Dagens kommunfullmäktige blev ganska kort. Som väntat blev diskussionen om jämställdhetsprogram och plan det som tog lite tid. SD var som vanligt emot jämställdhet. De var i alla fall inte för programmet. Och när frågan ställs varför SD förra mandatperioden var för att vi skulle säga ja till CEMR-deklarationen, som är orsaken till att man tagit fram ett program, så skyller man på andra personer. Migrän eller vad det nu kan vara.
Jag hade inte förberett något anförande men kände mig tvungen att gå upp ändå och yrka bifall till programmet. Programmet är en kompromiss och jag skulle gärna vilja ha lite mer med. Ett sätt att öka jämställdheten är att tillåta fler arbetsgivare inom vård och omsorg vilket skulle öka konkurrensen och öka lönerna. Men det är svårt att få gehör för sådana förslag idag. Det som gruppen tagit fram är något att börja med.
På sikt ska väl varken jämställdhetsplaner eller integrationsplaner eller andra planer för någon minoritetsgrupp behövas. Alla människor måste behandlas lika. Än har vi inte nått dit. Men det är något vi måste sträva efter.
Det är 90 år sedan kvinnorna fick rösträtt och rätt att sitta i riksdagen men det finns fortfarande en hel del att kämpa för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar