en romantisk dröm för kvinnor som jobbar i hemtjänsten att starta företag, vilket Tomas tycker, så tog han väl för givet att jag även röstat i budgetfrågan. Fast eftersom alla ersättare också har yttranderätt så håller inte det resonemanget heller. Det är nog bäst att kolla fakta först Tomas innan du slänger ur dig påståenden. Är alla maratoninlägg du gör i fullmäktige lika dåligt underbyggda?

Fast ett tack till dig. Att du påpekar att jag driver en kampanj för att komma in i Europaparlamentet.

Jag håller mig kvar vid besparingarna. Ingen tycker att det är särskilt roligt men om pengarna inte finns så måste det göras. Vid gårdagens kommundelsnämndsmöte i Brämhult var såklart budgeten uppe och vi tog de besparingar som vi blivit ålagda. Inte med lätt hjärta men efter vad som presenterades av tjänstemännen så hade alla varit delaktiga i processen. Och man kommer att följa nogsamt konsekvenserna. När oppositionen förlorat omröstningen om besparingarna i budget kom de med ett tilläggsyrkande vid sittande bord. "Att besparingarna inte skulle gå ut över barn med särskilda behov." Och det kan ju ingen säga nej till. Det är en självklarhet vilket vi påpekade i vår kommentar till avslaget på sossarnas förslag. Så om dessa går ut och säger att vi i majoriteten säger nej till att rädda barn med särskilda behov så är inte det heller sant. Även om vi rent faktiskt sa nej till förslaget men vår mening är självklart inte så. Skicklig taktik skulle jag kalla det från oppositionens sida. För att få något att se ut som det inte är. Genom att lägga fram självklara förslag.

Nu måste jag rusa och ägna mig åt romantiska drömmar. Att få fler kvinnor att starta företag.

Ett kort inlägg i en sen timma

Så var jag då hemma igen efter två dagar med Coompanion på en "röd" kursgård. Visionsdiskussioner och årsmöte fanns på dagordningen. Att starta företag tillsammans är inte fel. Antingen man är några stycken, minst tre, som vill sälja tjänster eller varor, eller är några befintliga företag som vill dra nytta av varandra genom till exempel gemensam marknadsföring.

I morgon är det projektledarmöte i Göteborg för projekt kring kvinnors företagande. Ska bli roligt att träffa andra och utbyta erfarenheter. Sedan kommundelsnämnd och planering av EP-valet i kommunen.

Ingen rast och ingen ro. Men nästa vecka blir det lugnare. Tror jag.

På väg igen

Sitter på tåget till Stockholm. Ska vara på årsmöte och planering med Coompanion i dagarna två. Det känns både bra och mindre bra. Bra för att det blir säkert två intressanta dagar med fokus. Mindre bra för att jag egentligen har så mycket att göra på hemmaplan. Både jobb och politik. När det gäller politik så är det både lokalpolitik med medborgardialog på Hässleholmen nästa vecka och valet till Europaparlamentet. Med tanke på alla skriverier att det blir dåligt valdeltagande är det dags att ge sig ut på gator och torg och tala om att det faktiskt är val. Och så har jag ju mina visitkort som bara väntar på att få delas ut.

Just nu gungar tåget så jag får nog sluta här. Lite sömn och gung är inte bra för magen.

Söndagskvällssummering

Så är det då dags att summera den gångna veckan och ladda för den kommande. Som lär inledas med besök i Herrljunga för att träffa företagsamma kvinnor. Sedan blir det i och för sig ytterligare en visit i Herrljunga men bara som mellanstation i väntan på tåg till Stockholm och Coompanions årsmöte i dagarna två. Sedan ska jag hinna med Göteborg och projektledarmöte också på torsdag. Det blir en hektisk vecka. Hur jag ska hinna allt som är inbokat på fredag och lördag är väl en gåta. Men det brukar gå om jag bara tar en sak i taget.

Idag har jag till exempel gjort något jag aldrig gjort förut. Ledet en gudstjänst. Det är inte lika allvarligt som det låter. Jag är ju ambassadör för Hässleholmen och i det uppdraget ingår att en gång hålla i en gudstjänst under lite annorlunda former än vanligt. Kyrkan är delaktig i VI-Hässleholmen som startade som ett projekt men som nu är en permanent verksamhet. På VI-kontoret kan medborgarna få hjälp både med praktiska saker som att ta kopior och få gemenskap över en kopp kaffe. Det finns ytterligare en hel del verksamhet för att skapa möten och då talar vi om möten av människor från hela världen. För Hässleholmen är ett mångkulturellt område.

Min uppgift var att dels tala själv och se till att andra som ville tala fick tala under ordet fritt. Temat var VI är vär(l)den. Syftar både på det mångkulturella men också på alla människors lika värde oavsett vem man är och varifrån man kommer. Det handlade om hur vi tar emot flyktingar och Srebrenica, något som jag alltid talar om om jag får möjlighet eftersom mina besök där finns för alltid inpräntade i mig. (Mer om mina besök i Bosnien finns att läsa på min hemsida här) Jag talade också om hur viktigt det är att inte döma eller bedöma människor för snabbt när man inte har alla fakta. Jag vet att jag själv missbrukar det ibland när jag kommenterar händelser och människor på bloggen. Ibland kanske man ska tänka efter före. Men det är också viktigt att berömma. Beröm får människor att växa.

Växer gör mina barnbarn också. Igår under min uppsikt sa det minsta barnbarnet massor av ord som han inte sagt tidigare. Stolt mormor kan man väl säga.

Dags att börja planera för den kommande veckan. Det gäller att vara välplanerad med så mycket på gång. Jag får ju inte heller glömma valet till Europaparlamentet. Måste väl börja dela ut alla mina visitkort jag skaffat.

Äntligen fredag

Så fort veckorna går. Denna har visserligen varit lite kortare än andra. Åtminstone när det gäller jobbvecka. Men det har varit en vecka med möten varenda kväll och jobb för övrigt.

Som kronan på verket gårdagens kommunfullmäktige som varade i fem timmar. Men snabbt ändå med tanke på att det var 25 punkter. Själv höll jag mig lugn även om jag hade några punkter jag kunde ha yttrat mig över. Till exempel att Borås Energi och miljö ska få sprida sin kunskap internationellt. Jag tror att det är viktig att de som har kunskap som kan vara viktig för den globala miljön också får möjlighet att sprida den kunskapen. Under min riksdagstid besökte jag Kanada och en av frågorna vi diskuterade var just hur Sverige kan sälja sin kunskap när det gäller miljön. Något senare träffade jag också i Sverige personer från Kanada som var på studiebesök för att titta på sophantering. Dock var inte Borås destinationen. Ett internationellt engagemang kan ge både intäkter och arbetstillfällen. Och också goodwill.

Även om jag inte tycker att debatten om mellanöstern hör hemma i kommunfullmäktige och att vänsterpartiet inte borde ha lagt motionen om att bojkotta israeliska varor så tycker jag ändå att det inte är ok att beskylla motionsställarna för antisemitism som några gjorde i gårdagens debatt. Konflikten i mellanöstern är oerhört komplicerad och har sitt ursprung lång tid tillbaka. Och den löses inte i kommunfullmäktige i Borås.

När jag tänker efter kanske inte fullmäktige igår var det viktigaste mötet. Dagens möte i kommunens integrationsgrupp var nog egentligen betydligt viktigare. Trots att herrarna framåt eftermiddagen blev lite väl talbenägna och hamnade utanför ämnet (kan kanske bero på sviterna efter gårdagens långa fullmäktige) så kom vi ändå fram till en hel del kloka synpunkter. Att hur vi än vänder och vrider på problemet med integrationen så hamnar vi i hur viktigt det är att ha ett arbete. Vi konstaterade också hur viktiga media är för att sprida positiva budskap kring integrationen. Vi diskuterade boende. Hur viktigt är det att bo tillsammans med landsmän? Är behovet av blandat boende av stor betydelse om man ändå har ett jobb och träffar svenskar där. Kan möjligheten att ansvara för sitt eget bostadsområde med städning mm öka samhörigheten och minska nedskräpning och förstörelse. Frågor som är viktiga att väcka. Vi hann också prata lite om delaktighet och hur vi ska få fler att gå och rösta. Viktigt är att vi också har barnfokus. Det vill säga ser till barnkonventionen.

