Och här kommer alla vyer. Från 3000 meters höjd och från balkongen. Apropå balkong. I år fick jag alltså ett rum med balkong och i övrigt bra. Som ensamstående får man betala mer för enkelrum men får oftast ett litet rum med sämre standard en ett dubbelrum. Förra året var jag nästan tvungen att gå in baklänges i rummet. För att flika in lite åsikter i reserapporten så kan jag väl konstatera att det är inte enda gången som det är en nackdel att vara singel. Matförpackningar är inte anpassade till en person. Erbjudanden är ofta att två personer ska göra något men betala för en. Det är dags att ensamhusshållen börjar agera så att det blir en ändring.
Nåväl. Här kommer vyerna. Glädjen efter tre dagar med "sådär" väder, fast självklart var det vandringskängor på ändå, var stor när jag klev ut på balkongen och det bara var blå, blå och åter blå himmel. Sedan varade denna i dagarna tre. Med tre lite mer utmanande vandringar.
Att gå upp från 1900 till 3000 meter kräver sin kvinna eller man. Huset på 3000 meter ligger precis vid övre högra kanten av snön. Sista biten upp är rätt häftig. Detta visar bilden nedam.
Den natten somnade jag ovaggad. Missade kulturevenemanget för veckan. Trodde väl inte jag skulle orka ur sängen på morgonen men det blev en ny utmaning med 600 meters stigning och brant nedgång. Sista dagen blev det lite lugnare takt. Då tog vi liften upp och gick hem. Med apfelstrudel som simmade i vanlijsås (se bild del 1) och öl som avslutning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar