I did it my way. - Inte alla som får det

 ”I did it my way.” Känslorna väller över mig. Sitter på bussen på väg mot Norrköping och Valkickoff med Liberalerna. Bussen åker precis in i mitt barndomslandskap, Östergötland och Frank Sinatra sjunger i mina öron I did it my way, från Min tidskapsel på Spotify. Det är 75 år sedan jag föddes på Söderköpings BB och många år har gått sedan dess. 

Jag har levt mitt liv på mitt sätt. Visst fick jag hjälp av min mormor som lärde mig läsa tidigt och som lärde mig vad solidaritet var. Som hela sitt liv hjälpte andra. Men min pappa ville att jag skulle bli piga som var många flickors lott på landsbygden på den tiden. 

Hade hans vilja fått råda hade jag nog inte fått vara med om allt spännande, roligt och intressant som jag gjort. Men jag var starkare och tog min egen väg.

Jag hade nog aldrig blivit lite datanörd och haft eget datakonsultföretag. 

Jag hade inte fått vara med och kunna påverka samhällsutvecklingen och människors vardag. För det har jag på olika sätt. Både i stort och smått. Jag hade aldrig fått inneha ett av de största uppdragen i Sverige, ledamot av Sveriges riksdag.

Så många platser jag besökt och så många människor jag mött. Indiens tidigare premiärminister Singh och varit inbjuden till Ryska ambassaden på ”uppläxning” är några. Nästan varje dag är det någon person på TV som jag träffat på riktigt. Förutom alla de som blivit mina vänner. Varit i de flesta av Europas länder genom något av de uppdrag jag haft som riksdagsledamot, representant för Borås stad och annat. Riksdagsuppdraget ledde även till besök i Indien och Kanada.

Jag gjorde det på mitt sätt. Jag gjorde inte som min pappa sa. Men det finns fortfarande många kvinnor i världen och även i Sverige som inte får göra det på sitt sätt. Det är män som talar om för dem hur de ska vara och hur de ska klä sig. De kan till och med bli mördade om de inte gör som pappan och övriga släkten säger. Det behövde aldrig jag riskera när jag inte gjorde som pappa sa.

Jag är glad att ha kunnat vara med och påverka att problemet uppmärksammas i Borås och flickor och kvinnor nu kan få hjälp. Det finns program och handbok hur tjänstepersoner ska agera. Kvinno- och tjejjouren finns där när det behövs. Fick vi veta vid besök hos dem i veckan.

Men det finns fortfarande mycket att göra. Igår fick jag höra att kvinnor som tillfrågas om de tänker rösta svarar att de gör som deras män säger. Konstaterade jag redan 2002. Där måste mer göras. 

I did it my way. Tänk att en sång kan ge så många tankar. Så tacksam att jag fått leva mitt liv på mitt sätt. Tänker fortsätta att kämpa för att alla kvinnor och flickor (och pojkar och hbtqi-personer) ska kunna leva sina liv som det själva vill. 

Nu i Linköping. Snart i Norrköping och då börjar det med Pride innan själva valkickoffen och möte med alla liberaler från hela landet. 

En upplevelserik resa på väg till Korpens årsmöte

 Wenn jemand eine Reise tut dann kann er was erzählen. När någon gör en resa kan hen berätta något.

 

Tidig morgon. Klockan ringer. Ja, telefonen låter är väl mer rätt att säga. Fast man säger ju fortfarande att klockan ringer. Upp och duscha och äta frukost. Lämnar ett hus som kunde varit mer välstädat men det blir väl tid till det någon gång också. I god tid framme vid järnvägsstationen. Kollar för säkerhets skull varifrån ersättningsbussen går. Just nu är det buss mellan Borås och Fristad om man ska med tåg till Stockholm eller Bålsta som är mitt mål idag. Hittar en informationsskylt med pilar. Tur jag läser på skylten. Det är inte dit pilen pekar som hållplatsen är. Lite missvisande.

Men beger mig till rätt plats och inväntar bussen. Det regnar,äntligen, så det är skönt att vänta under en bro. Kliver på och väntar på avgång. Men det är då det hela börjar. En påverkad person kliver på utan biljett. Tar lite tid. Lägger sig längst ner i bussen. Bussen går iväg något försenad. Men vid Knalleland tar det stopp. Bussen kör inte vidare. Om det är chauffören eller konduktören som säger stopp vet jag inte. Upprördheten börjar öka i bussen. Alla har tåg att passa i Herrljunga. Så småningom kommer polisen och tar hand om den påverkade personen och vi kan åka igen men då är frågan om vi kommer hinna till tågen i Herrljunga. 

Då meddelas det att tåget som väntar i Fristad och som ska ta oss till Herrljunga inte startar. 

Chauffören som har en annan tur att köra säger att han kan köra oss till Herrljunga om någon annan tar hans tur. Men det lyckas inte. Så där står vi i regnet i Fristad ca 10 personer och väntar på en annan buss. Övergivna av Västtrafik. Med budskap att nu får ni ringa själva till SJ och boka om. Några vana, däribland jag, vet att det är Västtrafik som ska lösa problemet. 

Nåväl det kommer en buss som tar oss till Herrljunga. Nu har vi blivit ett litet gäng som börjat prata med varandra och kan lite skratta åt situationen. I Herrljunga är vi återigen lämnade åt oss själva men också med varandra. 

Vi får hjälp med ombokningar av Västtrafik av en tålmodig person. En av oss strandsatta ringer i stället för att alla ringer var och en. Något som den första konduktören skulle hjälpt oss med. Jag har tur att bli uppgraderad och får en plats i 1:a klass. 

Alla börjar bli lite hungriga. Och i väntan på tåget rusar alla till näraliggande mataffär. En i gänget kan  vänta utan äter stående på perrongen. Jag visste ju att mitt tåg inte har servering så jag hade med nödproviant men fyllde på med lite dricka. Gillar ju Ramlösas flaskor med budskap. Dansa har jag inte träffat på tidigare. Passar bra. 

När jag skriver detta är jag äntligen på tåget till Bålsta och Korpens möte. Två timmar försenad. Bredvid en man som läser om Trump mm. Vet inte om det är positivt eller inte. 

Summerar en turbulent morgon med både negativt och positivt bemötande av Västtrafik. 

Finns en del att göra där. 

En timme kvar på tåget. Och det regnar inte längre. Har anmält mig till ett träningspass med dans. Fast det lär vara dans ikväll också.

I morgon Korpens årsmöte. Minns ett annat korpårsmöte som ägde rum i Spanien men det är en annan historia. Nu är nu. 

Morning of Knowledge - Bra början på dagen

 Kan man börja dagen bättre än att få ta del av kunskap. Jag gjorde som min telefon sa. Satte på alarm tidigt för att kunna ta del av en Morning of Knowledge. Normalt brukar det vara Days of Knowledge men pandemin ställde in i höstas. Så i stället för middag blev det frukost. Det är Borås stad, Högskolan i Borås, Sparbanken Sjuhärad och Sparbanksstiftelsen Sjuhärad som anordnar. 

Priser delas ut och sponsrade projekt presenteras. Så mycket bra forskning det finns. Men det kan bli ännu mer. Rektorn för högskolan påpekade hur viktigt det är att högskolan får universitetsstatus för att just kunna bedriva mer forskning. Något som man kämpat länge för. 2005 motionerade jag om detta i Riksdagen. 

Under frukosten samtalade jag med en forskare från Bangladesh som har fått bidrag till ett projekt för att använda textilier för att rena vattenutsläpp från medicinska produkter. Mohammed Neaz Morshed. Han presenterade sitt projekt. Det gjorde också min partikollega (L) Kamran Rousta som vill minska matsvinn. En tredje som presenterade sitt projekt var Dan Åkesson som forskar på plaståtervinning. Fick en bild med alla tre. Fick dessutom Mohammeds doktorsavhandling med hälsning med mig hem.

Glad att jag gjorde som telefonen sade. Även om jag fick lite dåligt samvete när jag inte lappar trasiga byxor eller ibland slänger mat. Att få höra vad forskning kan bidra till för att förbättra världen gör mig glad. Den måste stöttas på alla sätt.

Det behövs i dessa dagar när det finns andra som vill göra tvärtom. En person som gör allt för att få uppmärksamhet genom att bränna koraner, eller åtminstone säger att han ska göra det. Tid och kraft går åt till att förhindra våld. När till och med bussar ställs in och busslinjer ändras har det gått för långt. 

En annan galenpanna förstör ett annat land med bomber och granater. För att det var för demokratiskt. 

Jag är inte någon forskare som kan förändra världen med smarta lösningar men jag kan varje dag fortsätta att jobba för mänskliga rättigheter och demokrati. För att alla ska vara behövda hela livet. 

Nu är valrörelsen igång på riktigt

Valrörelsen har tagit fart. Tyvärr bidrar det som händer i Ukraina till att skymma de viktiga inrikesfrågorna. I stället för att tala om skolan och hur viktigt det är att alla barn får hjälp och stöd utifrån sina förutsättningar. Eller att äldre ses som de individer de är, oavsett om man är ”självgående” eller behöver stöd och hjälp. Eller att prata om de flickor som förhindras att leva sina liv som de själva vill då familj och släkt i stället styr deras liv. Eller att de som har någon funktionsnedsättning ska kunna leva så bra liv som det bara är möjligt. Hbtqi-personer ska inte diskrimineras eller utsättas för hot och hat.

Men för att kunna få igenom allt detta måste vi kunna fortsätta att leva i en demokrati och i ett fritt land. Därför måste vi fortsätta att diskutera medlemskap i NATO. Ingen vill ha krig men vi vill inte ge upp vår frihet. 

Jag kan förstå om man är orolig och rädd för vad som kan hända men friheten är värd att försvaras.

I krigets Ukraina våldtas kvinnor och hbtqi-personer dödas bara för att de är dem de är. 

Men vi behöver inte gå så långt som till Ukraina. När det gäller äldre blev de över 70 ihopklumpade till ett  70+ kollektiv. Trots olika förutsättningar. Äldres egen identitet måste återupprättas.

Detta är lite av de tankar som rör sig i mitt huvud en sen kväll i Stockholm. I morgon årsmöte med Riksdagens Veteranförening. Vi kommer att byta namn till tidigare riksdagsledamöter. För det är väl  så att så länge som man fortfarande vill var med i leken och vara med och påverka är man kanske inte veteran. Eller är det så att veteran betyder att man ha mycket kunskaper som kan återanvändas.