Som ordförande i Sandareds tennisklubb handlar en del i mitt liv om tennis. Idag handlar också en artikel i SvD om tennis. En artikel som tydligen engagerat många. Den handlar om en 13-årig kille som har satsat på tennis och mer eller mindre på heltid. Han tränar utomlands i Spanien två månader om året och sköter skolan på distans och klarar den bra. Lite ovanlig tillvaro för en 13-åring. Och många reagerar. Och tycker att det är att pressa barn för mycket och liknar det vid elitsatsning som förekommer inom öststaterna.
Självklart ska det inte vara något tvång eller föräldrar eller andra ska inte pressa barnen. Men så länge som den som det gäller, tennisspelare eller någon som idkar någon annan sport, själv tycker att det är roligt och vill. Varför ska man då hindra honom eller henne? Tvärtom borde man ge all stöttning man kan.
Men det är också oerhört viktigt att de barn och ungdomar, som kanske inte har sikte på att bli elitspelare, också får möjlighet att ägna sig åt den sport de tycker är rolig. Och framför allt får en vana att röra sig. Något som sitter i när de blir äldre. Idag tittade jag på när tre små tjejer tränade tennis. Kanske hade de lite svårt att träffa bollen men de hade vansinnigt kul och fick röra på sig. Nämnas kan väl att de hittade en alternativ användning av bollarna. Men vem vet. Om några år kanske de är jätteduktiga.
Jag och de andra damerna i damtennisen lär aldrig bli några tennisproffs heller (vi är nog lite för gamla) men vi har också otroligt roligt när vi spelar.
Jag tror att det behövs satsning på både elit och bredd inom de flesta idrotter. Utan elit ingen bredd. En idrottare som lyckas blir ofta en förebild för barn och ungdomar. Och dennes sport får ett uppsving. Jag undrar hur svensk tennis sett ut idag om inte Björn Borg funnits. Även om tennis idag inte är lika stor som under Borg-tiden. Och finns det ingen bredd finns inte heller chansen att någon riktigt duktig dyker upp och blir nästa Björn Borg eller Stefan Holm eller vad det nu är för sport det gäller.
Och det kanske behövs lite mer satsning för att Sverige inte ska stå där utan guldmedaljer nästa OS.
Men som sagt för den skull får man inte glömma de som aldrig kommer i närheten av ett mästerskap utan använder sitt intresse för någon sport enbart för att röra på sig.
Fast när man är 61 kanske man inte behöver ta i så man får ont i flera dagar. Nu börjar dock fötterna gå över in någorlunda normal storlek. (Se min blogg igår och i söndags)
1 kommentar:
Jättebra beskrivning Anne-Marie.Killarna kommer ju att lösa det här själva.Fick själv som elitspelare, kloka ord en gång av Nick Bolletieri,the american style:
Varför slutar många lovande tennis juniorer med sina satsningar i 16-18 års åldern?=Därför att de börjar förlora och det är tråkigt.Varför börjar de förlora?=De har tränat mindre och sämre än konkurrenterna.
Svaret på gåtan är:Ingen som vinner vill sluta.Det är alltid roligt att vinna!
Men som i allt i livet finns det ett pris att betala och i elitidrott finns denna betalningsvilja bara i ett fåtal individers huvud och kan aldrig tvingas fram av andra!Kloka ord av en man som vet vad han pratar om.
Skicka en kommentar