Nu tänker jag dock lägga både politik och jobb åt sidan och fixa lite mat och titta på så ska det låta.

Några minuter till övers

Har fått några minuter mellan jobb, koll på mejl och fullmäktige. Och vad kan dessa användas till bättre än att skriva några rader på bloggen. Mitt förra blogginlägg om media och EP-valet resulterade i att jag fick en förfrågan om att utveckla tanken på Second Opinion, en hemsida för komplettering och fördjupning av publicerade artiklar i annan media. Mitt inlägg finns här.

Minuterna springer så det är väl bäst att ge sig iväg snart. Hoppas att det inte blir långt. Men risken är överhängande. I morgon håller vi på med integrationsgruppen hela dagen. Åtminstone mellan 9 och 15.

Sedan blir det dags att förbereda söndagens VI-gudstjänst på Hässleholmen. Som traditionen bjuder ska ju ambassadören för Hässleholmen hålla i en VI-gudstjänst. Jag är årets ambassadör. Men nu är det nog bäst att sluta.

Medias roll i valet till Europaparlamentet

Om mindre än två månader är det val till Europaparlamentet. Många kan tycka att det rör inte mig vem som sitter där. Det har ju tidigare valdeltagande utvisat. Men det rör alla i högsta grad. Många beslut fattas i Europaparlamentet som påverkar vardagen. Alla beslut kanske inte skulle ha fattats där men då gäller det att tala om det också.

Jag tror att EU behövs men för den skull köper jag inte EU med hull och hår. Det finns många saker jag som liberal vill förändra. EU ska inte bestämma om vår socialpolitik och EU:s budget ska inte användas för att stötta vinodlingar. Men på andra områden måste vi arbeta gemensamt. För att stoppa den gränsöverskridande brottsligheten som människohandel och narkotikasmuggling. För att värna miljön och minska koldioxidutsläppen. För att gemensamt påverka att fler länder blir demokratiska och värnar mänskliga rättigheter. Fast det finns en del länder inom EU som borde förbättra sig själva när det gäller mänskliga rättigheter. För att tillsammans verka för fred både i Europa och i världen i övrigt.

Jag kan tycka att media borde börja fokusera på att berätta vad valet gäller. Och berätta vilken skillnad det är om en person som egentligen inte vill ha EU får representera Sverige eller om det är en person som tror på Europasamarbetet, även om han eller hon inte gillar allt. Om man tror på ett framtida europeiskt samarbete har man mycket större förutsättningar att åstadkomma förändringar.

Men vad gör media. Dagens rubrik från TT i DN bland annat säger att "Få bryr sig om EU-valet". Det bygger visserligen på en SIFO-undersökning som Sveriges radio gjort så det är förmodligen sant men vilken signal sänder det? Grannen tänker inte rösta då behöver inte jag heller bry mig.

Det är dags att media börjar tala om varför man ska gå och rösta. Inte berätta att få kommer att göra det.

Lite av varje en påskdag

Solen har ännu inte riktigt trängt igenom dimmolnen. Men det ser ut att bli en solig dag idag också. Dessutom ska jag träffa solstrålarna, mina barnbarn, så det finns goda förutsättningar för dagen. "Måstena" lämnar jag därhän idag. Åtminstone tills vidare.

Det som hände under gårdagskvällen i Borås är dock inte särskilt roligt. Det är inte med rubriker om skottlossning på två ställen som jag vill att Borås ska toppa dagens nyheter. (DN, SvD, BT) Även om de två ynglingarna som besköts inte har livshotande skador enligt media så är det ändå illavarslande händelser. Vem som ligger bakom kommer förhoppningsvis fram så småningom. Och förhoppningsvis var det en engångsföreteelse.

Så till bloggandet. Jag blir lite förvånad när jag läser att DN konstaterar att riksdagsledamöternas bloggar är ett fiasko genom att kolla hur många kommentarer bloggarna får. Det är väl hur många som läser bloggen som är det väsentliga. Så ser jag det i alla fall. Att få ut sitt budskap till så många som möjligt.

Fast visst är det roligt att få kommentarer. Om de är sakliga. Tyvärr går många kommentarer ut på att smutskasta eller är rent rasistiska och främlingsfientliga. Men det skulle också vara roligt att få kommentarer från dem som håller med. Nu vet jag inte hur många läsare respektive riksdagsbloggare har så jag kan inte uttala mig om dessas bloggar är ett misslyckande eller ej. Men som DN bara gå efter antalet kommentarer kan inte ge en rättvisande bild.

