Motion om HBTQ-policy i Borås Stad

Jag har tillsammans med Falco Güldenpfennig lämnat in följande motion till Borås kommunfullmäktig.

Motion 2014-01-16
Kommunfullmäktige
Ta fram en HBTQ-policy!
Kommunfullmäktige i Borås har vid olika tillfällen beslutat om åtgärder för att öka kunskapen och kompetensen kring HBTQ-frågor. 2005 fattades beslut att all personal ska genomgå utbildning i HBTfrågor och förtroendevalda rekommenderades att delta i sådan utbildning. Därefter har ytterligare beslut tagits i Kommunfullmäktige för att öka kunskapen kring HBTQ-frågor. I april 2011 beslutades att skolelever ska garanteras utbildning och i september 2013 beslutades att HBTQ-kompetensen ska ökas inom föreningslivet.
Tyvärr finns det fortfarande diskriminerande och negativa attityder mot HBTQ-personer. Det är därför viktigt att kunskapen om HBTQ-personers situation och villkor finns inom kommunal verksamhet. För det finns två skäl. Dels för att personer som arbetar inom kommunen och som hör till gruppen HBTQ-personer ska kunna känna sig välkomna och våga vara den hen är och inte behöva låtsas vara någon annan. Dels för att anställda som möter medborgarna i kommunen ska kunna ha ett korrekt bemötande. Särskilt viktigt är detta inom skolan och skolundervisningen liksom inom vård- och omsorg. Men alla anställda bör ta del av utbildning i HBTQ.
Det har gått ett antal år sedan det första beslutet togs om utbildning av all personal. Det är viktigt att de beslut som fattats följs upp.
Det är också viktigt att de beslut som fattats kring HBTQ-frågor också finns dokumenterat på ett enhetligt sätt, till exempel i en policy. Till policyn ska också kopplas en handlingsplan med uppföljning.

Vi föreslår därför att kommunfullmäktige beslutar att Borås Stad tar fram en HBTQ-policy i enlighet med motionen intentioner

Anne-Marie Ekström
Folkpartiet Liberalerna
Falco Güldenpfennig
Kristdemokraterna

Rapport från Stockholm pride

Så har jag då igen varit med på Stockholm Pride. Den här gången blev det ytterligare en dag. Så jag hann med både fest, seminarier och parad.

Det viktigaste är dock paraden. Att tillsammans med 60 000 andra manifestera att alla människor är lika mycket värda och har rätt att älska vem de vill. Det är inte överallt man får göra det. Varken älska någon av samma kön, än mindre manifestera det i en Prideparad. Här i Sverige har hbtq-personer fått många rättigheter. Vi har kommit långt när det gäller det juridiska men det finns fortfarande lång väg kvar att förändra attityder och ta bort fördomar. Det finns de som inte vågar berätta på sin arbetsplats eller för sin familj att man är homosexuell. Därför är det viktigt för mig att gå i stället för dem som inte får eller vågar.

Att gå genom Stockholm med 600 000  personer (6 hela Borås) utmed gatorna är fantastiskt. Att få göra det tillsammans med en massa folkpartister varav två ministrar, EU-minister Birgitta Ohlsson och HBT-minister Erik Ullenhag, och ett antal nuvarande och före detta riksdagsledamöter innebär att Folkpartiet tar hbtq-frågor och människors rätt till att älska vem de vill på allvar. Och har gjort så länge. Som frontfigur finns förstås också Barbro Westerholm.

Det tog lite tid innan paraden kom iväg och vi var bland de sista som gick iväg. Varmt var det så det gick åt mycket vatten. Men det var det värt. Lägger med lite bilder som några andra tagit. från paraden. (Maria Jern och Kim Nurmi). Själv hade jag fullt sjå att hålla reda på banderollen. Åtminstone under första halvan av paraden.

På fredagen var jag på några seminarier.  En utfrågning av hbt-minister Erik Ullenhag om regeringens planer. Han utfrågades av RFSL och RFSL ungdom. Det andra seminariet handlade om unga hbtq-personer och deras situation i familjen. Hur föräldrar kan sätta gränser genom till exempel förbjuda ungdomarna att umgås med den eller den, eller att arrangera äktenskap så att det inte kommer ut att hen är bög eller flata. Föreläsaren från Fryshuset i Göteborg kallade detta för “vardagsheder”, det vill säga att det sker i vardagslivet som något normalt. Det finns mycket okunskap hos myndigheterna kring de här frågorna enligt henne. Det var onekligen en intressant föreläsning som fler behöver höra. Det är viktigt att påpeka att den här vardagshedern sker i alla typer av familjer, oavsett religion, etnicitet eller ursprung.

Så var det förstås också fest på kvällarna. På torsdagskvällen var det schlagergala. Där bland annat Carola gjorde ett kort inhopp. Sista kvällen var Magnus Uggla där med sina populäraste låtar, bland annat Kung i baren, liksom Jonas Gardell med sina Jag ska aldrig sluta älska dig och Mitt liv.

Jag hade med mig några lyckokakor från Borås som jag delade ut till gamla och nya vänner. Och som gjorde stor succé.

För övrigt kan berättas att det blev rätt mycket hamburgare. Efter att innan Stockholmsbesöket ätit hamburgare två dar i rad med barnbarnet. Det blir inte hamburgare på några dagar tror jag.

Sammanfattning: en lyckad helg med både allvar, glädje och skratt.
Nu ladda för en ny vecka som börjar med möte om Medborgardialog. Kanske lite jobb. Trädgården måste ansas. Och så backstagetwittrande på Sommartorsdagarna på torsdag.

