Inför ett nytt år 1

Ett år är snart förbrukat och ett nytt är på gång. Många är spända av förväntningar inför ett nytt år. Många hoppas att det nya året ska bli bättre än det som just passerat. Många tror att i år ska jag vinna de där miljonerna som gör att jag kan unna mig lite extra lyx eller bli den som vinner Idol och blir kändis. Medan de flesta "bara" hoppas att få vara frisk och ha ett arbete så man kan försörja sig och sin familj.

Det är sällsynt att det ramlar ner några miljoner från himlen och det är bara en som kan vinna Idol. Förhoppningsvis skapas fler arbeten genom bland annat en bättre politik för företagande och entreprenörskap. Tyvärr har regeringen missat där en del. De nya jobben kommer i de små och medelstora företagen. Det är jag och många med mig övertygad om. Det fanns många löften inför valet om både regelförenklingar och annat. Men tvärtemot har en del lagar gjort det mer komplicerat och kostsamt att driva företag nu än tidigare.

Förhoppningsvis kommer också turbulensen kring sjukskrivningar att lägga sig. Jag tror att där är regeringen inne på rätt spår men det hela har skötts klantigt. Regeringen har inte lyckats förmedla till medborgarna vad det egentligen handlar om. Att ingen mår bra av att vara mer sjukskriven än nödvändigt och att man ska se till den arbetsförmåga var och en har. Det vill säga man ska se till vad man kan och inte vad man inte kan. Man måste starta rehabilitering mycket tidigare. Framförallt måste man se till att unga inte hamnar i sjukpension.

Den förra socialdemokratiska regeringen gjorde inte mycket för att se till det friska och jobba med rehabilitering och man struntade i att människor hamnade mellan stolarna mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Under min riksdagstid ställde jag en fråga till dåvarande arbetsmarknadsminister Hans Karlsson (s) om vad regeringen gjorde för att undvika att människor hamnade mellan stolarna. Här finns frågan och här finns svaret som egentligen säger att dåvarande sosse-regeringen överlåter till myndigheterna att komma överens. Men samtidigt finns också en slutmening som handlar om att man ska ta tag i de som varit sjukskrivna mer än två år. Vad man ska göra framgår inte men det är rätt bra att ha med i minnet när man kritiserar den nuvarande regeringen.

Men jag kan också påverka själv hur det nya året blir. Den enskilda individen har alltid ett eget ansvar oavsett situation. Jag kan alltid själv välja hur jag vill tackla de problem jag står inför. Jag kan välja att gräva ner mig i problemet eller jag kan agera för att lösa det. Jag kan slösa energi på att vara arg på något jag ändå inte kan påverka eller använda den energin till andra saker. Självklart ska jag reagera på det jag upplever som orättvist eller fel men det får inte "äta upp" mig.

Nu dags för att avsluta en del på det gamla året så att jag kan möta det nya med "tomt bagage". Återkommer med reflektioner om det år som gått.

Tankar om traditioner

Julen börjar gå mot sitt slut. Så här på tredjedag jul kan jag summera. Julen har varit nästan som alla andra jular. Dagen före julafton har jag knappt köpt en enda julklapp. Till barnen. Granen som inköpts vid Coop som vanligt är dock klädd en dag tidigare och städningen, som är något mer avancerad än den vanliga genom att jag drar fram spisen, är också klar lite tidigare. Men annars är allt sig likt. Julafton med barnbarn hos dotterns svärföräldrar. Juldagsmorgonen frukostgäster. Bara att det blir lite senare för varje år. Traditionen började som kaffe efter julottan men numera är julottan bortrationaliserad men kaffet och skinkmackan lever kvar. Sedan en bok. Oftast en deckare. Är en riktig "deckarslukare". Det är egentligen först då som julefriden sänker sig.

Annandagen är det en gammal kompis som ska hälsas på. Likadant varje år. Men det är gott med traditioner. Jag kan inte vara utan julgran och i den ska vara mormors kulor och de små fåglarna som kommer från mitt eget barndomshem. Från mitt barndomshem kommer också en girlang med svenska flaggor som jag hänger upp. Jag tror att jag blivit mer noga med detta under senare år när det har blivit diskussion om vem som den svenska flaggan tillhör. Jag vill inte låta sverigedemokrater och andra nationalister få tro att de har ensamrätt till den svenska flaggan.

För mig symboliserar flaggan ett Sverige som är öppet för alla och där alla ska känna sig välkomna. Där var och en har rätt att ha sina egna traditioner så länge som man inte inkräktar på någon annans frihet. Jag firar jul på mitt sätt. Andra firar på sitt sätt. Några har jättesläktträffar och andra reser bort till varmare breddgrader. Några firar inte alls, av olika anledningar. Ingen annan ska komma och säga till mig hur jag ska tillbringa juldagarna. Eller hur jag ska fira midsommar.

Sverigedemokraterna talar ofta om att de som kommer hit ska följa svenska seder och bruk. Vilka det nu är. Är det att man firar julen på ett visst sätt eller att man måste äta kräftor? Att alla ska följa svenska lagar är ju en självklarhet. Det kanske är så, att just möjligheten att själv få välja, är det svenska. Att man har rätt att leva sitt eget liv utan att andra kommer med en massa pekpinnar. Så länge så klart som man följer svenska lagar och inte inkräktar på någon annans frihet. Eller riskerar att skada sig själv eller andra.

Efter några vardagar med lite blandad sysselsättning för min del blir det återigen helg. Ett nytt år börjar. Med en mängd oskrivna dagar. Fast just detta år är det många dagar som redan är intecknade. Valet den 19 september kommer att sätta sin prägel på agendan. Snart är det dags att börja planera inför detta. Och notera alla redan bokade tider i almanackan. Alla möten till exempel. Tyvärr har jag inte ännu bestämt mig för om jag ska bli modern igen och använda mig av telefonen som kalender eller en stor bamsig kalender med massor av plats varje dag eller samma variant som jag använt tidigare. Där utrymmet är så litet att jag knappt ser vad jag skrivit. Det är inte lätt med valfrihet.

Julavslutning i Sandareds tennisklubb

Njuter fortfarande av gårdagens julavslutning i Sandareds tennisklubb. Cirka 140 barn och föräldrar och mor- och farföräldrar var där. Att så många kommer tyder på att man trivs i klubben och tycker att det är en bra verksamhet. Sådana här tillställningar skapar verkligen gemenskap. Juniorkommittén hade gjort ett jättetrevligt arrangemang. Att kasta bollar mot en pinne och se vem som kom närmaste rönte stor uppskattning. Särskilt som det fanns ett stort skänkt prisbord. Själv kom jag hem med två vinster. Men så kastade jag ju också 25 bollar. Självklart fanns kaffe och lussekatter och glögg. Det hela avslutades med dans kring granen på en av tennisbanorna. Det var länge sedan jag dansade små grodorna. Men nog så konditionskrävande är det.

Jag tycker att det är viktigt att barn och ungdomar får en möjlighet att röra sig. Samtidigt som det också ska vara en fostran i kamratskap och demokrati. Även om tennis är en individuell sport så finns ändå detta med hela tiden. Det gäller både att lära sig ta ansvar för sig själv och andra. Och att kunna ta både en vinst och förlust. Och lära sig av sina misstag. Livet är ju ständigt fyllt av vinster och förluster och alla gör misstag någon gång. Så det är en bra skola för livet.

Hoppas nu att andan håller i sig under kommande år. Det känns som om vi gjorde rätt när vi valde bort elitserien i tennis och satsade på ungdomsverksamheten i stället. Det är bättre att klubben själv kan få fram duktiga spelare som kan spela elitserie än att importera spelare från Tyskland och andra europeiska länder.

Konkurrens ger kvalité

Varje gång det debatteras i fullmäktige, eller någon annan politisk församling i Borås, om någon kommunal verksamhet kan drivas i någon annans regi än kommunens, så blir alltid svaret från den röda delen av församlingen att vi säljer ut de gamla. Vad är det som säger att det alltid är de som är anställda av kommunen som gör det bästa jobbet och att dessa alltid är felfria?

Idag skriver DN om hemtjänstpersonal, anställd av kommunen, som när de velat vara lediga har anlitat vikarier utan att arbetsgivaren vetat om det och betalat dessa svart.

De extraanlitade personerna har också enligt DN delat ut mediciner utan att ha fått någon delegering från ansvarig sjuksköterska. De extraanställda har dessutom jobbat oförsäkrade och utan att betala skatt. Otroligt att något sådant kan fortgå. De kommunanställda som så missbrukat sitt förtroende får dock fortsätta att jobba kvar under den tid utredning pågår vilket jag tycker är märkligt. Händelsen har anmälts enligt Lex Sarah.

Enligt Ljusdals hemsida står det så här:

"Äldreomsorgen i Ljusdals Kommun kännetecknas av välutbildad och duktig personal som är en garanti för att äldre och andra med omvårdnadsbehov får det stöd de behöver för att leva ett så aktivt och självständigt liv som möjligt."