En som kanske behöver få kommentarer på sina göranden och låtanden är påven. Kanske dags för honom att börja blogga för att få veta vad omvärlden tycker. Han kanske skulle bli mindre isolerad då. För det är just vad han är nu. Skriver DN i alla fall. Hans eget folk är inte lojala. Och med tanke på alla händelser den senaste tiden med hävande av bannlysningen av biskopen som förnekar förintelsen, 9-åriga gravida flickan som våldtagits av sin styvfar och vars mamma skulle bannlysas för att hon tillåtit abort och påvens uttalanden om kondomer och aids så får han också omvärlden mot sig. Ett annat tips till påven att undvika isolering är att gå med i face-book. Då får han garanterat pejl på vad omvärlden tycker och vad vännerna (om han nu har några kvar) gör.

Apropå face-book. Förutom att hålla koll på hälsotillståndet och vad vännerna gör och säger så kan man också delta i allehanda "quizzar". Inte speciellt seriösa frågelekar där an får fram vem man är i olika avseenden. Till exempel kan man få veta vilket djur som är ens totemdjur (?). Jag hade hoppats på katt men det var ormen. Av alla djur. Den som följt min blogg vet vad jag tycker om ormar. En sak är i alla fall säkert. Mitt totemdjur kommer inte innanför mina väggar i alla fall.

Nu har solen kommit fram och jag kastar mig i bilen till barnbarnen.

Funderingar en påskafton

Så var det då påskafton. Solen skiner idag igen. Härligt. Hemsidan har fått lite av kampanjstatus över sig. Det är ju val till Europaparlamentet om knappt två månader. 7 juni är det dags.

Det finns några mer "måsten" innan jag har hunnit ikapp mig själv. Deklaration till exempel. Får väl börja ta itu med den. Det är inte så många veckor kvar och det är bra att vara ute i tid. Så några timmar vid datorn och sedan ut i solen.

Det var länge sedan jag gjorde en "röj" bland dagens rubriker. Tiden räcker inte alltid till.

Får väl vänta tills jag blir pensionär. Fast det dröjer nog ett antal år. Det gäller att skramla ihop pensionspoäng så det blir någon pension. Det problemet har inte de chefer som SvD skriver om idag vars pensioner kommer att uppgå till mellan 5 och 10 miljoner per år, kanske mer. Visst jag missunnar inte personer som leder stora koncerner en bra lön och en bra pension, ansvar och lön ska hänga ihop, men det verkar som om det just nu inte finns några som helst proportioner.

När näringslivets toppar får sådana fantasisummor i bonusar och pensioner riskerar det att göra en negativ bild av näringslivet och företagande i allmänhet. Många tror att företagsledare är personer som alltid roffar åt sig och skor sig på andras bekostnad. Och det är bild som inte alls stämmer. De flesta företagare har ett slitigt jobb för att försöka få sina företag att gå runt. Med många arbetstimmar och lite lön för mödan. Och det är ju i småföretagen jobben finns i framtiden. Något som vi inte bara här i Sverige tror på utan något som talas om i hela Europa.

Till något annat. Så här i påsktider. Nu kan jag känna mig nyttig när jag äter mitt frukostägg. Varje dag året om. Livsmedelsverket (hur skulle vi klara oss utan alla dess fantastiska myndigheter) har konstaterat att äggen är nyttigare än man trott. (SvD) Men inte nog med det. Ägg är en klimatsmart föda också. (DN) Det har Institutet för livsmedel och bioteknik fastställt. Fast skillnaden mellan "vanliga" och ekologiska ägg är inte så stor. Som jag trott. Men jag håller nog fast vid de ekologiska i alla fall. Och hårdkokta ska de vara. Med mycket Kalles dillkaviar. Hur nyttig den senare är förtäljer inte historien.

Så till sist. Oppositionen ska bilda en arbetsgrupp som ska utforma en gemensam skolpolitik. (SvD) Vad gruppen ska göra har de rödgröna inte riktigt kommit fram till än. Ett förslag från mig är – hur framtidens skola ska se ut. Men med så vitt skilda uppfattningar om det mesta i skolan ska det bli intressant att se vad gruppen kommer fram till. Fast förhoppningsvis kommer det inte att spela någon roll vad resultatet blir. Jag hoppas verkligen att alliansen får förnyat förtroende. Fast med mer inflytande av folkpartiet liberalerna förstås.

Nu får jag nog ta tag i mina måsten.

Två månader kvar till EP-valet

Påsken närmar sig med stormsteg. Ska bli skönt att ta det lite lugnare i alla fall. Lite jobb lär det bli och det kanske är dags att börja på deklarationen. Min hemsida på folkpartiet bara väntar på att bli uppdaterad till kampanjsida inför valet till Europaparlamentet.

För att det behövs kampanjas är helt klart. Det är många som inte ens vet att det är val till Europaparlamentet om knappt två månader (DN). Här har både de politiska partierna och media mycket att göra. Det blir en stor uppgift att få svenska folket i vår och försommartid att engageras av ett val till Europaparlamentet. När livsandarna börjar vakna till liv efter en mörk vinter och trädgårdsarbete och uteliv lockar mer än att följa politiska debatter om valet av personer till Europaparlamentet.

Men det är viktigt vilka personer som sitter i EU-parlamentet. En person som i grunden är för ett europeiskt samarbete kan göra mycket mer nytta och bidra till förändring än en person som är emot. Visst finns det en del som jag och mina partikamrater vill förändra i EU. Jordbruksstödet till exempel och större öppenhet. Även om just en folkpartist, Cecilia Malmström, bidragit till att EU har blivit öppnare. Och det är genom konstruktivitet i stället för "gnällspikeri" som saker förändras till det bättre.

Som sagt. Det är ett intensivt arbete som ligger framför.

Sjung gärna en svensk sång – men lämna rasismen därhän

Med lite påskägg, av godissort, känner jag mig uppiggad och kan skriva några rader till . Varför ska jag förresten vara påskäggoman. Eller rättare sagt, varför ska godisäggen vara så goda. Som tur är finns de ju bara i butikerna en gång om året.

Nåväl. De senaste dagarna har sd varit på tapeten igen. SR:s Kaliber har gjort inifrån reportage. Jag tycker väl inte att den metod man använt är den allra bästa. Men man brukar säga att ändamålet helgar medlen. Ibland i varje fall. I det här fallet har det visat sig att den bild som jag och många med mig har haft har nu bevisats. Sd är ett rasistiskt och främlingsfientligt parti. Och "vår egen" sd:are i fullmäktige i Borås har stått och sjungit i förgrunden. Trots att han förnekat all inblandning. Jag har försvarat det att man ska ha en dialog med sverigedemokraterna eftersom de är ett parti som på demokratiska grunder valts in i fullmäktige. Även om de själva har långt kvar till demokratin, även om de påstår motsatsen. Men den möjligheten känns det som om den inte finns längre. I dagens BT finns dels en debatt mellan v och sd. Och dels vad vi övriga partier i fullmäktige tycker.

Nu har påskäggen slutat verka. Nu blir det sömnen.

Handlar mest om EU

Ligger efter rejält med bloggeriet. Men det händer så mycket annat just nu. Mest jobb. Men också börjar valet till Europaparlamentet närma sig, liksom kampanjarbetet. Visitkorten är snart tryckta och sedan är det bara att ut och sprida dem. I förra veckan deltog jag i en debatt om jordbruk och gröna näringar och landsbygdsutveckling med EU-perspektiv. Det sistnämnda ligger nära det jag håller på med när det gäller kvinnors företagande. Det finns många kvinnor i det nätverk, QVIM, som jag jobbar med som bor på landsbygden och bidrar till att hålla denna levande genom att starta och driva företag. Inte bara inom jordbrukssektorn. När det gäller jordbrukspolitik i övrigt kan jag inte alla detaljer men som liberal och värnare av frihandel är väl kanske inte alla de stöd som kommer olika delar av det europeiska jordbruket till del det som jag älskar allra mest. Subventioner av vinodling (även om jag gärna dricker ett glas vin) eller tobaksodling (röker gör jag dock inte) är inte något jag tycker att EU:s pengar ska användas till. Lite om debatten kan läsas på BT:s hemsida.

Tidigt förra fredagen (åkte hemifrån halv fyra på morgonen) begav jag mig sedan iväg till ett seminarium i Bryssel för liberaler från hela Europa. Det var ganska häftigt att sitta runt samma bord som liberaler från stater som för inte så länge sedan tillhörde Sovjetunionen. På fotot sitter jag tillsammans med en kvinna från Litauen. Och det som var ännu mer häftigt var att vi hade samma åsikter. I alla fall i de flesta och grundläggande frågorna. Respekt för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Hur viktigt det är med frihandel och konkurrens. För att värna välfärden. Flera av föreläsarna, inklusive en kommissionär från Estland, talade om att småföretag och entreprenörskap är det som ska rädda Europa och världen ur krisen. Det är alltså inte något vi hittat på här hemma i Sverige. Jag som ju jobbar med detta dagligen fick en liten extra kick. Det är rätt saker jag håller på med. Även ur ett Europeiskt perspektiv.

Vidare fick vi veta vad liberaler bidragit med i Europaparlamentet de senaste åren för att göra ett mer medmänskligt och öppet Europa. Och hur vi kan fortsätta med detta. Hur viktigt det är med policys för att alla ska veta vad som gäller så att alla drar åt samma håll och känner sig delaktiga. En genomgång av asymmetriska chocker fick vi också. Den som vill veta mer om asymmetriska chocker kan läsa här.

En sak vi liberaler har gemensamt, oavsett varifrån vi kommer, är tydligen att vi alltid ska vara så rationella och förklara allt. I stället för att gå på känslor. Ligger kanske något i det.

Den gemensamma asylpolitiken kom också upp. Att värna asylrätten är alla överens om. Sedan kan det nog finnas olika åsikter om andra som kommer hit från andra länder. Men de flesta är överens om att EU ska införa ett Blue-card, liknande det Green-card som USA har för att man ska kunna komma hit för att arbeta.. Sedan finns det olika åsikter om alkohol och i viss mån droger men sammanfattningen är dock att Europas liberaler, som i Europaparlamentet samlas i gruppen ALDE (även Centern tillhör denna grupp), är en ganska homogen grupp.

Det kan skrivas mycket om detta. Hemresan, som är en historia i sig, har jag redan skrivit om. En sak som jag nog blev rätt klar över i varje fall där nere (spelade vårens ankomst in månne) är nog att jag gärna skulle vilja komma till Europaparlamentet. Men,från 30:e plats är det nog inte särskilt realistiskt. Men möjligheten finns alltid. Jag hoppas dock att den engelska kvinnan från Oxford kommer in. Det är tredje gången hon kandiderar. Alltså har hon hållit på i femton år. Hon har ägnat de tre senaste åren åt sin kampanj på heltid. Framförallt önskar hennes bankman att hon kommer in. Jag önskar också den i Nigeria födda kvinnan från Svenska Folkpartiet i Finland all lycka till. Även om jag gärna vill att hon ska vara kvar och jobba med integrationsfrågor i Helsingfors. Så vi kan utbyta erfarenheter.

Nu är det nog sovdags. Nazistsånger mm får det handla om en annan dag.

En resa med hinder

Egentligen är jag rätt trött efter ett antal intensiva dagar. Först med debatt i torsdags plus årsmöte i Coompanion. Sedan upp kvart i tre i fredags för att åka till Bryssel. Sedan två intensiva dagar i Bryssel med många intressanta föreläsningar. Återkommer till dessa, men kan inte låta bli att skriva om min och Annikas (kandidatkollega till EP-valet, fast hon står betydligt högre upp på listan än jag) lite smått äventyrliga hemresa från Bryssel till Landvetter. Och svårigheten att åka på elektronisk flygbiljett när en del av flygresan avverkas med tåg. Ja. Det finns faktiskt sådana.

Det började egentligen redan på tunnelbanan när Annika skulle stämpla sin flerresors biljett på själva tåget. Det var så fullt så hon kom inte fram till någon automat. Ok.lite tjuvåkning. Fast det var inte meningen.

Men så var det tågresan eller resorna då. I stället för att flyga till Bryssel har flygbolaget KLM kommit på att man kan flyga till och från Amsterdam och sedan åka tåg. Till Antwerpen. För att sedan ta sig vidare till Bryssel eller tvärtom. På väg till Bryssel talade en vänlig man som sålde biljetter om för mig att jag kunde ta ett annat tåg än planerat, som gick direkt till Bryssel och som inte var lika fint som det som bara skulle till Antwerpen. Så det fixade sig. Värre var det hem.

Snyggt och prydligt löste Annika och jag en extra biljett från Bryssel till Antwerpen med det billigare tåget. Av misstag klev vi in i 1:a klassvagnen så lite fuskade vi där också. Men ingen kom och kollade biljetterna. Så i Antwerpen skulle vi lösa in våra elektroniska biljetter till riktiga tågbiljetter. Först fick vi en utskällning av mannen i biljettförsäljningen för att vi inte hade kopior av de elektroniska biljetterna. Vi kunde ju inte lämna ifrån oss pappren. Fortfarande skulle flygresan bli till boardingcard.

Nåväl, jag fick min tågbiljett men Annikas elektroniska biljett fick inte plats på pappret så det fattades tre siffror i bokningsnumret. Och utan nummer ingen biljett. Trots att resan var betald och allt. Men i biljettbokningen när det gällde tåget fanns ingen reservation. Vi begav oss på jakt efter något internetcafé så Annika kunde hitta sina sista tre siffror. Men vi hittade inget och således inga sista tre siffror heller. Kvar fanns bara möjligheten att försöka övertyga tågpersonalen att hon skulle få åka med ändå. Till saken hör att Annika talar språket så det blev lite lättare. Vi hittade en liten sjungande "tomte" på perrongen som såg till att folk stod på rätt plats så de enkelt kunde stiga på rätt vagn på tåget. Han fixade på oss på tåget. Han lyckades övertyga konduktören att jag och Annika reste tillsammans och således borde hålla ihop. Sedan måste ytterligare en konduktör övertygas.

Men till Amsterdam och flygplatsen kom vi. Då återstod bara en sak. Att fixa flygbiljetten. Bara jag väl lämnat fram rätt tågbiljett, så jag kunde bevisa hur jag tagit mig till Amsterdam (!), så fick jag mitt boardingcard. Jag var alltså tvungen att bevisa att jag åkt tåg till Antwerpen för att få flyga hem. Men Annika då. Ja. Hon hade ingen tågbiljett. Så även om man på flygplasten kunde se att hon var inbokad så skulle hon inte få åka med för att hon inte hade någon tågbiljett. Men efter några svettiga minuter och efter att ha orsakat en kö efter oss så visade det sig att även här fanns det välvilliga personer. Så hem kom vi båda två. Men det var lite skakigt stundtals.

Sensmoralen är att boka aldrig en kombinerad flyg- och tågbiljett om du inte tänker åka båda delarna och om du gör det se till att du får tågbiljetten stämplad eller klippt. Och kolla att alla siffror finns med på pappret. Ett annat tips är att boka flygbiljett till Amsterdam om det saknas flyg till Bryssel och sedan boka tågbiljett på annat sätt. KLM bord kanske fundera lite extra på hur man lägger upp sina flighter.

Men nu är det nog sovdags.

På agendan

Landsbygdsutveckling, databas, fransk meny, pressmeddelande och fundering kring klädval vid en temperatur på 19 grader i Bryssel på fredag, har tagit upp min kvällstid. Det finns ju inga sommarkläder framme ännu och visst borde franskan fräschas upp lite. Fast tack och lov har jag mitt gamla fransk-svenska lexicon kvar. Så jag tror jag vet vad jag valt. Nåt med charllottenlök i alla fall. Lovar att berätta. Sedan har jag ju vissa frågetecken om jag överhuvudtaget kommer fram. Det ska flygas och åkas tåg både här och där. Och på franska. Men kul och intressant ska det bli. Det är ett seminarium som anordnas av Europaliberaler inför valet till Europaparlamentet. 34 liberaler från hela EU och som kandiderar till Europaparlamentet träffas och blir peppade inför valet.

Men först blir det debatt i morgon om landsbygdsutveckling. Därefter studiebesök på ett socialt arbetskooperativ innan Coompanions årsmöte.

Men allra först sängen.