måndag 6 februari 2012

Hat föder hat och riskerar våld

Sitter mitt i en röra av papper och pärmar. Har haft storröj bland papper och annat. Inte riktigt klar. Men måste leta fram datorn och skriva ned några rader.

Har TV:n på och ser program om Kambodja. Kommunism och socialism i sin hela skepnad. Handlar om tortyr och fångenskap.

TV-programmet är bara en tillfällighet men passar bra till det jag tänker skriva om. Klasshat. Något som nutidens socialister talar om. Har jag förstått av diskussion på twitter idag. Med anledning av en, i mitt tycke, mycket bra artikel av Peter Wolodarski i DN idag.

Artikeln handlar om den bussafari som gjordes till Solsidan (ett mer välmående område i Stockholm). Wolodarski skriver mycket balanserat om att vi människor har många olika roller. Och att visst ska orättvisor diskuteras men vårt samhälle är mer komplicerat än att det går att dela in människor i olika homogena klasser. Och att det är farligt att “odla klasshat”, vilket var syftet med bussresan. Hat föder också hat.

Artikeln delades både av dem som gillade den och vänstersidan som beklagade sig över den. Både på facebook och twitter. Och det var där det började. På twitter lades också till en så kallad hashtagg med benämningen “klasshat”.

Kunde inte låta bli att kommentera inlägget på twitter. Jag tycker att ordet “hat” är väldigt starkt och bör användas mycket försiktigt. Hat föder hat och leder ofta till våld. Vilket jag klargjorde. Sedan påtalade jag också att jag inte delar in människor i klasser. För vem ska avgöra exakt vilken klass den eller den tillhör. Människorna är individer med olika behov. Jag tror inte på Allt åt alla.

Fick förstås en hel del mothugg och snart leddes diskussionen in på frågan om jag hatade rasism. Påpekade att jag försöker låta bli att använda ordet hata. Men kan man hata rasism, som ju innebär att man delar in människor i grupper, och samtidigt hata en viss grupp människor som bor i ett visst område. Det är ju också en indelning i grupper. Bottennapp var svaret jag fick med elva #klasshat.

Började fundera vilken klass jag skulle tillhöra om mänskligheten skulle indelas i klasser. Och kom inte fram till något enhetligt resultat. Jag är en sammansatt människa. Datautbildaren och företagaren (som inte tjänar särskilt mycket pengar), fritidspolitikern, mormor, vandraren, tennisspelaren och mycket mer.

Jag tänker nog fortsätta vara liberal och tro på individen och individens behov i stället för att dela in människor i grupper eller klasser. Jag tror att det inte behöver vara en fast “kaka” som ska fördelas. Jag tror att “kakan” kan växa. Sedan tycker inte jag heller att det är ok för riskkapitalbolag inom välfärden skickar vinster utomlands. Inte heller är det ok med egoism och girighet. Men det är andra problem.

Grundskillnaderna mellan socialism och liberalism är att den förstnämnda buntar ihop människor i grupper och kollektiv medan liberalismen ser till den enskilda människan. Jag tror på individen.

4 kommentarer:

Erik Larsson sa...

Nej, låt oss reflektera öfver och öfverlägga om hvad slags våld vi måste tillgripa samt lära arbetarna tillverka och nyttja både dynamit och dolk. För min del anser jag småmord vara alldeles utmärkta, och attentat sätta skräck i de härskande i samhället. Vi skola ingjuta det gift, som heter hat, så att vi bli mogna för hvilket våld som hälst.

Erik Larsson sa...

Klart som fan att man hatar klassamhället, iaf om man är arbetarklass som jag.

Det är rent hat vad än ni borgerliga försöker få det till, hat är vad det är, hat. Det finns inget som helst bra med det, jag har växt upp i det, jag lever i det, och jag hatar det.

Anne-Marie Ekström sa...

Jag vet inte din situation Erik och inte hur gammal du är. Jag blir verkligen ledsen när jag läser hur du hatar. Idag i Sverige finns alla möjligheter om man själv vill och kämpar.
Ingen får något gratis.
Men det finns alltid hjälp och stöd om man verkligen vill någonting.
Jag är varken rik eller har hög lön. Jag är egen företagare och den som tror att den som är företagare bara glider på en räkmacka tror alldeles fel.
Jag har också varit arbetslös nyskild och utan pengar.Men jag var envis och startade företag. Och har sedan dess alltid kämpat för olika saker.Jag vet inte vilken klass jag skulle tillhöra. Är det fel att själv se till att man får det bättre. Är man överklass då?

Skånedemokraten sa...

Bra svar Anne-Marie. Tänk om det fanns fler som dig som berättade om möjligheterna att lyckas istället för att legitimera hat bara för att man har en viss bakgrund. Även om man är född i ett så kallat utanförskapsområde, är invandrare, frånvarande föräldrar så är det fritt för alla att utbilda sig och lyckas. Sen är det givetvis inte alltid rättvist här i världen men ändå kan alla som vill skaffa sig en akademisk utbildning eller starta ett företag.

Erik Larsson, du skriver att du kommer från arbetarklass, precis som Ingvar Kamprad gjorde. Vem är det som hindrar dig från att göra en klassresa?