Inser att jag inte har tillräckligt att göra. När jag får för mig att baka bullar. Fast det kanske är så att jag börjar leva ett mer normalt liv än jag levt de senaste åtta (åtminstone) åren. I väntan på att den politiska röran ska sätta sig får jag väl göra egna röror. Som bulldeg t ex. Röra runt i huset måste jag också göra. Så de som ska sätta in bredbandet kommer åt. Hoppas att jag får hjälp att flytta de riktigt tunga möblerna.
Solen skiner och det kanske vore läge att också påta ner påskliljelökarna jag införskaffade igår. Dags dessutom att skaffa Office 2010. Snart kommer det att finnas de som behöver hjälp att lära sig programmet. Då måste ju jag själv först ha lärt mig det.
Förutom den politiska situationen i Borås och Bodströms närvaro i Riksdagen är det tämligen fattigt på debattämnen. Även om gårdagens Debatt-program gav en och annan tankeställare. Det handlade både om bildning bland förtroendevalda och självmord och hets till självmord inför öppen ridå på nätet.
Bildning är otvivelaktigt viktigt. Och att få tillgång till kulturella upplevelser är berikande. Men det är hela tiden den som betraktar som upplevelsen är till för. Det är inte någon utomstående som ska tala om för mig vad jag ska tycka om. Om jag tycker bättre om en skulptur med sten och vatten än om en blå gubbe så måste jag få ha den rätten. Men oavsett detta måste det finnas kultur som berör och upprör. Jag får väl fortsätta att använda den blå gubben som vägvisare.
Samma sak gäller böcker. Om jag läser en deckare för att få avkoppling i stället för att tvinga mig att läsa en bok av en "komplicerad" författare, som någon annan tycker jag ska läsa, så är det min ensak. Jag behöver inte vara obildad för det. Jag har i och för sig läst min Strindberg och en rad andra gamla svenska författare. Viktigt för att förstå historien, men man får inte heller glömma bort att vi lever i en tid som förändras oerhört snabbt och att vi dessutom har hela världen i våra vardagsrum. Förtroendevalda behöver också ibland koppla av. Som omväxling till de ofta komplicerade och svåra frågor man måste ta ställning till.
Den andra betydligt allvarligare frågan handlade om en kille som tagit livet av sig under hejarop från andra på nätet och med webkamera på. Fruktansvärt. Undrar om de sitter och hejar på förstår vad de bidrar till. Det finns flera delar i detta. Det viktigaste är att ge barn och unga en framtidstro så att de vill fortsätta att leva. Men det är också viktigt att utreda vilket ansvar man har om man hetsar eller hjälper någon att begå självmord på nätet.
Nog för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar