Jag gick in på min blogg idag för att leta reda på vad jag tyckt en gång i tiden när jag var flitig skrivare. Och jag hittade det jag letade efter. Behövde inte tänka till på nytt. Började fundera varför jag inte är lika flitig skrivare nu. Det hade varit intressant att så här i efterhand kunnat följa hur oron och humöret växlat under corona-tiden.
Chocken när första beskedet kom att alla sköra 70plussare skulle hålla sig hemma. Jag som ser mig mer som Dancing Queen än skör äldre. I första beskedet fanns inte ens möjligheten att gå ut i skogen med. Kom senare. Så småningom hittade jag ett sätt att leva. Men att kollektivisera över 1 miljon människor i en grupp som inte kunde ta hand om sig själva är inte ok. Klart att det är viktigt att veta att för äldre kan smittan vara farligare än för yngre. Jag hoppas ordet 70plussare försvinner fortare en kvickt. Jag tillhör inget kollektiv utan är en individ med eget ansvar och rättigheter.
Veckor och månader går men coronan består. Så det kanske inte är för sent att börja skriva. Min plan i början av året var att skriva om mina 40 år i Borås och 25 år som förtroendevald politiker. Det har inte blivit så mycket av det. Desto mer har det blivit av vandringar och digitala möten.
Dessutom har jag tagit över som president i Borås Östra rotaryklubb. Ett uppdrag som innebär att samla medlemmarna till trevliga lunchmöten med intressanta föredragshållare. Det har inte blivit så mycket av det heller. Några möten där vi träffats på riktigt hann vi med innan viruset slog till igen. När vi kan börja igen att träffas på riktigt står i stjärnorna. Så länge får vi träffas digitalt och kanske någon skogspromenad, till exempel kring Kypesjön.
Timmarna med digitala möten har jag inte räknat men det är många. Det går också att ha digitalt AW. Inte lika kul som att ses på riktigt men i brist på annat...
Några mindre seriösa aktiviteter har jag också ägnat mig åt. Candy crush och leta Pokemon. Lite mer godis och vin än vanligt har det också blivit.
Humöret har växlat. Ibland har det känts helt tröstlöst. Ibland har det varit bättre. De sista hårda råden bidrog dock till att humöret gick ned i botten. Särskilt som jag precis varit på en trevlig och intressant lunch med Elfsborg och kände mig riktigt lycklig. Kommer hem och läser nyheterna om att nu ska alla hålla sig hemma. Det blev mycket candy crush men jag har hela tiden gjort mina vandringar. Och tur att jag hann med lunchen.
Egentligen är det inte synd om mig. Jag har inte problem med det digitala och jag kan ut och gå i skogen. Jag har kunnat göra några utflykter med avståndstagande förstås. Jag har så jag klarar mig.
Nu gäller det att planera ännu fler digitala möten. Ut och gå fast med mer kläder på. Försöka hålla humöret uppe. Jag har ju massor att göra. Men jag saknar de mänskliga kontakterna. Jag får leva på minnen. På allt spännande och roligt jag varit med om under mina 40 år i Borås och 25 år i politiken.
Och skriva om det. Nu har jag i alla fall sammanfattat coronatiden så här långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar