En lugn söndag

Så var då vintertiden här. Redan mörkt ute. Men tidigare idag var det en härlig höstdag. En långpromenad gjorde susen och sedan städning av bilen (verkligen på tiden men i morgon ska den på service, så det var tvunget). Börjar kännas som att tillvaron blir lite normal igen. Efter i princip valrörelse i två år. Åtminstone ett och ett halvt. Först Europaparlamentsvalet, vars valrörelse startade hösten 2008 med utbildningar och nomineringar. Eftersom jag också var kandidat så blev ju den valrörelsen mer intensiv för min del. Sedan var det dags för nästa val. Nomineringar och framtagande av handlingsprogram. Dessutom en hel del jobb och roddandet av en tennisklubb. Och så skriva blogg förstås. Så veckans alla dagar har varit fyllda. En sådan här söndag som idag var det länge sedan jag hade.

Eftersom jag trodde att jag måste flytta möbler för kabeltv:ns skull (vilket visade sig inte behövas) så fick jag ändå ommöblerat i vardagsrummet. En mysig TV-hörna (än så länge utan TV) där jag kunde gotta mig i soffan med dagens alla tidningar riktigt länge. Läste bland annat en intressant artikel i GP om de sju dygderna. Som motsats till de sju dödssynderna. De sju dygderna som tas upp är tålamod (mot vrede), medkänsla (mot avund), generositet (mot girighet), måttlighet (mot frosseri), flit (mot lättja), ödmjukhet (mot högmod) och kyskhet (mot vällust). Det sistnämnda, kyskhet, kan tyckas lite ålderdomligt och reaktionärt. Men meningen är den att man ska veta vad man gör, med vem och att man inte utnyttjar någon för sina begär. Tänkvärt.

Dessutom ett långt telefonsamtal med en av mina gamla riksdagskollegor. Lite skvaller om hur det politiska läget är i våra respektive kommuner.

Och som sagt en lång promenad med kameran i högsta hugg. Ska lägga ut några av dem när jag kommit hem från tennisspelandet. Som ska pågå i två timmar. Är redan trött men det ska nog gå. Det är ju "bara" dubbel.

Morgondagen blir en lång och spännande dag. Bilen ska in på service och sedan första fullmäktiget för den här mandatperioden. Och om allt går som det ska blir jag vald till 2:e vice ordförande i fullmäktige. Ska bli ett spännande uppdrag.

Mot tennisen.

Bara lite

Några snabba rader innan färden återigen går mot väster. Hoppas bilköerna är något mindre idag. Fast det kanske är att hoppas på för mycket. Sätt in mer tåg mellan Göteborg och Borås. Vill inte gärna åka buss med risk för att få stå hela vägen eller må illa om jag försöker läsa. Då kan jag lika gärna köra bil själv. Särskilt om jag måste hem snabbt.

Igår kväll hade Folkpartiet i Borås nomineringsmöte. Eftersom inte själva styret blivit klart förrän förra veckan så valdes bara de som måste väljas nu. Kommunstyrelse och kommunalråd och fullmäktigepresidium. Morgan Hjalmarsson omvaldes till kommunalråd av en enhällig församling. Ja själva valet görs på måndag när nya Kommunfullmäktige sammanträder för första gången. Själv blev jag nominerad till 2:e vice ordförande i Kommunfullmäktige. En kanske inte så politisk post. även om det inte bara handlar om att hålla reda på saker och ting i fullmäktige utan också kan innebära delaktighet i utveckling av demokratin. men ett spännande uppdrag. Får väl delge mina tankar om uppdraget senare på bloggen. Och det politiska kommer jag nog att få utrymme för ändå.

Nu är det i alla fall dags för Excel igen. Sedan möte i kväll i kommundelen.

Separation

Ibland går det fort. Fast det var nästan väntat. Förälskelsen mellan de rödgröna, på riksnivå i alla fall, blev inte långvarig. (DN) Eller de gör, som man ibland brukar säga i en parrelation. Tar en paus. (DN)

Fast om man ska tro media så har inte Lars Ohly riktigt fattat att S och MP har gjort slut eller om det nu är att ta en paus. Han tycker att det rödgröna samarbetet fortsätter som tänkt. (DN)

Men flera sossar uttrycker sin tillfredsställelse med att de går skilda vägar. (SvD)

Självklart är separationen en följd av valresultatet. MP som gick framåt vill självklart stärka sin egen politik medan de andra två partierna behöver tid till reflektion och eftertanke. Något som i och för sig alla partier behöver.

Få se om det blir separation också i Borås, vilket jag inte tror. Här är det allianspartierna som får ägna sig åt oppositionspolitik. Förmodligen är jag den person i fullmäktige bland allianspartierna som senast ägnade mig åt sådant. I riksdagen förra mandatperioden. Även om förutsättningarna inte är desamma så kommer jag ihåg en del taktik. Och som jag skrev i morse. Nu kan varje parti mer driva sina egna hjärtefrågor även om det fortfarande måste finnas allianssamarbete. Och en ödmjukhet från alla håll.

Andra som skrivit om rödgrönas paus Rasmusliberal , Sörliden, Eva Flyborg

Exporten viktig för välfärden

Nyligen hemkommen från Entreprenörsdagen i Göteborg. Mingel och föreläsningar som inspirerade. Mycket handlade om export. Hur viktig exporten är för att vi ska kunna ha en bra välfärd. För det är ju när vi säljer våra varor utomlands som vi får pengar in till den svenska kassakistan.

Exportrådets VD och handelsminister Ewa Björling talade om vikten av att hitta nya marknader. Att se sig om lite längre bort i världen än Europa. Det är i Asien och Afrika som de växande marknaderna finns. Europa är en stagnerande marknad.

Vi har en enorm potential för att öka utrikeshandeln (och på så sätt också få en bättre välfärd) i utrikesfödda företagare. Även de som är anställda är en stor resurs genom att de kan språket och kulturen i det land som företaget vill exportera till.

Detta talas väldigt lite om vad utlandsfödda betyder för exporten. I en studie som gjorts på UD har man räknat ut att en ökning på 12000 invandrare genererar 7 Miljarder i ökad export.

Här finns en länk till mer information om ett projekt, Kosmopolit, som regeringen startat för att stötta utlandsfödda företagare genom att t ex bilda nätverk. Där även svenskfödda företagare ingår.

I stället för att tala om problem med invandringen borde mer fokus läggas i debatten på vilka fördelar som finns att många utlandsfödda med kompetens och kunskaper om sina hemländer och framförallt kan tala språket.

När ska polletten trilla ner hos en del, att välfärd kommer från att Sverige kan exportera sina produkter och tjänster och på så sätt få mer att spendera. Inte genom att höja skatter och omfördela pengar från dem som tjänar mer till dem som tjänar mindre.

Här nedan handelsministern

En vacker tisdagsmorgon

Snart går färden av mot Göteborg. Tur att jag fick mina vinterdäck påsatta förra veckan. För nu är det is på vägen. Men vackert är det. Dagens ärende är att besöka Entreprenörsdagen. Intressanta seminarier och föredrag. Plus att mingla runt och träffa massor av människor. Är där som representant för nätverket QVIM, för kvinnors företagande. Förra året var QVIM så kallad nätverkspartner. Är det även i år fast nätverket lever ett litet tillbakadraget liv på nätet och med nyhetsbrev. Men finns dock kvar och kommer förhoppningsvis att återuppstå. Det finns intresse för detta. Men det behövs också någon som finansierar. Få se vad det blir.

Sedan kommer veckan att gå i ett enda huj. Tre dagar kurs i Göteborg och möten på kvällarna.

Lite konstig situation just nu i lokalpolitiken. De gamla nämnderna sitter kvar till årsskiftet medans det blir ett nytt styre i kommunen redan nästa måndag. Eller för den delen är det i praktiken redan nu. Och läget kommer även i fortsättningen att vara lite speciellt med den valtekniska samverkan som gjorts mellan åtta partier för att lösa upp en låst situation. Ett spännande läge som kommer att kräva mycket respekt och ödmjukhet. Men som också ger utrymme för enskilda partier i oppositionen att driva egna frågor som skrivs i BT:s ledare idag. Och jag är inte orolig för att det inte kommer att finnas meningsskiljaktigheter mellan de styrande och oppositionen. Debatten kommer att finnas i fullmäktige men jag tror att tonen kommer att bli annorlunda. Mer respektfull. De som möjligtvis kan orsaka magont och huvudvärk i debatterna i framtiden är väl Sverigedemokraterna. Åtminstone har jag redan tidigare beskyllts för att "sådana som jag" har förstört landet och rent förtal har också förekommit från det hållet. Även om jag bär epitetet mångkulturalistisk predikant, som jag blivit kallad, med stolthet. Fast det kanske borde vara mångfaldspredikant.

Nu har solen kommit upp och lyster på granarna och rimfrosten glittrar i björken utanför fönstret.

Dags att bege sig västerut.

 

Handlar mest om integration

Så var det lördag igen. En innehållsrik vecka har gått. Vi har fått nytt styre i Borås. Den gamla majoriteten har lösts upp och MP och Vägvalet har bytt sida. Allianspartierna går i opposition. Fast inte riktigt en vanlig opposition. Genom valteknisk samverkan så delas ordförandeposter upp mellan de rödgröna och alliansen. Och mittemellan alltihopa sitter sex sverigedemokrater i fullmäktige. Det återstår att se hur det hela kommer att fungera.

I integrationsgruppen med åtta partier har det i alla fall fungerat. Igår hade vi ett sista möte för att diskutera de synpunkter som kommit in från remissomgången och sammanställa det slutliga programmet. Några tillägg och något fråndrag blev resultatet. Men vi var alla överens om innehållet. Och det förslag som kommit från FP om att utarbeta någon form av lokal överenskommelse med de ideella organisationerna kom också med som en punkt i handlingsplanen. Programmet består av en övergripande del med politisk inriktning och en del med konkreta punkter som ska genomföras det närmaste året. Programmet ska nu passera kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Sedan är det bara att se till att det följs också.

