tisdag 15 juli 2008

FRA och framtidens politiska liv

På väderkartan på TV är det stora solar. När jag tittar upp mot himlen är det bara moln. Dock inget regn. Men molnen kanske försvinner senare på dagen. Nåväl. Jag ska inte klaga. Jag fick en hel del sol förra veckan när jag vandrade i alperna. Får väl ägna dagen åt inre röj. Det går också att sitta inomhus och läsa en bok. Datorn funkar också bäst inomhus.

Eftersom jag var borta kunde jag inte följa i detalj alla utspel i Almedalen förra veckan men det var väl inga stora sensationella saker som hände. Att sossarna och miljöpartiet inte tänker samarbeta med sd om de senare skulle hamna i vågmästarroll är väl ingen större nyhet. En större nyhet vore om de talade om vilken politik de skulle föra gemensamt om de skulle vinna valet. Vilket jag förstås inte hoppas.

FRA fortsätter att lägga sin skugga över all annan politik. Att det nog behövs en lag om vad de får göra och inte göra framkommer mer och mer tydligt. Därmed inte sagt att det ska vara den lag som riksdagen klubbade för några veckor sedan. Idag har det framkommit uppgifter att FRA förmodligen avlyssnat Livets ords pastor. (SvD)Även om jag själv tycker att Livets ord är en tveksam organisation så är det inte förenligt med religionsfriheten att idka spaning på dess företrädare. Om det inte finns klara misstankar om något brottsligt förstås.

Jag instämmer i den artikel som partikollegor till mig skrivit på DN-debatt. (SvD)Jag hoppas att regeringen nu tar all den tid som behövs för att reda ut alla begrepp kring FRA innan man lägger fram det tilläggsförslag som ska komma. Att man lyssnar på den kritik som kommit fram och framförallt den oro som många människor ger uttryck för. Även om sättet att ge uttryck för sin oro stundtals hamnat snett, enligt mitt sätt att se det, så är det en genuin oro som kommer fram. Detta är ingen lätt fråga. Som världen ser ut idag måste vi på något sätt hålla koll på vad som sker där men det får inte bli på bekostnad av den personliga integriteten. En integritet som redan idag utsätts för angrepp.

Ett slående exempel på detta är när plötsligt alla telefoner i en turistbuss på väg till Alperna börjar pipa och låta när man passerat en landsgräns. "Någon" har fullständig koll på var jag och min telefon befinner oss. Fast vad jag säger vet man inte, inte än. Tror jag i alla fall inte.

De senaste veckorna har väckt många frågor och tankar. Det befintliga politiska systemet har fått sig en törn. Har vi en representativ demokrati där folket avgör vart fjärde år vem som ska styra landet? Där alla medborgare gör sin röst hörd men litar på att den de väljer sköter sitt jobb. Utfaller inte jobbet till belåtenhet blir det någon annan som får rösten nästa gång.

Eller ska varje enskild fråga avgöras av några av folket? De som har tid och möjlighet att göra sin röst hörd genom demonstrationer eller bloggar. Tyvärr finns det många människor som är lite engagerade, knappt ens vid valet vart fjärde år. Många har nog med sitt eget även om jag vill påstå att de flesta berörs av politiska beslut på något sätt. Ska dessa överlåta till andra som de inte valt som representanter att bestämma. Att ha folkomröstning i varje fråga fungerar inte heller.

Jag tror att den representativa demokratin nog kommer att finnas kvar. Jag må vara gammaldags och insnöad och kanske för mycket inne i systemet själv men bara tanken på att bloggvärlden skulle styra landet ger mig rysningar. Vem ser till helheten? Vem bryr sig om de som inte orkar göra sin röst hörd? Som inte ens har en dator kanske. Bloggvärlden kan bidra till debatten.