Stämmer väl inte så särskilt bra om de som utför hemtjänsten är svartjobbare.

Jag hoppas att sådant här inte förekommer ofta. Förmodligen är det ett engångsfall. Men det visar ändå hur utlämnad den enskilda människan är när han eller hon inte har något val. När det brister hos den enda utföraren av hemtjänsten finns inget alternativ.

Jag ser på Ljusdals hemsida också att man håller på och utreder att införa kundval. Mitt tips. Gör det fortare än kvickt så att den kommunala hemtjänsten får konkurrens. Konkurrens ökar kvalitén. Om ett privat hemtjänstföretags anställda agerat på motsvarande sätt med att ta in ej godkänd personal, så tror jag inte det hemtjänstföretaget varit så långlivat som utförare av hemtjänst. Och den äldre som drabbats av de svartjobbande skulle säkert valt ett annat alternativ än kommunen.

Dessutom anser jag att de som fått svarta pengar ska betala skatt.

Blandade känslor kring opinionen

Brukar inte vanligtvis bry mig så mycket om opinionsundersökningarna. De kommer och går och det är själva valresultatet den 19 september nästa år som gäller. Men det är klart visst känns det bättre när det går bra för folkpartiet och alliansen. Och sd hamnar utanför riksdagen. Två gånger om året gör scb lite större undersökningar som också fördelas ner i valkretsar. En sådan har precis redovisats.

Den visar på dystra siffror i stort men en ljusning i det lilla. Även om folkpartiet liberalerna ökar något jämfört med förra scb så leder oppositionen med den rödgröna röran över alliansen och sverigedemokraterna får en god marginal över riksdagsspärren. Det är också trist att media fokuserar kring SD:s uppgång i rubrikerna. (SvD, DN, Aftonbladet)

Glädjen i det lilla är att folkpartiet i den egna valkretsen når upp till hela 9,8 % och är den tredje starkaste folkpartivalkretsen i landet. Nu är det visserligen bara cirka 100 som lämnat svar. Men ändå. Fp har nästan alltid legat lägre i resultat än riksgenomsnittet.

Orsakerna till det positiva lokala resultatet kan man alltid spekulera i men jag tror att det är så att vi är många aktiva folkpartister som både syns och hörs på olika arenor. Både här i Borås och i övriga kommuner i valkretsen.

Nu är det ju inte dagens resultat som räknas, då kanske vi hade återtagit vårt riksdagsmandat, utan som sagt i september nästa år. Så det gäller att ligga i under det kommande året så att vi verkligen får ett riksdagsmandat igen och starkt inflytande i kommuner och region.

Att alliansen backar finns säkert en hel del förklaringar till. En orsak är nog den oerhört klantigt skötta hanteringen av sjukskrivningarna. Ibland måste man faktiskt tänka efter före innan man gör en förändring. Många klagar ibland över att allt tar så lång tid att genomföra eftersom det ska utredas och utredas. Det kanske är så att utredningar behövs för att belysa konsekvenserna av förändringarna. (DN, SvD) Efterkommentar: Detta hände ju egentligen efter undersökningen var gjord. Så det måste finnas andra orsaker. I SvD spekuleras om att inrikespolitiken blivit lidande på grund av EU-ordförandeskapet. Jag tror också m kan ha förlorat i sympatier på grund av agerandet i samband med de ensamkommande flyktingbarnen i Vellinge.

Jag tror dock att regeringen är inne på rätt väg när det gäller sjukförsäkringen. Den gamla politiken som sossarna stod för där allt fler blev långtidssjukskrivna utan möjlighet till rehabilitering var inte bra, varken för samhället eller de enskilda individerna. Att få hjälp och stöd att komma tillbaka till arbetslivet och det positiva detta innebär med möjlighet att försörja sig och dela gemenskap med arbetskamrater är oerhört viktigt. Men för den skull måste det finnas rimliga villkor för hur det ska gå till. Människorna är individer med olika problem och behov. Man kan inte stoppa in alla i samma fyrkantiga låda. Det måste finnas möjlighet att tänja på väggarna. (SvD)

Mycket som händer

Nu har det gått en vecka sedan jag slutade mitt halvtidsjobb med kvinnors företagande. Jag hoppas verkligen att det blir en uppföljning under våren. Sverige behöver fler företagare för välfärdens skull. Det finns en enorm potential bland kvinnorna för att bidra till detta. Den erfarenhet jag fått under det år jag jobbat med kvinnors företagande är att kvinnorna behöver lite extra pushning för att komma igång men sedan är det inte skillnad om ett företag drivs av kvinnor eller män. Så stimulans och stöttning av kvinnors företagande behövs även i fortsättningen. Men det behövs också förändringar, förbättringar och förenklingar för småföretag. Där har regeringen gjort för lite. Till och med försämrat. Kraven på nya kassaregister är ett sådant. Även om förslaget fanns redan på förra regeringens tid så har den lagen ändå genomförts av den nuvarande regeringen. Visst är det viktigt att de svarta pengarna försvinner men jag tror att de som vill tjäna svarta pengar ändå lyckas med det. Och då har en rad seriösa företag påtvingats onödiga dyra kostnader.

Just nu så är det mycket annat som händer så jag hinner inte sakna jobbet med kvinnors företagande. En databas som ska kompletteras och de politiska mötena är ännu inte slut för året. Ett kommundelsnämndsmöte och ett fullmäktigemöte kvar innan julen kan göra sitt intåg. I kväll ska jag vara med i Radio Sjuhärad och diskutera högerextremism. Min närvaro krävs också på några julavslutningar i tennisklubben.

Sedan börjar det bli dags att planera för valet. Jag tänker göra en personvalskampanj till riksdagen. Jag kände mig inte färdig med riksdagsarbetet när jag lämnade riksdagen. En period till skulle vara roligt. Jag känner att jag har med mig mycket större erfarenhet den här gången, både från det tidigare riksdagsarbetet men också från arbetet på hemmaplan. Och då handlar det både om det politiska arbetet och till exempel jobbet med kvinnors företagande. Frågor som jag tänker fokusera på är företagande och integrations- och flyktingfrågor.

Nu dags att kasta sig över databasen.

Gillar inte rasistiska blogglänkar

Jag börjar bli trött på att ta bort länkar som tvivelaktiga bloggar med främlingsfientligt innehåll gör till min blogg. Jag förstår egentligen inte vitsen, men ser när jag kollar in den länkande bloggen att den länkar till mängder av bloggar samlade under olika rubriker. Så jag är inte ensam. Jag hamnade under rubriken Snäll, Snällare liberal?

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Att jag är snäll, ibland för snäll får jag höra. Så det stämmer nog. Men frågetecknet efter liberal förstår jag inte. Nog känner jag mig som en socialliberal alltid. Som socialliberal tror jag på den enskilda människan. Att han eller hon kan ta eget ansvar men ibland kan behöva hjälp för att klara av detta. Hjälp till självhjälp är viktigt. Det som också är viktigt är att framhålla alla människors lika värde.

Nu har jag dolt länkfunktionen. Det känns inte särskilt kul att sprida länkar till rasistiska bloggar. Men jag vill ändå gärna ha koll på andra länkar. Synd att inte sprida den positiva debatten till andra. Men som alltid. Några få förstör för många andra.

Fast något positivt finns det förstås med det hela. Det finns de som inte gillar mina liberala värderingar och att jag står för alla människors lika värde och värnar de mänskliga rättigheterna.

De värderingarna kan ingen ta ifrån mig. De sitter djupt i hjärtat.

Liten tillbakablick

Friden sänker sig över Kypedalen och snöflingor faller sakta ner. Tänk om de kunde lägga sig på marken och stanna en stund. Men det lär de knappast göra. Hoppas i alla fall på en vit jul.

Även om det är tråkigt att projektet med kvinnors företagande är till ända så är det rätt skönt just nu att få tid till andra aktiviteter som jag inte hunnit med. Administration i tennisklubben står högt på dagordningen. Plus att jag fått ett uppdrag att förbättra databasen jag utvecklat. Och att göra en ny. Jul ska firas och snart är det dags för kampanjplaner inför valet. Första datumet är redan inbokat. Skene Marten i september nästa år.

Annars har veckan bjudit på som sagt nomineringsmöte för riksdag och region. Igår hade vi också integrationsgrupp. Jag blev igångtriggad på direkten när vi diskuterade Migrationsverkets testprojekt när det gäller asylsökande. Man testar att placera ut de asylsökande för en mycket kort tid i ett boende och gör en snabbutredning. Sedan flyttas man till en annan bostad om det tar längre tid och det hela överklagas.

Att handläggningen går snabbt är positivt men det får inte gå för snabbt så att utredningen inte blir rättssäker. Under tiden den här snabbutredningen pågår, kan ta fyra veckor eller längre, exakt hur länge vet jag inte, så får barn inte gå i skolan. Just nu i alla fall. Det är självklart att barnen ska ha någon form av sysselsättning även om det inte är i någon regelrätt undervisningsform. Oavsett varifrån barnen kommer ifrån är de barn och barnkonventionen gäller. För mig finns det ingen tvekan om att barnen ska få någon form av aktiviteter även om vistelsen blir kort. De bor tillsammans med föräldrar som förmodligen inte mår särskilt bra och som är oroliga för framtiden. Barnen kanske själva har varit med om traumatiska upplevelser. Där behövs det förresten göras en hel del i asylutredningen. Barns egna asylskäl måste beaktas på ett helt annat sätt än idag. Jag tycker inte att skälet till asyl när barn mår dåligt, ibland så dåligt att de blir apatiska, ska vara "särskilda omständigheter". Barn ska kunna få uppehållstillstånd på grund av att det har egna asylskäl.

När adrenalinet väl lugnat sig var det dags för nästa adrenalinkick :att yttra oss om sverigedemokraternas motion om att vi ska följa "svenska seder och bruk". Jag har ännu inte kunnat ringa in vilka de svenska sederna och bruken är. Är det lussebullar med saffran eller ska det var kardemumma i lussekatterna.

Sverigedemokraterna är dessutom skickliga i att plocka ur meningar i sitt sammanhang för att passa dem själva. De hänvisar till Rober Putnam i sin motion. Att mångkultur skulle få tilliten mellan människor att rasera. Men det de inte skriver i motionen är att samme Putnam också skriver så här

"Politiken ska inte sträva efter att försvenska invandrare, skriver han. Utan istället att öppna för ett annat "vi", nya gemensamma rum, en idé om ett Sverige som inte präglas av ödesbestämd etnisk svenskhet. En mångkultur med rekonstruerad gemensamhet." (sydsvenskan)

Alltså egentligen precis tvärtom.

I januari ska vi presentera vad vi gjort så här långt i arbetsgruppen. Men det finns fortfarande personer som vi behöver träffa. Inte minst invandrare.

Nu är det i alla fall sovdags. I morgon är en annan dag.

 

Riksdagslistan spikad

Ikväll fastställde Södra Älvsborg, eller Västra Götalands södra valkrets som vi egentligen heter, listorna till riksdagen och regionen. Jag har fått förtroendet att stå på andra plats på riksdagslistan efter Anna Svalander och följd av Lucas Regnér, LUF:s ordförande i väst. Bäva månde motståndarna när vi sätter igång med stora kampanjmaskineriet tillsammans med alla andra folkpartister.

Det ska bli jätteroligt att på nytt få ge mig ut i en valrörelse även om det ju inte var så länge sedan det var val till Europaparlamentet. För mig innebär en valrörelse möjligheter att få föra ut det liberala budskapet och få möta människor på gator och torg. Dörrknackning är nog dock inte min grej.

Företagande och integration kommer att vara de frågor jag tror jag kommer att lägga mest krut på. Men det finns många andra frågor som är viktiga. Att lyfta barnen och barnens rätt är angeläget. Det gäller alla barn, oavsett varifrån de kommer.

Fortsättning följer.

Budgetdebatten igen

Redan första dagen i julmånaden. Ett antal dagar har förflutit sedan årets maratonfullmäktige avslutades. Trots alla argument från talarstolen blev resultatet ändå det förväntade. Några jämkningar med oppositionens förslag gjordes dock. Fullmäktige gick med på att alla i grundskolans högre klasser ska få utbildning i hbtq-frågor. Ett bra beslut. Både för att sprida kunskap om frågorna för att motverka homofobi och för att bidra till att ge svar till dem som själva börjat fundera över om de gillar en person av samma kön.

Men något måste göras åt debattformen. Över 24 timmar i en fullmäktigesal med en undermålig ventilation kan inte vara hälsosamt. Det finns många alternativ hur man kan göra. För det första måste man se till att man diskuterar ämne för ämne. Skolan för sig och äldreomsorg för sig, fast den diskuterades inte så mycket, och integration för sig. Inte som en enda röra och flera gånger samma sak.

Dessutom skulle debatten kunna bli mer livaktig med en partiföreträdare per ämne som får tala lite längre och resten bara ha korta inlägg.

Idag ska jag avsluta mitt jobb på riktigt. Egentligen slutade jag igår men nu ska nycklar lämnas in mm. Det är trist att projektet för att stimulera kvinnors företagande är slut för denna gång. Men så är det nu med projekt. De tar slut. Men det kommer med största sannolikhet att återuppstå på det nya året. Att synliggöra och stötta kvinnors företagande behövs. Så länge som det fortfarande bara är en tredjedel av dem som startar företag som är kvinnor.