Så är han då invigd. Pinocchio. Med pompa och ståt och landshövding, Lars Bäckström, en person som jag mer känner från möten vid skrivaren i riksdagens korridorer. Och operasång och barnkör och orkester. Och säkert något mer som jag glömt. Här intill finns mitt eget foto av Pinocchio.
Han, Pinocchio alltså, var mycket finare än jag trodde. När man sedan hör konstnären själv, Jim Dine, tala om symboliken med människans utveckling kan jag inte annat än tycka att figuren är helt rätt. Pinocchio var från början en träbit som så småningom efter många öden och äventyr blev en god människa. Genom kärlek. Jag tror att det budskapet skulle nog förts fram mycket mer. I stället för att han symboliserar en person som ljuger. Jag har inte läst hela sagan, men ska nog göra det.
Efter invigningen var det kulturnatt i Kulturhuset mm. Jag hann med både operasångaren Tomas Lind och sagoberättande av Gunilla Rydholm . Och storbandsjazz ( i Immanuelskyrkan). En kulturnatt bjuder på många olika upplevelser. Fast Commedia dell ´Arte var väl inte riktigt min grej.
Även om jag nu blivit "kulturiserad" för lång tid framåt måste jag nog gå runt och titta på alla skulpturer som finns på plats i stan. Både lånade och egna.
Slutar där för i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar