Tankar om traditioner

Julen börjar gå mot sitt slut. Så här på tredjedag jul kan jag summera. Julen har varit nästan som alla andra jular. Dagen före julafton har jag knappt köpt en enda julklapp. Till barnen. Granen som inköpts vid Coop som vanligt är dock klädd en dag tidigare och städningen, som är något mer avancerad än den vanliga genom att jag drar fram spisen, är också klar lite tidigare. Men annars är allt sig likt. Julafton med barnbarn hos dotterns svärföräldrar. Juldagsmorgonen frukostgäster. Bara att det blir lite senare för varje år. Traditionen började som kaffe efter julottan men numera är julottan bortrationaliserad men kaffet och skinkmackan lever kvar. Sedan en bok. Oftast en deckare. Är en riktig "deckarslukare". Det är egentligen först då som julefriden sänker sig.

Annandagen är det en gammal kompis som ska hälsas på. Likadant varje år. Men det är gott med traditioner. Jag kan inte vara utan julgran och i den ska vara mormors kulor och de små fåglarna som kommer från mitt eget barndomshem. Från mitt barndomshem kommer också en girlang med svenska flaggor som jag hänger upp. Jag tror att jag blivit mer noga med detta under senare år när det har blivit diskussion om vem som den svenska flaggan tillhör. Jag vill inte låta sverigedemokrater och andra nationalister få tro att de har ensamrätt till den svenska flaggan.

För mig symboliserar flaggan ett Sverige som är öppet för alla och där alla ska känna sig välkomna. Där var och en har rätt att ha sina egna traditioner så länge som man inte inkräktar på någon annans frihet. Jag firar jul på mitt sätt. Andra firar på sitt sätt. Några har jättesläktträffar och andra reser bort till varmare breddgrader. Några firar inte alls, av olika anledningar. Ingen annan ska komma och säga till mig hur jag ska tillbringa juldagarna. Eller hur jag ska fira midsommar.

Sverigedemokraterna talar ofta om att de som kommer hit ska följa svenska seder och bruk. Vilka det nu är. Är det att man firar julen på ett visst sätt eller att man måste äta kräftor? Att alla ska följa svenska lagar är ju en självklarhet. Det kanske är så, att just möjligheten att själv få välja, är det svenska. Att man har rätt att leva sitt eget liv utan att andra kommer med en massa pekpinnar. Så länge så klart som man följer svenska lagar och inte inkräktar på någon annans frihet. Eller riskerar att skada sig själv eller andra.

Efter några vardagar med lite blandad sysselsättning för min del blir det återigen helg. Ett nytt år börjar. Med en mängd oskrivna dagar. Fast just detta år är det många dagar som redan är intecknade. Valet den 19 september kommer att sätta sin prägel på agendan. Snart är det dags att börja planera inför detta. Och notera alla redan bokade tider i almanackan. Alla möten till exempel. Tyvärr har jag inte ännu bestämt mig för om jag ska bli modern igen och använda mig av telefonen som kalender eller en stor bamsig kalender med massor av plats varje dag eller samma variant som jag använt tidigare. Där utrymmet är så litet att jag knappt ser vad jag skrivit. Det är inte lätt med valfrihet.