Eftersom jag inte vet alla detaljer kring den kvinna som påstås ha hållits inlåst i 9 år skulle jag egentligen inte skriva något om det heller. (DN, SvD) Men jag kan inte låta bli att förundras över hur något sådant kan pågå i 9 år. Någon måste väl ha sett något och undrat. Men det är kanske lättare sagt än gjort att agera. Så länge som man inte har konkreta bevis så är det svårt. Och mannen och kvinnan har varit ute tillsammans. Men det är verkligen märkligt att mitt i vårt överbevakade samhälle så kan en man hålla en kvinna för sig själv i nio långa år. Socialtjänsten borde reagerat på något sätt. Mannen vet man tydligen inte ens vem det är. Jag sänder mina tankar till kvinnan och hoppas att hon kommer att få ett bättre liv. Framför allt hoppas jag att inte fler liknande händelser händer. Men det är inte alls otroligt att så sker.
Jag kan inte heller låta bli att fundera över vad det är som gör att en del män måste ha fullständig koll på sina kvinnor. Att det finns de som tror att kvinnor är ägodelar. Tyvärr tror jag att det finns närmare än vi anar. Egentligen vet jag det. Tyvärr tror jag också en sådan här händelse aktualiserar frågan om civilkuragelag igen. Att man ska vara skyldig att anmäla om man ser något. Men det är inte så lätt. Mina synpunkter om sådan lag kan du läsa här.
Sedan kan jag inte heller låta bli att kommentera att posten vägrar att betala skadestånd till en 81-årig kvinna som inte fick sitt försäkringsbrev eftersom posten tydligen utan anledning ändrat kvinnans adress. När hon efter ett inbrott inte fick betalt från försäkringsbolaget krävde hon posten på den summa som hon skulle ha fått från försäkringsbolaget. Kring 50000. Posten tyckte det räckte med 372 kronor. Självklart måste posten ta på sig ansvaret om de gjort fel. Det måste alla andra. Och det har också ARN (inte han i böckerna och i filmerna, utan Allmänna reklamationsnämnden) tyckt. Hoppas att kvinnan får upprättelse. (SvD)
2 kommentarer:
Det finns ju inte precis någon brist på kvinnor som behandlar sina män som ägodelar heller. Sanningen är väl att ingen kan bli behandlad som en ägodel om han eller hon inte självmant går med på det, och det gör väldigt många av oss alldeles frivilligt, i varierande utsträckning. Det ligger också en positiv känsla i att tillhöra någon som man tycker mycket om, vilket förstås är anledningen till att fenomenet förekommer.
Sedan tror jag att det är en flytande skala från att hävda total självständighet till att göra precis allt som ens partner säger att man ska göra. Jag låter min kvinna styra och ställa över mig i alla de situationer som inte är viktiga för mig, eftersom det krävs mindre energi att göra som hon säger än att protestera och få hennes svavel i retur. Är något viktigt så är det värt besväret att gå emot hennes vilja och är något oacceptabelt för mig som hon INTE gör så lyder hon mig. Men så hyser vi också en djup kärlek till varandra.
Jag tror inte riktigt på den här moderna föreställningen att kvinnor skulle vara någon slags förtryckt grupp. Så ser inte verkligheten ut. I ett bra förhållande där man i grunden litar på varandra så GER man ägandeskap åt varandra. Jag gör vad jag vill med henne, men i det begreppet ligger att hon LÅTER mig göra vad jag vill med henne eftersom hon vet att jag aldrig gör henne illa och dessutom tycker hon om det. Hon är mitt sexobjekt och älskar att så vara, men hon gör å andra sidan vad hon vill med mig. Jag tillåter det därför att jag vill att hon ska få ha den känslan att få det hon vill ha.
Jämlikhet i bemärkelsen lika makt i alla situationer är bara akademiskt strunt och tjänar inte kärleken. I ett sunt förhållande byter man omedvetet makt inom en sfär mot makt i en annan sfär, beroende på intresse, fallenhet, erfarenhet, kunskap och vad man tycker är viktigt. Att försöka dela makten 50-50 inom alla områden är bara idioti och strider mot sunt förnuft om specialisering efter intresse och kunskap. Om folk fattade det skulle det finnas mer kärlek och färre skilsmässor. Könsroller passar ibland bra, men självklart kan man vända på rollerna om det passar de inblandade bättre. Man ska inte grubbla så mycket över trams och istället visa varandra respekt och kärlek och ge och ta och säga ifrån när man känner för det. Det är faktiskt inte svårare än så.
Oj då vad jag drog iväg... Håller med om allt du skriver om ämnet så du får gärna plocka bort min långa och irrelevanta kommentar.
Skicka en kommentar