Snart har en vecka gått

Sommarvarmt. För en dag i alla fall. Gräsmattan är klippt med hjälp av grannens elektriska. Ja, grannen fixade själva klippningen också. En annan granne har hjälpt mig med cykeln så nu kan jag ut och börja cykla.Inga kommentarer om att jag är ute och cyklar jämnt, tack. Det kanske jag gör ibland. Men det står jag för i så fall.

Ikväll är det Sommartorsdag med cykeltävling (även om cykeln är fixad ska inte jag vara med) och Petter på Stora Torget lite senare.

Sist jag var på torget var i samband med den tysta minuten i måndags för offren i Norge. Onekligen har jag blivit påverkad av händelserna. Många känslor har passerat revy. Skräck, sorg, medkänsla, ilska och frustration.

Först kom nog skräcken och alla frågor. Vem har gjort och vad kommer det att innebära för framtiden. Kommer det att hända på fler ställen. Även om många var tvärsäkra, felaktigt, så kände jag på mig att det nog inte var så enkelt. När informationen kom framåt natten vad som verkligen hänt var det ofattbart. Att vakna upp på lördagsmorgonen och inse att så många unga och även barn blivit offer var än mer ofattbart.

Nästan en vecka har gått och massor av information har kommit fram om både dådet och gärningsmannen. Det jag upplever nu är förutom sorg och medkänsla med offrens anhöriga och vänner frustration.

Diskussionerna har tagit fart på nätet. Några har gått ut och hyllat öppet gärningsmannens åsikter. Även om man kanske i de flesta fall tagit avstånd från våldet. På något sett har också höger-vänster diskussion kommit igång. Jag ser attentatet som ett angrepp på demokratin. I Norge var det socialdemokratin, som regeringsparti, som angreps, men det kunde ha varit något annat som symboliserar det etablerade samhället som attentatsmannen inte gillade.

Jag håller med Jimmie Åkesson(SD) att man inte ska göra politiska poänger av händelserna i Norge. Men det måste också vara en saklig debatt. Och den ska komma igång så snart som möjligt.

Visst ska vi diskutera integrationsfrågor och flyktingfrågor (det som Jimmie Åkesson kallar invandringspolitiken). Men vi ska göra det sakligt och balanserat. Använda statistik på ett riktigt sätt. Och se till individer. Inte utpeka vissa grupper. Och han och hans partikamrater får finna sig i att jag anser de inlägg på nätet som innehåller hot och fördömanden mot enskilda eller grupper inte är ok. Och att jag påpekar det.

Idag fyller Flyktingkonventionen 60 år. Det är viktigt att vi ställer upp för den men också att andra länder i Europa gör det. De som kommer hit, antingen om de kommer som flyktingar eller arbetskraftsinvandrare, ska få ett bra mottagande. Men inte präglat av omhändertagande. Arbete och språk är det viktigaste. Läs gärna  debattinlägg i SvD av Cecilia Malmström, EU-kommissionär med ansvar för inrikesfrågor och Antonio Guterres, FN:s höge representant för flyktingfrågor och före detta premiärminister i Portugal

Till sist. Debatten får inte tystna. Det hör till demokratin att vi får ha olika uppfattningar men debatten måste nyanseras och får aldrig sluta med våld.