Året 2020 - Del 1 Innan coronan.

 Snart har ett år gått igen. Ett år som inte varit som alla andra. Ett virus har lagt en förlamande hand över det mesta. I år skulle jag firat att jag bott i Borås i 40 år och att jag varit förtroendevald politiker för LIberalerna/Folkpartiet i 25 år. Jag har aldrig ångrat flytten till Borås och inte heller mina år med Liberalerna. Bådadera har bidragit till att jag fått uppleva mer än de flesta. Kommer en summering så småningom. Just nu är dock tanken mer fokuserad på det senaste året. Vad har hänt och vad har påverkat mest. 

Som tur är hann jag göra en hel del innan viruset slog till på riktigt. Tidigare har jag ofta gjort Stockholmsbesök av olika anledningar. Jag har aldrig riktigt tappat kontakten med Stockholm efter mina år i Riksdagen. I många år satt jag i Skatteverkets insynsråd vilket blev ca 5-6 besök per år. Sedan har jag varit aktiv i nätverk kring Liberalerna. Och är fortfarande. Plus lite till. Tror att det varit i snitt ett besök i månaden. Men det här året har det varit klent med Stockholmsbesök. Förutom månaderna före coronan. 

Av olika anledningar besökte jag Stockholm fyra gånger innan det var stopp. Men för att börja från början. Jag hann göra en hel del. Både här och där. 

 Borås stad hade gjort en plan för politikerbesök på företag. Jag hann med fyra besök. Bland annat hos Veterankraft som hjälper äldre att jobba efter att man gått i pension. I samband med det fick jag också dagens citat i Borås tidning. ”Idag är många pigga långt upp i åldrarna. Ta vara på kompetensen.Det bidrar  också till att minska den ofrivilliga ensamheten.” Något som totalt glömdes bort när pandemin kom och alla sköra 70+ skulle hålla sig hemma och inte träffa någon. 

Jag hann också med några seminarier kring hedersförtryck och agenda 2030 på hemmaplan. Regionmöte i Vänersborg. En stadshusmiddag och en konferens med Bosnier till åminnelsea av folkmordet i Srebrenica. Några liberalmöten i Borås också. Bland annat diskussion kring årsrike-frågor. För att inte tala om spännande basketmatcher.

Jag var väl ute och gick eller sprang även innan coronan men definitivt inte i den omfattning som under resten av det gångna året. 

 Första besöket i Stockholm var med Korpen och kurs i Pickleball. Tanken var att vi skulle startat upp något kring detta i Borås. Men så kom ett virus och det blev inget av med det. Inte så mycket annat heller för Korpen, till exempel blev Kretsloppet inställt.Kollade också in de alldeles för tidiga körsbärsblommorna i Kungsträdgården vid det Stockholmsbesöket. 

Nästa besök var veckan efter och då var det möte med styrelsen för Riksdagens veteranförening eller Föreningen för tidigare riksdagsledamöter som vi tänkte byta till vid årsmötet i maj. Som inte heller blev av. 

Ännu en vecka senare var det möte med HBT-liberalers styrelse i Stockholm. Började bland annat planera för HBT-liberalers 40-årsjubileum som skulle firas med pompa och ståt. Blev inget av det heller men förhoppningsvis nästa år. Kollar körsbärsblommorna igen. 

 

Nästa besök blev till min gamla hemstad Linköping. Intressant sjukvårdskonferens med LIberalerna. Fick också lite tid över till att gå i gamla fotspår. Kolla var jag bodde och besöka Gamla Linköping mm.

Senaste (inte sista) Stockholmsbesöket gjordes precis innan pandemiutbrottet. Det var redan på gång och alla i styrelsen i Riksdagens veteranförening var inte på plats. Senaste kollen på körsbärsblommorna. Minns att jag tyckte det var lite läskigt att åka tåg. 

Som sagt jag hann med en hel del resor innan det blev slut med det. Tur var det  för sedan blev det knapert med resor. Ja. Jag har gjort några utflykter under pandemin men de kommer i nästa inlägg. 

En digital dag

 Avslutar dagen innan kvällssudokun med att reflektera över dagen. Ja, jag börjar dagen med Sudoku och avslutar den med Sudoku. Det är för övrigt bättre lösningsprocent på morgonen än kvällen. Kvällssudokun är insomringspillret. Nåväl. För att återgå till reflektion över dagen. Den har varit innehållsrik.

Började med att fixa lite länkar till kvällens digitala möte och gjorde en presentation kring vad IOP är inför lunchmötet med Rotary. 

Men i det första digitala mötet fanns Barbro Westerholm, Sveriges äldsta riksdagsledamot, som förutom att leda mötet för Liberala seniorer också presenterade sin utredning om en omsorgskontakt inom äldrevården. Juno Blom, partisekreterare för Liberalerna och också riksdagsledamot, pratade om läget för partiet men också om de planer som LIberalerna spelar in till regeringen kring att ge mer stöd till civilsamhället för att stötta barn, hemlösa och äldre i ensamhet. Fantastiskt bra. Civilsamhället fyller en viktig funktion i samhället för att förbättra välfärden. 

I mötet för Liberala seniorer presenterade också f d statsepidemiolog Annika Linde sina tankar kring pandemin. 

Fick lämna detta möte lite i förtid för att rådda igång nästa. Byte av plattform, från Google meet till Zoom. För att få lyssna på Petri Pitkänen som är projektledare för en IOP, Idéburet offentligt partnerskap, som Borås basket har i samarbete med Borås stad för att få fler personer med funktionsnedsättning i arbete.Ett viktigt arbete. Jag har länge tyckt att varför ska man inte kunna utföra ett arbete efter sin egen förmåga. Har man arbetskapacitet på 25 % borde man kunna ha möjlighet att arbeta 25%. En stor eloge till de arbetsgivare som ställer upp på detta.

Eftersom ett nytt digitalt möte väntade så hade jag lite bråttom och tog en springtur i stället för den vanliga vandringen. Snabbt gick det och jag är jättenöjd. Det var rätt länge sedan jag sprang sist men de dagliga promenaderna har nog gjort sitt till.

Nästa möte. Med Hemgården där jag blev med i styrelsen i höstas. Civilsamhället när det är som bäst. Café, kurser mm. Som kom igång lite i början på hösten men som fåt pausa på grund av hårdare restriktioner. Men var under några månader mötesplats särskilt för äldre. Digitalt språkcafé pågår dock, där jag varit med några gånger. 

Så till dagens final. Mon partikollega Christer Nylander som pratar om liberalism, kultur och bildning. Också viktigt att diskutera i dessa tider när liberalismen ibland ifrågasätts. Något som är viktigt att tänka på när ytlighet och polarisering dominerar debatten är att de flesta inte hörs överhuvudtaget. 

Sammantaget en oerhört spännande dag med mycket information och ny kunskap som skapar nya tankar. Allt detta hade jag ju inte kunnat hinna med när livet var normalt. Det gäller att se det positiva kring läget som råder. Fast visst hade jag hellre velat träffa alla jag bara sett på nätet idag på riktigt. 

Jag är så glad och tacksam att jag kan hantera en dator och att jag har kraft i mina ben att kunna springa. Dessutom att jag under mina år som politiker också hunnit få en massa kontakter och vänner som jag kan fråga om de vill ställa upp. 

Nu är det dags att sova. I morgon är en annan dag med en rad möten. Och så måste jag handla mat. Numera gör jag det en gång i veckan och varför inte göra det på en tisdag när pensionärerna har extra rabatt. Fast just idag har jag nog inte levt något pensionärsliv. 

Avslutar med en adventsbild. 

Ännu en vecka med pandemin - digitalt språkcafé höjdpunkten

 Veckor och månader går men coronan består. Tyvärr kan den väl hålla på ett tag till så det gäller att hitta vägar att gilla läget utan att få panik och ångest. 

Jag är lyckligt lottad. Jag kan gå ut och gå. Jag kan hantera en dator. Jag har många saker på gång som kan  göras digitalt. 

Och 70-plussare är inte längre utmärkande. Nu ska alla följa samma regler. Tänk om det budskapet sänts från början. Jag tror att utpekandet av 70-plus gjorde att alla andra inte trodde att det gällde dem att hålla avstånd och ta ansvar. Det var 70pluskollektivet som var de farliga och skulle hålla sig hemma. Detta är min helt egna tolkning. Men det verkar som alla har sina egna tolkningar så varför kan inte jag få ha det. 

Men som sagt. Det gäller att ha saker att göra. 

Den här veckan har jag klarat av ett möte i Arbetslivsnämnden, ett gruppmöte inför kommunfullmäktige nästa vecka och ett heldagsmöte med Servicenämnden i Regionen. Allt digitalt. 

Det är ju inte detsamma som att träffas på riktigt. Tyvärr försvinner de lite mer informella samtalen som blir vid pausar. Men det gäller att gilla läget. Det som är bra är att jag inte behöver köra bil för att ta mig till möten i Vänersborg eller Skövde. Hinner i stället med att göra min dagliga vandring. Bra för klimatet också. 

Förutom det politiska har jag också haft Rotary-möten och dessutom varit med på ett digitalt Språkcafé. Man hinner med många fler möten när man inte behöver förflytta sig. 

Det digitala språkcaféet är ett samarbete mellan Borås Stad och Hemgården och hålls två gånger i veckan, tisdag och torsdag. Dubbelt engagemang från min sida. Är ledamot i Arbetslivsnämnden som håller i detta och dessutom med i styrelsen i Hemgården som är arrangör. Normalt är förstås språkcaféet på plats. Faktiskt finns det många finesser med digitala möten. Man kan gå in i ”breakoutrooms”. Slumpmässigt eller planerat delas de som är inne i mötet in i olika grupper. Alltså kan man prata i smågrupper. Verkligen trevligt igår. Fick flera intressanta berättelser. På mer eller mindre bra svenska. Men  det är ju meningen med ett språkcafé, att de som är med ska få öva på att prata svenska. Tänker vara med fler gånger när jag kan. Det är integration i verkligheten. Känns skönt att vara delaktig på riktigt. Inte bara skriva debattartiklar och prata i kommunfullmäktige. Nästa gång tänker man prata politik. Då tänker jag verkligen vara med. Tror jag kan bidra.  

 Nu går vi snart in i en ny vecka. Med kommunfullmäktige i två dagar. Nästan alla med digitalt. Jag som 2:e v ordförande  ska vara på plats tillsammans med övriga presidiet och några tjänstepersoner. I en sal för 1000 personer. Lite ödsligt blir det nog. Bra att vi gör det coronasäkert. Fast det satt rätt långt inne. 

Nu är det helg och idol.

Varför har jag inte skrivit blogg hela tiden under coronan?

Jag gick in på min blogg idag för att leta reda på vad jag tyckt en gång i tiden när jag var flitig skrivare. Och jag hittade det jag letade efter. Behövde inte tänka till på nytt. Började fundera varför jag inte är lika flitig skrivare nu. Det hade varit intressant att så här i efterhand kunnat följa hur oron och humöret växlat under corona-tiden. 

Chocken när första beskedet kom att alla sköra 70plussare skulle hålla sig hemma. Jag som ser mig mer som Dancing Queen än skör äldre. I första beskedet fanns inte ens möjligheten att gå ut i skogen med. Kom senare. Så småningom hittade jag ett sätt att leva. Men att kollektivisera över 1 miljon människor i en grupp som inte kunde ta hand om sig själva är inte ok. Klart att det är viktigt att veta att för äldre kan smittan vara farligare än för yngre. Jag hoppas ordet 70plussare försvinner fortare en kvickt. Jag tillhör inget kollektiv utan är en individ med eget ansvar och rättigheter. 

Veckor och månader går men coronan består. Så det kanske inte är för sent att börja skriva. Min plan i början av året var att skriva om mina 40 år i Borås och 25 år som förtroendevald politiker. Det har inte blivit så mycket av det. Desto mer har det blivit av vandringar och digitala möten. 

Dessutom har jag tagit över som president i Borås Östra rotaryklubb. Ett uppdrag som innebär att samla medlemmarna till trevliga lunchmöten med intressanta föredragshållare. Det har inte blivit så mycket av det heller. Några möten där vi träffats på riktigt hann vi med innan viruset slog till igen. När vi kan börja igen att träffas på riktigt står i stjärnorna. Så länge får vi träffas digitalt och kanske någon skogspromenad, till exempel kring Kypesjön. 

Ja, Kypesjön, har jag passerat några gånger sedan viruset bröt ut. Inte varje dag. Det gäller att variera vandringarna. Men jag tror det är runt 150 mil jag gått. 

Timmarna med digitala möten har jag inte räknat men det är många. Det går också att ha digitalt AW. Inte lika kul som att ses på riktigt men i brist på annat...

Några mindre seriösa aktiviteter har jag också ägnat mig åt. Candy crush och leta Pokemon. Lite mer godis och vin än vanligt har det också blivit.  

Humöret har växlat. Ibland har det känts helt tröstlöst. Ibland har det varit bättre. De sista hårda råden bidrog dock till att humöret gick ned i botten. Särskilt som jag precis varit på en trevlig och intressant lunch med Elfsborg och kände mig riktigt lycklig. Kommer hem och läser nyheterna om att nu ska alla hålla sig hemma. Det blev mycket candy crush men jag har hela tiden gjort mina vandringar. Och tur att jag hann med lunchen. 

Egentligen är det inte synd om mig. Jag har inte problem med det digitala och jag kan ut och gå i skogen. Jag har kunnat göra några utflykter med avståndstagande förstås. Jag har så jag klarar mig. 

Nu gäller det att planera ännu fler digitala möten. Ut och gå fast med mer kläder på. Försöka hålla humöret uppe. Jag har ju massor att göra. Men jag saknar de mänskliga kontakterna. Jag får leva på minnen. På allt spännande och roligt jag varit med om under mina 40 år i Borås och 25 år i politiken. 

Och skriva om det. Nu har jag i alla fall sammanfattat coronatiden så här långt. 


 

40 år i Borås - inflyttning

Var passar det bättre att skriva kapitel ett på mina 40 år i Borås än att göra det på en buss på väg tillbaka till Linköping. Lugn, jag tänker inte lämna Borås för gott. Bara ett par dagar med Liberal konferens kring sjukvård.

Egentligen blev det flytt i två omgångar. Exmaken hade redan jobbat ett halvår när jag började jobba 9 juni 1980.  Fick bo några veckor i hans övernattningslägenhet innan vi flyttade på riktigt.  

Ett av mina första minnen är alla rododendron som blommade kring SP, Statens Provningsanstalt som det hette på den tiden. Jag kan inte minnas att det fanns så mycket rododendron i Östergötland. Där visade sig första skillnaden mellan två landsdelar av Sverige. Vilka blommor är svenska blommor?

I början av juli flyttade vi så på riktigt. Till Sjömarken. På den tiden var det så att flyttade man mellan två statliga jobb, vilket exmaken gjorde, så fick man flytt betald. Så, stor flyttbil tog hand om möbler och annat. I vår lilla bil hade vi några madrasser och lite till plus tre personer. När vi  kommer till huset så skulle nyckeln ligga i garaget. Hade mäklaren lovat. Ingen nyckel. Idag hade mobiltelefonen åkt fram för ett samtal till mäklaren men då fanns ju inga mobiltelefoner. Så det var att bekanta sig med grannen och be att få låna telefonen. 

Medans exmaken gjorde detta så klev jag ur bilen. Och blev anfallen. Av en knottsvärm. Sådana djur hade jag inte stött på tidigare. Myggor hade jag blivit stucken av  men aldrig knott. Skillnad två. Vilka djur är svenska djur?

Det visade sig att mäklaren inte var hemma och nyckeln fanns på hans kontor. Mäklarens fru kunde följa med och hämta nyckeln men hade ingen bil. Så det blev för oss att åka och hämta henne. Men bilen var ju redan överfull så det fanns inte plats för en till. Jag fick stanna i mäklarens hus. Kände mig lite som i en film när sedan mäklaren kom hem och hittade mig ensam i hans hus. Men det gick bra till slut. In kom vi i huset. Och flyttbilen kom dagen efter. Och en undulat. Men det får bli nästa avsnitt. 

Har kommit till Östgötaslätten så är nu snart framme i Linköping.

40 år i Borås - Prolog

Linköpings domkyrka

I år är det 40 år sedan jag flyttade till Borås. Det har hunnit hända mycket under dessa år.  Från att inte känna en enda människa i Borås till att ibland få vara officiell representant för Borås som 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige. Från att då komma till en ganska trist stad, till att numera bo i en stad där det händer. Från att hålla på IFK Norrköping till att hålla på Elfsborg.

