fredag 2 september 2022

Vart tog det analyserande bloggandet vägen

 Det här med att skriva. Skriva ner tankar och ibland skriva av sig. Igår hittade jag en helsidesuppslag

från ett 15 år gammalt nummer av Borås tidning med bild av mig sittandes bloggande. Var tydligen en av Sveriges mest lästa bloggare då. 

Men många politiker skrev bloggar då. Det har i stort sett försvunnit. I stället är det korta inlägg på andra sociala medier som Facebook, instagram och twitter som gäller. 

Borås stad lägger ut länkar till dem som har en blogg. Idag är det bara jag kvar men jag är inte speciellt flitig heller. Säger mig själv hela tiden att jag måste bli bättre. Fast när ingen ändå läser varför ska jag bry mig. 

Men ibland känner jag att jag måste. Det är ett bra sätt att bearbeta sina tankar. Analysera en händelse. Jag önskar att fler läst mitt blogginlägg från häromdagen som handlade om unga pojkar som inte kände sig inkluderade. 

Men det är inte för sent. Det finns där fortfarande.

Är det så att vi inte orkar läsa längre texter utan bara vill ha snabba korta meddelanden. Utan analys. Detta bidrar till det debattklimat som råder idag. Hårda ord med hot och hat.  

Jag ställer mig frågan varför jag inte skriver mer. Jag borde ha lite tid i alla fall. Men jag har väl också hemfallit åt de snabba korta texterna på Facebook. 

Nu är det valrörelse och det finns definitiv inte plats för analys vilket vore önskvärt. Stanna upp och tänka efter.

Få se om jag efter valet blir mer flitig att skriva. Framtiden får utvisa.

1 kommentar:

Linnéa Darell sa...

Hej Anne-Marie! Först tack för två angelägna och läsvärda blogginlägg.
Håller verkligen med dig om att de mer djuplodande texterna saknas idag. Är ganska säker på att de snabba, lätt utkastade inläggen bidragit till det bedrövliga debattklimat som uppvisats i den nu pågående valrörelsen. Tyvärr anammats även av många ledande politiker!
Jag var också en flitig bloggare tidigare men har tappat tempo. En orsak är, precis som du skriver, att det är sällsynt med kommentarer. Och då är det lätt att tänka "vem skriver jag för". Samtidigt börjar jag känna att jag egentligen borde bara "skriva av mig". För jag saknar inte åsikter.