Apropå integration. För några veckor sedan hade Borås tidning en artikel om det utvecklingsarbete som pågår på Hässleholmen för att få fler personer i arbete. Som jag skrev då är det två delar i projektet. Dels det urbana utvecklingsarbetet som är initierat av regeringen och som omfattar flera områden som utbildning, arbete, tillväxt och trygghet. Dels ett EU-projekt som går ut på att kartlägga arbetslösa för att hitta rätt redskap för att bli anställningsbar. Artikeln med en rubrik som fick vem som helst att studsa till byggde på en rapport från försäkringskassan. Det finns visserligen en rapport som är generell för hela landet där försäkringskassan rapporterar om att det är svårt att mäta resultat av det urbana utvecklingsarbetet. Med tillägget att arbetet har betytt positiv utveckling i de områden där projektet pågår. Men det finns ingen rapport från Försäkringskassan som rör enbart det projekt som pågår i Borås. Det fick jag bekräftat från säker källa på Försäkringskassan igår.

Det är inte ok att bygga en artikel, och framförallt med en rubrik där det står att satsning på 18 miljoner kronor gav inget resultat, på en rapport som bygger på generell erfarenhet från hela landet. Dessutom står det faktiskt inte heller i den rapporten att inget resultat uppnåtts utan att det inte går att mäta något resultat. Och dessutom att man ändå har uppmärksammat att det urbana utvecklingsarbetet varit positivt för utvecklingen i de områden som omfattas. Till sist så är det inte de 18 Mkr som Försäkringskassan utvärderat i sin generella rapport. Vad som åstadkoms för de 18 Mkr följs upp kontinuerligt. Men inte av Försäkringskassan. Och projektet håller på ett år till.

Handlar mest om barn

Snö och åska. Rödgröna tar över makten i Borås. I stort sett i alla fall. Sista fullmäktige för den här perioden.

Upp och ned är världen. Debattens vågor går höga på TV mellan polis, invandrare och sverigedemokrater om vems felet är att det går runt en våldsman i Malmö och skjuter på invandrare. Om det är SD som bidragit till att någon som redan är lite tokig blir peppad att gå ut och peppra. Om det är medias fel. Jag tror att båda bidragit. Oavsett vems felet är, är det viktigt att polisen hittar den skyldige. (SvD)

Debatten går vidare med fokus mot ett betydligt närmare samhälle. Nämligen om det som hänt de små barnen i Mark som tvingats flytta från sina fosterföräldrar. Det är upprörande att barn behandlas på detta sätt. Barn är inga föremål som man kan flytta runt hur som helst. Det är små individer av kött och blod som har känslor. Även om det är svårt att som utomstående att kunna bedöma vad som är rätt och fel, när man inte har alla fakta, så måste man hela tiden när det handlar om barn se till barnens bästa. Onekligen ville barnen tillbaka till sina ursprungliga fosterhemsföräldrar.

Personal inom socialtjänsten har ett stort ansvar och särskilt de som hanterar barn måste ha gedigna kunskaper och erfarenhet om barn.

Ett annat fall som verkar helt absurt handlar om en treåring vars mamma ska tvingas av socialen att berätta för treåringen att hans pappa är en mördare. Hoppas verkligen att det hela inte är sant. (SvD)

Barnkonventionen måste bli svensk lag. Då kan man inte bortse från barns behov. Dessutom behövs en lokal barnombudsman i kommunen som bevakar barns intressen.

Ute fortsätter blåsten och snöfallet. Dags för sängen. I morgon möte med integrationsgruppen för att avsluta vårt arbete med integrationsprogrammet. Dessförinnan lite förberedelser inför nästa veckas kurs.

Myntet har två sidor

Skriver några rader i väntan på nästa aktivitet i Göteborg. Det blir många turer dit. Excel-kurs i två dagar och nu fp-regionmöte om någon timme. Nästa vecka kan det bli fyra dagar. Kombinerat med politiska möten, många nu i nomineringstider, så blir tillvaron rätt intensiv.

Så det gäller att ta vara på stunderna med tid för bloggning.

Bland dagens rubriker återfinns mammornas ledighet inom EU. Visst är det bra att kvinnor får bättre rättigheter när de föder barn. Både för kvinnornas och barnens skull. Det är självklart nödvändigt i många EU-länder. Men det innebär också att Sverige som kommit långt när det gäller föräldraledighet får backa när det gäller frihet och flexibilitet.

Enligt EU-förslaget som bifallits av EU-parlamentet ska alla mammor obligatoriskt vara hemma de sex första veckorna. Lika lite som jag tycker att man ska lagstifta om att föräldrarna ska dela lika när det gäller föräldraledighet. Lika lite tycker jag att man ska lagstifta om att mammorna måste vara hemma sex veckor. (Svd, DN)

Samtidigt är det viktigt för många kvinnor i Europa att de får en rättighet som vi kvinnor i Sverige redan har. Både för kvinnornas skull och för barnens. Men papporna borde involveras även ute i Europa.

Den enes frihet blir den andres tvång. Myntet har alltid två sidor

Lärarlegitimation och lite annat

Blir lite långt mellan bloggvarven nu. Men det händer inte särskilt mycket på den politiska fronten just nu. Inte här hemma i alla fall.

Ett av de ställen där det fortsätter att hända saker är det folkpartistiskt styrda utbildningsdepartementet med Jan Björklund i spetsen. Den senaste veckan har både förslag till ny läroplan presenterats och förslag till införande av lärarlegitimation. (SvD, DN)

Det är positivt att förslaget om lärarlegitimation läggs. Att barn och ungdomar som är Sveriges framtid får undervisning av utbildade och kompetenta lärare är oerhört viktigt. Därmed inte sagt att inte de flesta lärare som finns idag är kompetenta. Eller att en obehörig lärare också kan vara kompetent. Men en lärarlegitimation kan bidra till att läraryrkets status höjs och därmed lönen. Vilket också kan locka fler att söka till lärarutbildningen. Sveriges framtid, våra barn och ungdomar, har all rätt i världen att få en bra undervisning.

Tänker nu sova för att pigg och alert kunna möta mina elever, eller rättare sagt kursdeltagare, och ge dem kunskaper om vad man kan göra i Excel. Obehörig lärare skulle man väl kalla mig. Men i gengäld så får alla kursdeltagare betygsätta det jag gör efter varje kurs. Och hittills har det gått bra.

Ska bara plocka i ordning inför morgondagens gruppmöte inför den här mandatperiodens sista fullmäktige. Sedan står det inte länge på förrän det nya fullmäktiget startar. En spännande tid fram till dess.

I övrigt kan meddelas att jag blev överlycklig när jag inte behövde flytta alla bokhyllor inför dragandet av fiberkabel och bredband och att vardagsrummet fått ett rejält lyft efter ommöblering likaså inför fiberkabelns intåg. En liten grön tåt har kommit in från grannen. Resten blir nog fixat i morgon. Fast om jag ska vara ärlig så går det inte fort. Många raster verkar det vara.

Andra som bloggat om lärarlegitimation. Rasmus, Carina, Linnéa

Rörigt

Inser att jag inte har tillräckligt att göra. När jag får för mig att baka bullar. Fast det kanske är så att jag börjar leva ett mer normalt liv än jag levt de senaste åtta (åtminstone) åren. I väntan på att den politiska röran ska sätta sig får jag väl göra egna röror. Som bulldeg t ex. Röra runt i huset måste jag också göra. Så de som ska sätta in bredbandet kommer åt. Hoppas att jag får hjälp att flytta de riktigt tunga möblerna.

Solen skiner och det kanske vore läge att också påta ner påskliljelökarna jag införskaffade igår. Dags dessutom att skaffa Office 2010. Snart kommer det att finnas de som behöver hjälp att lära sig programmet. Då måste ju jag själv först ha lärt mig det.

Förutom den politiska situationen i Borås och Bodströms närvaro i Riksdagen är det tämligen fattigt på debattämnen. Även om gårdagens Debatt-program gav en och annan tankeställare. Det handlade både om bildning bland förtroendevalda och självmord och hets till självmord inför öppen ridå på nätet.

Bildning är otvivelaktigt viktigt. Och att få tillgång till kulturella upplevelser är berikande. Men det är hela tiden den som betraktar som upplevelsen är till för. Det är inte någon utomstående som ska tala om för mig vad jag ska tycka om. Om jag tycker bättre om en skulptur med sten och vatten än om en blå gubbe så måste jag få ha den rätten. Men oavsett detta måste det finnas kultur som berör och upprör. Jag får väl fortsätta att använda den blå gubben som vägvisare.

Samma sak gäller böcker. Om jag läser en deckare för att få avkoppling i stället för att tvinga mig att läsa en bok av en "komplicerad" författare, som någon annan tycker jag ska läsa, så är det min ensak. Jag behöver inte vara obildad för det. Jag har i och för sig läst min Strindberg och en rad andra gamla svenska författare. Viktigt för att förstå historien, men man får inte heller glömma bort att vi lever i en tid som förändras oerhört snabbt och att vi dessutom har hela världen i våra vardagsrum. Förtroendevalda behöver också ibland koppla av. Som omväxling till de ofta komplicerade och svåra frågor man måste ta ställning till.

Den andra betydligt allvarligare frågan handlade om en kille som tagit livet av sig under hejarop från andra på nätet och med webkamera på. Fruktansvärt. Undrar om de sitter och hejar på förstår vad de bidrar till. Det finns flera delar i detta. Det viktigaste är att ge barn och unga en framtidstro så att de vill fortsätta att leva. Men det är också viktigt att utreda vilket ansvar man har om man hetsar eller hjälper någon att begå självmord på nätet.

Nog för denna gång.

Dator och TV-kväll

En kväll utan möten och måsten. Med dator och TV. Fanns inte mycket att välja på. Det blev Robinson framför ormar. Vad jag tycker om ormar har jag nog gjort tydligt tidigare. Åtminstone om de finns i tättbebyggt område. Motionerade bland annat om detta när jag satt i riksdagen. Därför blev det Robinson. Kan väl inte påstå att det är ett program på högre intellektuell nivå. Men kan vara intressant ändå. För att se mänskligt beteende. Onekligen finns det vissa likheter med den politiska sfären.

Tanken går ganska snabb till Expressens rubrik. Att Bodström blev offrad. Av de rödgröna. Och att beslutet att han inte skulle få föräldraledighet var en hämnd från alliansen. Även i Robinson offrar man personer. Även om jag inte tror att Bodström blivit offrad. Det finns regler och de måste även
Bodström följa. Att det är tufft för småbarnsföräldrar att vara riksdagsledamöter är sant. Och det är möjligt att man skulle göra det lättare att kunna vara borta tillfälligt. Men när det gäller Bodström så är det inte bara barnen som är orsak till bortavaro från voteringar. Att skriva böcker och driva firma tar också tid plus en massa annat. (SvD). Riksdagsuppdraget är betydligt viktigare än att vara borta mer än hälften av voteringarna under den gångna våren. Visst kan det finnas tillfällen då det kan vara viktigare att vara någon annanstans. Men inte mer än hälften av tillfällena.

Det blir lite mindre bloggande nu. Har haft kurs i Excel i Göteborg två dagar och möten på kvällarna. Dessutom överfölls jag av snuvbaciller efter besök hos barnbarnen. Så jag fick ställa in en dags kurs. Men nu är jag på banan igen. Har gjort lite med kvinnors företagande. Skickat ut en inbjudan till Entreprenörsdagen i Göteborg till kvinnor (och några män) i nätverket QVIM.

I morgon får jag nog börja rensa i skåp som jag måste flytta eftersom det ska installeras bredband i huset. Hyresvärden har bestämt. Dessutom med synnerligen dålig information om vad som ska hända. Valfrihet släng dig i väggen. Den kommer inte att sitta i väggen. Som tur är har jag redan valt Telia, samma som hyresvärden bestämt, vilket kanske underlättar. Hoppas jag.

Robinson är slut och David Hellenius driver gott med Sverigedemokraterna. Nu blir det debatt. Och jag laddar upp det skrivna.

Allt är inte sant

Morr. Är rätt irriterad. BT har en rubrik idag som inte stämmer med verkligheten. Och jag kör fast i pivottabeller. Detta har tagit allt för mycket kraft från mig idag när jag egentligen tänkt fokusera på kvinnors företagande.

I en artikel i BT beskrivs det utvecklingsarbete som bedrivs på Hässleholmen för att få fler människor i arbete som att en massa miljoner skulle gått åt utan att man nått något resultat.

Detta är inte sant. Dels blandas ihop två bitar av det hela. Hässleholmen och Borås stad är med i det som kallas Urbant utvecklingsarbete som initierats av regeringen och numera förre integrationsministern Nyamko Sabuni (FP). Det innebär att kommunen ska samverka med Försäkringskassa, Arbetsförmedling och Polis i större utsträckning för att jobba för att fler människor ska få arbete och skapa trygghet i utsatta bostadsområden.

Att skapa tillväxt och jobba med utbildning är också ingredienser i det urbana utvecklingsarbetet. Som nu går mot sitt slut. I dess nuvarande form i alla fall. Som alltid i slutet av projekt görs uppföljningar.

Med en utvärdering från Försäkringskassan som grund blir rubriken "18 miljoner utan resultat". Försäkringskassans utvärdering gäller hela landet. Där står det visserligen att man inte riktigt kan mäta exakt resultat men att man anser att arbetet har betytt mycket positivt för människorna i dessa områden,

Inom ramen för det urbana utvecklingsarbetet finns ett EU- projekt för att få fler människor i arbete och som handlar om 18 miljoner på tre år. Projektet har varit igång i två år och de flesta som deltagit i projektet har antingen fått arbete eller gått vidare med studier. Visst några har inte lyckats och precis som i varje projekt kan man ställa sig frågan om man kunde gjort annorlunda. Ett projekt är just ett projekt för att man inte har alla svar från början hur man ska gå till väga.

Förutom att människor kommit i arbete så har också mycket annat gjorts under åren. Tack vare många eldsjälar som jobbat hårt. Mycket har gjorts för ungdomar. Brämhults kommundel med Hässleholmen var den kommundel som fixade flest platser till sommarjobbande ungdomar. Skolan har utvecklats på många sätt. En kulturskolefilial har etablerats. Tandvårdsvecka på förskolan, extra simundervisning har anordnats. Föräldrautbildning har genomförts och mycket mycket mer.

Genom att tillitspoliser finns på området så har tryggheten förbättrats. Visst måste det göras mer men man är en bit på väg. Hela tiden är fokus på vad man kan göra bättre för att Hässleholmen ska bli ett bättre område att bo på.

Därför berör mig rubriken, och även artikeln, illa bland annat för alla deras skull som jobbat hårt för att ändra bilden av och attityden till Hässleholmen. Och för alla dem som bor på Hässleholmen.

Artikeln finns inte på nätet så jag kan inte länka till den.

Nu ska jag återgå till mina pivottabeller.

 

Yttrandefrihet och rädsla

Igår kväll träffade jag en gammal vän från Bosnien. Hon kom hit 1992 precis i början av kriget i Bosnien med hemska minnen av nära och kära som dödats. Hon har som de allra flesta av de bosnier som flydde hit, bort från kulsprutor och bomber, etablerat sig i det svenska samhället. Trots alla hemska minnen.

Hon grät när hon talade om sverigedemokraternas uttåg ur kyrkan igår. Hon undrade vilka människor är det som gör så. Hon erkände att hon är rädd och hon är inte den enda invandrare som har blivit rädda på grund av sverigedemokraternas framgång. Jag har träffat på flera.

Jag undrar också. Vilka människor är det som har rätt att sätta skräck i vanliga hederliga medborgare i Sverige? Jag är för det fria ordet och yttrandefrihet. Så länge som det inte skadar någon annan. Men när människor blir rädda, har inte gränsen för yttrandefrihet nåtts?

Jimmie Åkesson säger att SD inte har någon tur med biskoparna. (SvD) Inte för jag vet vad han tror kyrkan står för. Men för mig har kyrkan en roll att predika alla människors lika värde och kärleksbudskapet. Att man ska älska sin nästa såsom sig själv. Åkesson borde kanske också läsa händelsen om den barmhärtige samariten i Bibeln. Politik eller inte. Det är värderingar som kyrkan står för. I de flesta fall i alla fall.

Men oavsett åsikt så borde man vara så pass vuxen när man ska vara med och fatta beslut om Sveriges lagar att man har vett att sitta kvar när man befinner sig i ett sådant sammanhang som en gudstjänst innan riksdagens öppnande. Har man kritik kan den komma efteråt. Det hela är så mycket mer märkligt när SD så aktivt förespråkar skolavslutningar i kyrkan. Fast då handlar det förstås inte om ställningstaganden utan bara om nationalromantik.

Det är bra att många säger ifrån att det inte är acceptabelt och barnsligt att lämna kyrkan. (SvD)

Jag kan hålla med om att man egentligen inte ska hålla demonstrationer mot ett parti. Men när åsikterna hos partiets medlemmar sätter skräck i medborgarna så måste man säga ifrån på något sätt.

Fast det är bättre att manifestera för något i stället för emot. En manifestation för mångfald och alla människors lika värde vore på sin plats.

Människor som bor och lever i vårt land ska inte behöva känna sig rädda.

Riksdagsöppnandet

Nu är det över. Riksdagens öppnande alltså. Regeringsförklaringen är uppläst. Rätt identisk med Alliansens valmanifest. Tur att statsministern hoppade några meningar i alla fall. Det blev en tillräckligt lång uppläsning ändå. Desto snabbare rabblade han de nya ministrarna.

Diskussionen har ju varit huruvida de mindre partierna skulle få lika många ministerposter som tidigare. Så blev det. Kompromissen blev att det blev två ytterligare statsråd i regeringen. (DN, SvD)

Det är glädjande att Folkpartiet behåller sina frågor även om integrationsfrågorna delas upp på två departement. Detta är helt rätt. Det som är viktigast för en bra integration är arbete och språk/utbildning. Så det är klockrent att Erik Ullenhag tar hand om arbetsmarknadsfrågorna i Arbetsmarknadsdepartementet som integrationsminister och Nyamko Sabuni utbildningsfrågorna i Utbildningsdepartementet.

Att det numera finns en minister som är enbart integrationsminister visar att integrationsfrågorna blivit än mer viktiga i samband med att SD kommit in i riksdagen. (DN) Det ska bli spännande att följa sverigedemokraternas framfart i riksdagsarbetet. Redan andra dagen utmärkte de sig genom att lämna gudstjänsten som hålls innan Riksdagens öppnande i affekt, för att den som predikade pratade om alla människors lika värde. De satt dock kvar i plenisalen både när kungen talade om tolerans och statsministern om alla människors lika värde. (DN, SvD). Lite intressant var det också att lyssna till SD:s vice partiledare vid utfrågningen efter riksdagens öppnande. Han hade väl inte så mycket att komma med men det var ändå ett sansat framträdande. Och även om jag inte gillar SD:s åsikter och kanske inte vill ha dess företrädare som bästa vänner så tycker jag inte att det är ok att inte vilja äta i samma matsal som sverigedemokraterna eller vilja sitta bredvid i kammaren. Trots allt finns det medborgare som tycker att de ska finnas i Riksdagen.

Nu är det dags för lokalpolitik. Nu får frosseriet i Riksdagsöppnandet vara över för den här gången. Till möte med länsförbundet.

En nostalgitripp

Kan inte hjälpa det. Önskar jag vore där. I Stockholm och på Riksdagens högtidliga öppnande. Jag kände mig inte riktigt avslutad med riksdagsarbetet. Men det är väljarna som bestämmer, inte jag.

Fast det är egentligen bara just de dagar som Riksdagen öppnas längtan blir lite extra stor. Kanske för att jag minns den förväntan vi alla hade som var nya då den första dagen. Från att ha varit 16 ledamöter i Folkpartiet så ökade folkpartiets riksdagsgrupp med 32 ledamöter. Eftersom flera också lämnat så var de nya ännu fler. Att var och en av de nya skulle få en egen mentor bland de mer rutinerade riksdagsledamöterna var inte att tänka på. Därför fick vi också till stor del ta hand om oss själva vilket gjorde att vi blev en bra sammansvetsad grupp. Och tror jag vänner för livet. Det känns i alla fall så när vi träffas vid olika partimöten. Som f d riksdagsledamot har jag ju också rätt att vistas fritt, utan ledsagare, i Riksdagens lokaler. Även inne i plenisalen.

Av de som kom från min egen lilla valkrets, Västra Götalands södra, finns numera ingen kvar i Riksdagen. Vi var fyra nya vars intåg i Riksdagen uppmärksammades också av Borås tidning som gjorde ett stort reportage. Bland annat fick fotografen mig att hänga ut från arbetsrumsfönstret för att kolla på Mynttorget. Ett torg på vilket jag vid ett antal tillfällen under de fyra åren talade om flyktingpolitik. Vid ett tillfälle till och med så uppmärksammat att jag blev uppkallad till Ryska ambassaden för att bli "uppläxad".

Det finns självklart en massa tillfällen som är minnesvärda förutom första dagen och uppläxningen av ryssarna. Minnen av händelser som jag är väldigt tacksam att jag fått uppleva. Hur många har diskuterat jämställdhet med Indiens premiärminister? Vi var fyra kvinnliga riksdagsledamöter som besökte Indien för att studera hur RFSU:s systerorganisation bedriver sin verksamhet med familjeplanering. Vi träffade då också politiker. Bland annat som sagt Indiens nuvarande premiärminister, han var det inte då, i ett i princip tomt parlament. Tomt på grund av attentatsrisk.

Men riksdagslivet var också hårt arbete och olika frågor påverkar en olika mycket mentalt. En debatt om folkbokföringsfrågor känns inte lika hårt som debatterna om de apatiska barnen. Frågan om de apatiska barnen följde mig under minst ett år och gjorde att jag kom med både i TV och radio och rikspress. Dessutom citerad i Gellert Tamas bok om de apatiska barnen.

Något som jag tror vi ifrån vår valkrets bidrog i allra högsta grad till var en början till att snabbare narkotikaklassa ämnen som dyker upp i tillvaron. Upprinnelsen till det hela var att polisen i Borås riskerade att få lämna tillbaka 40 liter butandiol, en rengöringsvätska som omvandlas till det narkotikaklassade ämnet GHB i kroppen. Vi från Södra Älvsborg anordnade frukostseminarium för att informera våra ovetande kollegor i Riksdagen.

Det finns massor att skriva om. Roliga upplevelser och mindre roliga. Vid ett tillfälle lyckades jag jämka ihop nästan alla partier om att ge uppdrag till regeringen att ta fram bättre villkor för flickor som utsatts för trafficking. Alla utom s var med på tåget. Men resultatet blev att "vi har alltid tyckt så" när de ställdes inför förslaget. Tyvärr tyckte inte den dåvarande regeringen samma sak och genomförde det inte. Att inte genomföra vissa beslut från riksdagen, där s var emot, hände fler gånger. (Undrar just om den nuvarande regeringen kan ägna sig åt något sådant under kommande mandatperiod).

Mindre roligt var det tillfälle när det helt plötsligt började singla ner papper från läktaren när dåvarande migrationsministern talade. Rätt obehagligt.

Både roligt och mindre roligt var resorna till Bosnien. Intressant att se hur kriget påverkat både miljön och människorna. Men många oerhört deprimerande möten. T ex det äldre paret som bodde ensamma på tredje våningen i ett i övrigt utbombat hus. Just deras lägenhet var iordninggjord men ingen hiss och mannen var sjuk.

Kanske ska lämna resten av mina upplevelser under mina riksdagsår till mina memoarer (om det blir några) och återgå till nuet. Om drygt en timme börjar öppnandet. Ska bli spännande att få se ministerlistan, även om något sluppit ut.

Själv får jag väl ägna mig åt pivottabeller för tillfället och sluta längta. Fast det är rätt skönt att inte leva i kappsäck. För det var ju det jag gjorde i fyra år. Att med ryggsäck på ryggen och resväska i handen halvspringa till Centralen i Stockholm efter en torsdagsvotering är inget att längta efter. Men allt det andra.

Riksdagen på gång

Ännu en dag till ända. Sverigedemokraterna har gjort sin första dag i riksdagen. Med två slutna voteringar som följd som tog en bra stund. Förhoppningsvis blir det inte en vana med slutna omröstningar där varje riksdagsledamot får lägga ett röstkuvert i en urna. Som tur är finns det tryckknappar som används i normala omröstningar. Kan inte minnas att det förekom någon sluten omröstning under mina fyra riksdagsår. Dock förekom någon gång röstning med lottning.

Alliansens förslag till talman gick dock igenom och Per Westerberberg sitter kvar i fyra år till. Sedan var det ju inte SD som bidrog till att alliansens förslag gick igenom. En rödgrön var på toabesök, en var i USA och en rödgrön röstade "fel". Folkpartiets Liselott Hagberg sitter kvar som 3:e vice talman. I morgon blir det ånyo spännande när den nya regeringen ska presenteras. Redan idag har några namn som får lämna regeringen läckt ut. Få se om det stämmer och om det blir några andra förändringar.

Att riksdagsarbetet kommer att bli komplicerat med SD som vågmästare både i utskotten och vid själva pleniomröstningarna. Och onekligen har Sverige blivit kallare även om det ute blåser ganska ljumma vindar. Sverige är ett fantastiskt land med underbar natur och frisk luft. Vi har en massa friheter och rättigheter. Vi får säga vad vi tycker och tänker, vi har rätt att tillhöra vilken religion vi vill. Självklart så länge som vi inte skadar oss själva eller någon annan. Men med friheter kommer också ansvar. Vi har rätt att leva det liv vi själva vill leva men det handlar också om att låta andra göra detsamma. Tolerans och respekt för varandra är viktigt i ett demokratiskt samhälle. Det nya riksdagspartiet har nog tappat bort lite av tolerans och respekt.

Dessutom har partiet en ganska ensidiga agenda. Minska invandringen. Och inget mer. Förstår inte hur de ska kunna minska en redan mycket begränsad invandring. Några förslag hur de som idag är nyanlända snabbt ska komma in i samhället har SD inte heller.

Efter att ha följt förmiddagens röriga omröstning var det gott att äta glass med barnbarnen. Även om jag särskilt en dag som denna gärna skulle varit med i riksdagen så är det en helt fullgod kompensation att kunna träffa barnbarnen oftare.

Men för den skull vill jag vara med och påverka. Det är just för en bättre framtid för mina barnbarn jag fortsätter med politiken. För ett samhälle där alla får plats. Oavsett varifrån man kommer eller vem man är.

Däremot tror jag inte på de stora manifestationerna som hålls runt om i landet. Visst vill jag också motverka rasism och främlingsfientlighet men jag tror inte på att någon påverkas av att några håller brandtal om detta i samband med någon manifestation. Jag tror till exempel att folkbildningen och studieförbunden borde ha ett uppdrag att folkbilda om tolerans och respekt. Då kan det bli resultat på lång sikt. Demokrativeckor där mångfaldsfrågor lyfts på ett genomtänkt sätt tror jag mer på än "skrikiga" manifestationer som riktar sig mot ett parti. Det är inte mot partiet utan mot partiets åsikter som manifestationer ska hållas.

Trött i fötterna efter 18 km

Mör i fötterna efter en vandring på ca 18 km. Från Fristad till Borås. Denna vandring går av stapeln varje år och görs för att minnas den dag som soldaterna vandrade från Fristad hed till I15 i Borås 1914.

Lite annorlunda inledning med marschmusik och diverse militära "överlämningar" och avslutning med i år köttsoppa. Förra året var det ärtsoppa och pannkakor. Men köttsoppan var jättegod.

Själva vandringen gick genom ett höstfagert landskap över stock och sten och lite vattensamlingar. Men mest på släta vägar fast det var stundtals rejält uppför. Men nedför är lika jobbigt. Särskilt om man inte klippt tånaglarna. Men den intensiva brevlådelappningen i valrörelsen visade sig ha gett utslag i konditionen. Uppförsbackarna gick riktigt bra utan alltför mycket flämtande.

Hur som helst är det härligt att komma ut i naturen. Så mycket kort hann jag inte ta men ett och annat i alla fall.

Nu har det gått två veckor sedan valet. Det är skönt att det är över. Hela sista året har gått i valets tecken, även om den sista tiden varit mest intensiv. Tyvärr blev valutgången lite annorlunda än önskat. Jag trodde att SD skulle gå framåt och komma in. Men det hade varit bättre om det ändå hade blivit tydliga majoriteter. Både här och där. Och ännu återstår en hel del. Onekligen blir det en spännande höst innan man hittat rätt med alla grupperingar.

Men nu tar jag kväll. I morgon måste det bli databas plus en del annat som blivit bortglömt under valrörelsen.