Varför blev det då Borås? Jag brukar säga att det var solen, inte regnet, som förde mig hit. Min exmake fick jobb på SP för att jobba med solfångare. Vad skulle då jag göra? Jag hade ett bra jobb på ekonomiavdelningen på Saab i Linköping. Jag hade precis fått flytta från rummet med kedjerökaren. På den tiden var det helt ok att blåsa rök över sina arbetskamrater.

Det var inte lätt att mitt under teko-krisen hitta jobb i Borås. Gjorde ett försök med Arbetsförmedlingen men fick receptet att söka flyttbidrag från hemkommunen. Men det var ju inte det jag behövde, det fixade exmaken, utan ett jobb. Detta var andra gången jag kom i kontakt med arbetsförmedlingen. Första gången, några år tidigare, hade ett jobberbjudande kommit med taxi. Lite annorlunda service kan man säga. Återkommer så småningom till min tredje kontakt med arbetsförmedlingen.
Utan hjälp från arbetsförmedlingen så fick jag väl försöka på annat sätt. Annonser till exempel. Hittade ett ekonomijobb på Firestone i Viskafors. Var på intervju och fick jobbet på stört med högre lön än jag haft på mitt gamla jobb. Vilken tur att jag inte direkt sade upp mig på Saab. Några dagar efter intervjun blev jag uppringd och fick meddelandet att det var anställningsstopp så tyvärr kunde jag inte börja jobba där. Med facit i hand är jag ganska glad att jag inte fick jobbet. Ingen särskilt bra arbetsmiljö har jag förstått efteråt.

Kommunfullmäktigehuset Borås

Jakten på jobb gick vidare. Ett jobb på SP blev ett alternativ. Men då skulle jag bli tvungen att skriva maskin. Det hade jag lovat mig själv några år tidigare att det skulle jag aldrig mer göra. Efter att ha varit sekreterare ett år med en chef, som ändrade det jag skrivit stup i kvarten. Men efter lite turer fram och tillbaka blev jag anställd på SP med löftet att jag inte skulle behöva skriva maskin så jättemycket. Allt det här hände före datorns inträde. Sedan dess har jag ändrat min inställning till att skriva maskin. Och är jätteglad att jag en gång lärt mig skriva med alla fingrarna utan att titta på tangenterna.   

Dags att säga upp mig på det gamla jobbet och mentalt förbereda mig för att flytta till en stad som jag egentligen inte visste något om. Mer än jag hört att det regnade.

Samma dag som jag sedan slutade på Saab organiserades hela flygdivisionen om. Var väl inte på grund av att jag slutade utan att det berodde på att Saab mer gick in på civilflygplansmarknaden. Men man kan ju alltid tolka historien som man själv vill.

Nästa avsnitt. Flytten.

Berättelsen om en bild - mångfald och demokrati

Det här är berättelsen om bilden som egentligen inte skulle finnas. Passar så bra att berätta nu när jag är på väg till Stockholm Pride. Ja. Europride då. I år är Sverige värd för hela Euopas Pride. Fördelat över två städer, Stockholm och Göteborg. Så till bilden som är tagen under Borås Pride. Blå himmel och två flaggor och en byggnad. Två flaggor som tillsammans står för mångfald, öppenhet och demokrati. För mig är sveska flaggan en symbol för frihet och demokrati. Att vi kan hissa vår flagga i ett fritt land är värdefullt. Fri som vinden som tar tag i flaggorna. Regnbågsflaggan är symbolen för att vi alla är olika men lika mycket värda ändå. 

Varför skulle bilden då egentligen inte finnas? Egentligen skulle det varit två regnbågsflaggor men det fanns inte tillräckligt många till alla ställen där den skulle vaja. Några som inte tycker om att alla människor har rätt att älska vem de vill hade förstört en flagga. Vad passar då bättre att hissa den svenska flaggan, symbolen för frihet? 

Byggnaden då? Var kommer den in i bilden. Det är Borås rådhus där tingsrätten håller till. förhoppningsvis får de som förstörde regnbågsflaggan sitt straff där. För att försvara friheten måste det också finnas ett rättssamhälle. Så människor kan känna trygghet. 

Flaggansvarig i Borås var förtvivlad att det saknades en flagga. Det ska hon inte vara. Om allt varit som vanligt hade jag inte kunnat ta denna bild.