		Stockholm Pride 2013 Visa bildspel HÄMTA ALLA

Mänskliga rättigheter–måste alltid bevakas

Är en människas liv mer värt än en annans? Varför ska inte alla människor som blir sjuka få samma rätt till vård? Ska vi stillatigande se på när andra människor får den vård de behöver bara för att de egentligen inte har rätt att vistas i vårt land? Vad har vi för rätt att döma när vi inte vet varför människor väljer att stanna i Sverige fast de borde ha lämnat landet? Vad är det som säger att svenska myndigheter har gjort rätt. De flyktingar som väljer att gömma sig har säkert inte som skäl att det ska stanna här och leva på bidrag. Utan de fruktar för sina liv. Svenska myndigheter gör inte alltid rätt.

Det är glädjande att den utredare som utrett frågan om vård för papperslösa har landat i ett förslag att även de som inte har alla papper klara ska få samma vård som en som är folkbokförd här. Annars bryter vi mot konventioner vi har skrivit på. Rätt till liv och hälsa är en mänsklig rättighet. Folkpartiet och dess ledare, Jan Björklund, har välkomnat utredarens förslag medans migrationsministern vill göra om utredningen. Märkligt att när en utrednings förslag inte passar så ska utredningen göras om. (SvD, GP, BT)

Att SD inte gillar utredningen är förståeligt. De är inte särskilt angelägna att värna mänskliga rättigheter. Undrar hur (S) ställer sig till förslaget. Under min tid i riksdagen var de inte särskilt angelägna.

Att värna mänskliga rättigheter och alla människors lika värde är viktiga frågor för en liberal. Idag startade HBTQ-festivalen i Göteborg. (GP) Mellan två andra aktiviteter stannade jag till vid FP:s tält och träffade både gamla och nya folkpartivänner. Att stötta HBTQ-personer handlar också om mänskliga rättigheter. Alla ska respekteras för den de är. Tyvärr så har vi ännu inte kommit så långt i Sverige ens. Många rättigheter har införts men fortfarande finns det människor som betraktar homosexualitet som en sjukdom. Alla måste få älska den de själva väljer.

Idag träffade jag en äldre man som levt med sin homosexualitet när det fortfarande var en sjukdom. Jag kan bara föreställa mig hur förfärligt man måste ha mått på den tiden. Att inte få vara sig själv.

På söndag går jag med i Regnbågsparaden. Ska bli kul. Men innan dess väntar ett antal lediga dagar (lite jobb blir det nog) med utlovad sol. På fredag blir det förmodligen utdelning av fröpåsar på vårmarknaden (!?) i Borås. Nu dags att sova i alla fall.

Dagens fullmäktige

Hemma från en lång dag. Först kurs i Göteborg som slutade tidigare än planerat. Så jag hann till mötet med representationskommittén. Dessutom en tur ner till torget och valstugan. Hann också med några intressanta samtal. Innan det var dags att bege sig till fullmäktiges sammanträde. Där bland annat två frågor väckte lång debatt. Dels integrationsprogrammet. Dels en motion om HBT-utbildning i skolorna.

Integrationsprogrammet har jag själv i allra högsta grad varit inblandad i. Att tillsammans med partiföreträdare för sju andra partier få ihop ett program är inte alltför lätt. Det finns olika ideologiska skiljelinjer som bidrar till att alla kan inte få med just sina idéer. Trots att en del tyckte att det borde ha funnits mer konkret i programmet så röstade alla för programmet förutom förstås Sverigedemokraterna. Trots att jag i mitt inledningsanförande uppmanade till att diskutera frågor som Borås kan påverka så hamnade debatten ändå på riksnivå. Tyvärr blev det också rena påhopp vilket inte gynnar någon. Heder åt min partikamrat Gunilla Hellén Dalevik som gick upp i talarstolen och påpekade att vi måste respektera varandra i fullmäktige även om vi har olika åsikter. En sak är säker är att jag inte har samma åsikter som SD men för den skull måste man byta ord med varandra på ett civiliserat sätt. Är min förhoppning i alla fall. Men det första som måste falla på plats är en “kalibrering” av synen på alla människors lika värde.

Programmet som tagits fram är bara början. Jag håller med om att det saknas mätbara mål. Det kanske var förutsättningen att vi skulle ta fram sådana. Men händelser på vägen gjorde det inte möjligt. Dels på grund av att Borås fastställde en policy för hur ett program ska se ut. Dels på grund av att andra förutsättningar förändrades. Till exempel att Arbetsförmedlingen får ansvaret för nyanlända flyktingar. Men mätbara mål tas fram i samband med budgetarbetet. Och förvaltningarna ska själv jobba vidare för att uppfylla integrationsprogrammet. Ett arbete för att knyta an till frivilligorganisationerna måste startas.

Den andra frågan som diskuterades var som sagt HBT inom skolan genom en motion. Att unga får kunskap om  HBT-frågor är viktigt. Både för att skapa tolerans för andra som har en sexuell läggning som inte stämmer överens med den som de flesta anser var den riktiga och för att de som själva undrar över om de är homosexuella ska få möjlighet att diskutera sin situation.

Ska sanningen fram så förstod jag inte så mycket vad SD:s representant ville ha sagt. Motiveringen till avslaget av motionen försvann. Men att de inte gillar HBT-personer var nog ganska tydligt.

Själv höll jag mig borta från diskussionen om HBT. Hade nog förverkat min tid i dagens fullmäktige. Även om det kliade i fingret att trycka på knappen för att begära ordet. Jag gillar inte att man betraktar mina vänner på det sätt som SD gjorde. Det vill säga som mindre värda varelser. Men får väl försöka hålla mig i skinnet som 2:e vice ordförande i fullmäktige.

Dags nu att sova. Det har som sagt varit en lååååååång dag.

Efterkommentar: Om debatten kan läsas i Borås Tidning