lördag 15 augusti 2009

Ingen äger någon annan

Innan jag hann ut till gräsmattan (se mitt förra blogginlägg) kunde jag som vanligt inte låta bli att titta runt lite kring dagens artiklar. Och hamnar på den som handlar om skärpning i våldtäktsmål. (SvD)

Det är viktigt att rättssäkerheten skärps. Det ska inte gå att i efterhand säga att det var våldtäkt när man i själva verket var med på det. Det finns säkert sådana fall. Men bara för att man följer med någon hem så är det faktiskt inte i sig ett ok till att man ska ligga med varandra. Det finns inget som kan sägas vara outtalade löften. Och man kan också ångra sig. Ett nej måste alltid vara ett nej. Så visst finns det risker att de som inte låter sig nöjas med ett nej utan tar för sig ändå kommer att gå fria fast de borde dömas. Det får aldrig vara så att det kommer att betraktas som att mannen har full nyttjanderätt till en kvinna och hon har inget att säga till om.

När man läser en åklagares åsikt om vad som är en våldtäkt blir jag oerhört upprörd. Han menar att när en kvinna säger nej till en man att hon inte har lust och han "kör ändå" så visst är det oschysst, men mer en ordningsförseelse. Undrar om han avser en gång eller om det kan fortgå dag efter dag. Är det i så fall också bara en ordningsförseelse. Att en kammaråklagare gör sådana uttalanden är helt oacceptabelt. Det visar tydligt vilken inställning han har till kvinnor. Männen har rätt att härska över kvinnor och dessa ska finna sig i att det är mannens vilja som ska gälla. När någon tvingar någon annan till att medverka till något som hon (eller han också för den delen) inte vill så är det våld. Och när det gäller sexuellt våld så är det våldtäkt. En person med åklagarens inställningen ska inte inneha ett ämbete inom rättsväsendet. En kvinna som utsatts för våldtäkt blir ju dömd redan på förhand.

Jag hoppas att kammaråklagaren inser vad han säger och tar tillbaka uttalandet. För ingen äger någon annan och ingen har rätt att göra något som den andre inte vill.

6 kommentarer:

Ch. sa...

En mycket förutsebar reaktion från radikalfeministiskt håll. Just såadan som gör att det blir ännu svårare att diskutera redan svåra frågor. En våldtäkt utförd i fullt medvetande som innebär att man utnyttjar makt (fysisk eller psykisk) eller ett förtroende är ett mycket grovt brott. Det kan nästan jämställas med mord eller åtminstone misshandel som ger livslångt men, vilket det ju gör psykiskt med säkerhet. Straffen kan görna skrivas upp men då måste brottet ändå kunna bevisas. Om ord står mot ord måste man göra en bedömning och den måste grunda sig på något. På vad anser du? Håller med om att brottet inte är mindre allvarligt om det sker i en relation. Men även där krävs det väl andå bevis elelr något som ersätter bevis? Var hamnar vi annars?

Anne-Marie Ekström sa...

Ch. För det första är jag ingen radikalfeminist. Om du läser noggrannt det jag skriver så försöker jag vara balanserad. Jag håller med om att det inte är en lätt fråga att bevisa vad som skett. Det finns säkert de som anmäler falskt. Tyvärr bidrar dessa till att de som verkligen har utsatts för ett allvarligt brott får plågas än värre. Får vända ut och in på sig själva på ett oerhört kränkande sätt.
Det jag reagerade så starkt emot och som gjorde att jag skrev inlägget var kammaråklagarens uttalande om att det är en ordningsförseelse om en man ändå "kör" när han fått ett nej. Det är en synnerligen förnedrande kvinnosyn oavsett vem som framför den men när den framförs av en person som finns inom rättsväsendet så är det fullständigt oacceptabelt. En person med en sådan kvinnosyn ska inte jobba som åklagare. Det är min bestämda uppfattning.

Camilla sa...

Ch., du svarar inte på det Ekström skriver. Ekström (rätta mig om jag har fel) menar att en person såsom Rolf Hillegren, som inte anser att det är våldtäkt när en man tvingar sig till sex från sin partner, inte bör ha sitt ämbete. Hon har inte hävdat att brottet inte bör kunna bevisat (läs början på hennes inlägg) utan poängterar att enligt lagen så ar det ett brott och inte en ordningsförseelse. Jag undrar över vad du tycker "Ch." Tycker du inte det är våldtäkt om en man "kör ändå" när hans partner visat att hon inte vill? I så fall har du problem med lagen, inte Ekström.

FVHC sa...

"En person med en sådan kvinnosyn ska inte jobba som åklagare."

Nej, det måste vara en feminist.
Som är PK.
Men det går bra att vara radikalfeministisk nämndeman.
Det finns det flera.

Anonym sa...

Så om man tjatar sig till sex så ska man in två år i finkan? Gäller det även kvinnor?

Johan sa...

Nä du Anne-Marie... Du, liksom många andra, misstolkar Hillegren! Jan Guillou har framfört samma tankegång. Låt mig parafrasera Hillgren och Guillou på följande sätt:

En man är sugen, och föreslår sex med sin hustru. Hon säger att hon inte har lust. Mannen tjatar. Hon säger; "Nej, jag har egentligen inte lust". "Jo men snälla, kom igen nu..." Hon säger "Ja okej, då, men jag har faktiskt inte lust." Han kör på, men hon ligger passiv. (OBS! Detta har hänt i mängder av äktenskap och andra förhållanden, i alla kulturer i alla tider. Det kan förresten vara tvärt om också, att kvinnan tjatar till sig sex med sin man). Nästa morgon går hustrun till polisen och säger: "Min man hade sex med mig igår fast jag egentligen inte ville. Han övertalade, ja mer eller mindre tvingade mig till sex, mot min vilja. Han har våldtagit mig."

--> Bör då mannen få två års fängelse för våldtäkt?! Kan du verkligen jämställa denna handling med en alkoholpåverkad galning som överfaller en ensam flicka i skogen och med kniv tvingar sig till samlag?

Det är ju detta Hillegren och Guillou försökte säga. Ungefär.

Det är ju också ett möjligt scenario att en kvinna under alkoholpåverkan faktiskt villigt har sex med en okänd man hon träffat på krogen, för att morgonen därefter komma till sans och ångra sig. Hon kan då gå till polisen och hävda att hon hade sex mot sin vilja, utan några bevis för fysiskt våld, med endast sin egen trovärdighet som grund, och därmed få mannen fälld (om han förefaller mindre trovärdig i rätten). Han skulle inte kunna ha något bevis för att hon faktiskt själv var med på det. Liknande scenarier har hänt flera män, och Hillegren + Guillou m.fl. vill inte ha en situation då rättssäkerheten vilar på en ångrande kvinnas trovärdighet som vägs mot en i sammanhanget något mindre trovärdig man som inte fått ligga på länge.

Kan du inte över huvud taget se en poäng i resonemanget?

undrar Johan