Men relationerna mellan väljare och valda måste förbättras. Det behövs mer lyssnande från de styrandes sida. Att dessa träffar medborgarna mer. Att man lever som man lär. Men också mer förståelse och kunskap hur systemet fungerar från medborgarna. Att vi har majoritetsstyre och minoritetsstyre. Att alla inte kan få just det de tycker är viktigt tillgodosett. Att riksdagsledamöter också är människor med familj och barn och gammal mamma. Att många lägger ner många kvällar som fritidspolitiker i kommuner. Med svåra beslut att fatta där man måste prioritera.

Jag önskar att fler människor engagerar sig politiskt. Inte bara i en enskild fråga. Det kan möjligen vara inkörsporten. Jag tror att de politiska partierna kommer att finnas kvar men dessa måste förändra sitt sätt att vara. Mer flexibilitet och dialog i stället för konfrontation och debatt. Man måste samverka mer mellan partier. Det får inte gå prestige i sakfrågor.

Oj vad långt det blev. Nu har nästan solen kommit fram också och jag har ännu inte börjat med röjet. Men jag återkommer nog till frågorna.

söndag 13 juli 2008

Reseberättelse Italien del 2

Här är lite fler bilder från resan till Italien. Mer finns att läsa i del 1
här. Klicka på bilderna för att se dem större.


Isranunkel och stor gentiana


Utsikt från Ponte di Legno mot "vår" by Passo del Tonale och en "vanlig" kulle


Kossor och utsikt vid vilopaus


Backe upp till Laghetti på 2600 m och utsikt vid Mga Strino


Bilder från Ponte di Legno. Lägg märke till "uppfarten" på lastbilen


Några backar i skidsystemet och bild på "grisfarm" tagen från gondolen



Höghusen vid foten av berget och alprosor

Reseberättelse Italien del 1

Borta bra men hemma bäst. Så är det nog. Det är skönt att vara hemma igen från mina vandringsdagar i Italien i Passo de Tonale. Men det var sköna dagar där.

Vandringarna var fina även om de var ganska tuffa med rejäla stigningar. Som mest gick vi 1400 meter uppåt, ibland kändes det som om man gick rakt uppåt. Men skam den som ger sig. Har jag bestämt mig för att jag ska upp så går det, även om jag väl inte direkt skuttade upp. På bilden har jag precis nått en topp på 2680 meters höjd efter en vandring på 7 timmar och stundtals på en stig som var bara sten.


För det mesta sken solen. Men första dagen råkade vi ut för hagel och åska. Naturligtvis hade jag vantarna och regnbyxorna på hotellrummet. Men jag lärde mig en läxa. För det blir kallt och blött när man är 2700 meter över havet och när det haglar. Lite läskigt att vara ute i åskan också. Lite annat äventyrligt råkade vi också ut för när vi fick ta oss över lite översvämmade bäckar. Men allt gick bra.

Även om kroppen fick slita en del så blev det också belöningar för slitet.
Både en skön självkänsla att ha klarat ännu en utmaning men också en fantastisk utsikt från toppen.



En belöning var också att få hänföras av de ljuvliga alpängarna fulla av blommor, många som också finns här hemma fast inte i samma mängd eller intensiva färg.
Edelweiss är Österrikes blomma men finns även i Italien. Jakten på densamma pågick under hela veckan. Liksom jakten på murmeldjur. Jag och några andra missade edelweissen för att vi hade för bråttom ner. Murmeldjur såg vi dock om inte så jättenära men hörde desto fler. Alprosor, inte en ros utan en sorts azalea, behövde vi dock inte jaga. De blommade rikligt. Även orkidéer fanns det gott om.



Belöning fick vi också på kvällarna med god mat på hotellet serverad av bland annat charmören Giovanni , dock inte italienare utan rumänsk student som ska bli läkare. Och trevlig gemenskap med både vinprovning och allsång.Tack vare bra reseledare, Gunilla och Claes, och trevliga medresenärer.
En dag belönades vi också uppe i backen med en riklig lunch med mat och dryck. Tur att vägen hem var lätt.

Fast i själva byn är det nog mer liv när snön har fallit. Och någon genuin alpby kan man väl inte heller påstå att det är, utan den har vuxit upp kring skidbackarna. Endast åtta skolelever fanns i byns enda skola så någon stor inhemsk befolkning finns inte i byn. De vita höghusen nedanför berget passar väl inte så jätteväl in i miljön. Inte heller den fyrkantiga "lådan". En annan udda byggnad i byn var monumentet för dem som stupat i första världskriget. Över huvudtaget fanns mycket minnesmärken kring första världskriget.




Sista dagen "skolkade" jag och några andra dock från slitet och lekte "glassande" turister i den närbelägna lite större byn eller stad eller vad det nu var. Färdmedlet dit var gondol.
Mer bilder kommer i reseberättelse del 2. Klicka på bilderna för att se dem i större storlek.

lördag 12 juli 2008

Hemma igen från Italien

Kom hem för några timmar sedan efter 26 timmar i buss. Men med supercahufförer och god kudde så har det gått bra. Och trevliga reskamrater. En härlig vecka med ganska tuffa vandringar. Men stärkt till kropp och själ. Även om jag sovit en hel del i bussen så väntar sängen och jag skriver mer i morgon med bilder. Men kan inte låta bli att lägga ut en bild på en orkidé redan här. Plus en liten söt kossa.

måndag 7 juli 2008

Halsning fraan Italien

Aaska, hagel, och regn. Fast halva dagen fint. Gaardagens vandring. Oversvammad back. Men inget regn och lite sol. Regn forst nar vi kom hem. Dagens vandring.
Morgon nog sol.
Skriver mer med bilder nar jag kommer hem. Och med svenska bokstaver.
Bor i en marklig by nàr det gàller byggnation. Men harligt med mycket frisk luft.

fredag 4 juli 2008

Även Fp kritisk till okritisk användning av bioenergi

Världsbanken hemlighåller en rapport som säger att det ökande användandet av biobränsle är den viktigaste orsaken till de stigande matpriserna världen över. (DN)Folkpartiet är alltså i gott sällskap när det gäller att ifrågasätta okritisk användning av biobränsle. I veckan presenterade folkpartiet en rapport om användning av bioenergi. I den rapporten framhålls bland annat att ökad användning av grödor orsakar stigande matpriser. Men att självklart bioenergi rätt använt är viktigt för att minska koldioxidutsläppen. I Sverige kan vi använda skogsavfall och andra restprodukter.

Folkpartiet skriver i sin rapport, precis som världsbanken tydligen (veta exakt kan man ju inte eftersom den är hemlig(!)) säger i sin rapport, att etanolframställning på sockerrör inte är ett stort problem utan det är när man använder till exempel vete och majs.

Det som är det stora problemet är ju att Världsbanken håller sin rapport hemlig för att inte stöta sig med Vita Huset. Men var finns då humaniteten och medkänslan för dem som inte får mat för dagen. Ett synnerligen cyniskt beteende.

Här finns länk till folkpartiets rapport.

En vacker sommardag

Skulle skrivit några rader igår när jag kom hem från stan efter sommartorsdagskvällen på Stora Torget i Borås. Den här gången med Amanda Jenssen på scen. Men sommarnatten var ljuv så jag hamnade ute i stället med en bok i lampans sken.
Jag hade tänkt förmedla några sommarbilder från min korta vandring igår. Som träning inför bestigningen av alptopparna. Jag har slarvat med långvandringar i vår. Med vandringar över huvud taget. Men det ska nog gå bra ändå. Jag har ju i alla fall spela tennis.

Nu kommer bilderna idag i stället. Blomman som är en nattviol gör mig riktigt nostalgisk. I trädgården i mitt föräldrahem fanns det mycket nattviol. Den doftar otroligt gott. Särskilt om kvällen. Den är fridlyst och det är första gången jag sett den här omkring. Mer att läsa om nattviolen finns här.

Så det första smultronet, åtminstone mitt, för året. Det sitter inte kvar nu där det satt på bilden kan jag väl säga.

Till sist en bild tagen vid Ymer utöver nejderna.