Oj vad fort en vecka går. Några dagar i Stockholm med Medborgardialogseminarium och seminarium om hot och kränkningar mot politiker. Anordnat av SKL (Sveriges kommuner och Landsting). Det sistnämnda seminariet handlade både om hot och kränkningar från medborgare och internt mellan politiker till exempel i fullmäktige. Det är viktigt att tala om hur vi uppträder mot varandra som politiker. Både i fullmäktige men också på nätet. Politik ska debatteras men inte politiker. Finns kanske en del att göra i Borås även om debatten i fullmäktige är rätt ok. Bilden är utsikt från SKL:s lunchrum. Tagen i somras. Nu snöade det.
Torsdagen ägnades åt projekt Kompanjonen som drivs av Coompanion Sjuhärad. Projektets syfte är att starta arbetsintegrerande sociala företag som ger långtidsarbetslösa möjlighet att komma ut i arbetslivet. Socialt företagande är alternativ till sysselsättning inom olika projekt som drivs av till exempel kommunen. I ett socialt företag blir den som jobbar där mer delaktig och möjlighet att växa och själv ta ansvar genom att till exempel bli delägare.
Och så har jag rensat papper. Och sånt tar tid. Jag är en ekorre. Slängt alla kommunala papper, nästan alla i alla fall, som ändå finns på nätet. Och lagt in en del på min “platta”, som kan vara bra att ha med sig. Att rensa papper tar tid. Lätt att hamna i nostalgi och historia. Har sparat en hel del rapporter och annat om de apatiska barnen. När jag hastigt skummar igenom den rapport som togs fram på uppdrag av migrationsministern påminns jag av den cynism som fanns kring de apatiska barnen. Föräldrar och barnläkare misstänkliggjordes. I en tidskrift från Flyktingorganisationernas riksförbund, FARR, hittade jag också en sammanfattning av hur olika partier röstat i olika flyktingfrågor. Sossarna framstod som hårdast med stöd av moderaterna. Något att påminna om när någon sosse kritiserar nuvarande regeringen i dessa frågor. Fast jag tycker själv att det kunde göras betydligt mer också för att vi ska få en human och rättssäker flyktingpolitik.
Som politiker får man ibland både skäll och uppmuntran. Bestämde mig att slänga skället och spara de uppmuntrande och positiva breven eller korten.
Meddelas kan att allt inte är färdigsorterat. Och jag kunde slängt betydligt mer än jag gjort. Ska jag verkligen spara valmaterial från flera valrörelser från andra partier.
Dessutom har jag läst äktenskapsbalken för att kunna svara på frågor som jag måste svara på för att bli vigselförrättare.
Pensionärstillvaron verkar vara långt borta. Men så har jag ju tio år kvar tills jag är 75….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar