Summering av dagens välfärdsseminarium

Nu varit på det tredje seminariet under dagen kring välfärdstjänster. Där presenterades flera intressanta exempel på bra fungerande privat verksamhet. Jag tror att fler skulle vara intresserade av att ta del av dessa vittnesmål. Att faktiskt också en enskild person som pantsätter hus och hem för att starta ett företag är riskkapitalist. S-politikern var imponerad och tyckte att man skulle lyfta fram dessa som exempel. Ännu ett konstaterande att offentlig äldreomsorg är sämre än privat driven när det gäller personalens villkor gjordes. Men att även privat driven också kan bli bättre. Allt enligt jobbnöjdhetsindex. S-politikern tog upp Kommunals egen rapport och att den visade ett annat resultat. De olika rapportern är inte beräknade på samma sätt. Det är viktigt att inte se ensidigt på ett område utan väga in många aspekter och utgå från dessa innan man kritiserar. 

En liten summering av dagen.

Det kan finnas brister i både offentligt och privat driven vård och omsorg. Hur skulle det gå om det bara fanns offentligt driven omsorg. Hur skulle det då gå med kvalitetsutvecklingen? Skulle det finnas samma möjligheter till förnyelse om det bara fanns en aktör? 

För att kunna överleva och växa måste man gå med vinst. Även kommunen. Alla som startar företag och satsar egna pengar är riskkapitalister. Var ska man då sätta gränsen för vad är en riskkapitalist?

Nya företag inom välfärdssektorn uppstår idag genom att någon som jobbar inom det offentlig tröttnar på byråkratin och känner att man har andra idéer som man vill utveckla men som fastnar i systemet.  Oftast inte en man utan en hon. Ska vi låta alla bra idéer frysa inne?

Och vart ska alla duktiga företagare och anställda inom de privata välfärdsföretagen ta vägen om det blir vinstförbud?

Om man gör en massa regler kring hur företagen ska vara med bemanning mm. så förlorar man själva syftet med att ha alternativ. Alla företag blir likriktade och likadana. 

Men det måste finnas både privata och offentliga alternativ.

Till sist. Om man är missnöjd med en vårdgivare eller arbetsgivare måste man kunna välja bort.