Så många minnen kommer till mig efter att ha varit på invigning av en skulptur, eller kanske ska kalla det monument, som avbildar symbolen för minnesblomman efter folkmordet i Srebrenica. En blomma som har elva blad som symboliserar 11 juli 1995 när 8000 män fördrevs ut i skogen för att mördas. Bladen är vita och symboliserar det oskyldiga. De hade inte gjort något. I mitten grönt som symboliserar hoppet.
Initiativet till monumentet taget av en person som själv var med och fördrevs ut i skogen men som överlevde. Admir Buljubasic.
Jag har varit i Bosnien två gånger. En gång tillsammans med 5 riksdagsledamöter och en person från civilsamhället och en gång alldeles ensam. Med hjälp på plats av personer som bott i Sverige men lämnat antingen frivilligt eller av tvång.
Från första besöket kommer jag alltid att minnas det äldre paret som tvingats återvända från Sverige. De bodde då ensamma i ett sönderbombat hus i Sarajevo där endast deras lägenhet hade reparerats. Mannen med dålig hälsa kunde inte ta sig ut eftersom det inte fanns någon hiss och de bodde några våningar upp. När mannen fick en stroke vägrade ambulanspersonalen bära honom utan han fick ledas nerför trapporna.
En annan upplevelse var när vi åkte på en mindre väg i Srebrenica och det utmed vägen stod ”Varning för minor”. Lite oro uppstod i bilen bland deltagarna.
Fast det minne som är allra starkast är besöket på gravplatsen där de män som hittats i gravar i skogen är begravda. Lika starkt både första och andra gången. Den ligger mitt emot det ställe där FN-soldater från Nederländerna fanns och skulle skydda befolkningen vilket de inte gjorde. I närheten finns också ett hus dit Mladic hämtade kvinnor.
När jag var där var det rad efter rad med gröna skyltar. Numera är det riktiga gravstenar.
Andra gången jag var där träffade jag kvinnor som förlorat sina män och det enda samtalsämnet var kring vilka män de skulle hitta i gravarna till nästa begravning som ägt rum varje år den 11 juli.
Den fråga man ställer sig är hur kan människor vara så grymma. Allt återupprepas. Krig efter krig. Varför lär sig inte mänskligheten. Varför måste egoismen jämnt segra.
En annan fråga är hur Sverige kan med att utvisa människor som har dålig hälsa och som kanske inte överlever.Men det är som sagt en annan fråga.
Dags att jobba för mänskliga rättigheter både här och ute i världen.
1 kommentar:
Och hur Sverige kunde hjälpa Slobodan Milosevic att begå folkmord. Det måste klart och tydligt sägas att FN-soldaterna inte ha något att göra i Bosnien samt att vapenembargot var kriminellt. Både FN-soldaterna och vapenembargot var kärnan i Bildts eftergiftsstrategi. Vi får vara innerligt glada att vi inte idag belägger Ukraina med ett vapenembargo och skickar FN-trupp som potentiella gisslankandidater. En av Sveriges främsta under den här tiden var din partikamrat Lennart Rohdin. En Raol Wallenberg i vår tid som inte fått det erkännande som han förtjänar. Inte heller har Carl Bildt, Margareta af Ugglas och Sofia Arkelsten fått ta emot den svidande kritik och offentliga granskning som de förtjänar för sin eftergiftspolitik rörande Bosnien och Syrien.
https://www.svd.se/a/4326fdf2-f30f-4095-9461-29ec3006c0a5/carl-bildt-gav-stod-till-eftergiftspolitiken
Skicka en kommentar