På kurs mot Åland

Hemma igen efter två dagars kurs i Stockholm och på Ålandsbåten. Som tur var blåste det inte lika mycket som det gör här just nu. Ett resultat av blåsten var att jag fick hämta mitt skadade parasoll hos grannen. Jag hade glömt att fälla ner det. Men det välbehövliga regnet lyser med sin frånvaro.

Det har varit två dagar fulla av diskussioner kring kooperativ och social ekonomi. Och sociala företag tillsammans med andra förtroendevalda inom Coompanion.

Social ekonomi kan definieras så här –

"Den sociala ekonomin utgörs av verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Verksamheten bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ och stiftelser och har allmännytta eller medlemsnytta - inte vinstintresse - som främsta drivkraft."

Den som vill läsa mer om social ekonomi kan göra det här (Västra Götalandsregionen). Till den sociala ekonomin räknas ideella föreningar, till exempel idrottsföreningar men också människor som kanske inte alltid platsar i det vanliga arbetslivet. Men som hittat sin roll i ett socialt företag. Den sociala ekonomin gör onekligen en stor samhällsinsats. Något som samhället och de som styr i samhället måste inse och därför stötta dessa insatser.

Men kurser tröttar.

Hinner inte skriva

Ville bara tala om att jag inte slutat skriva på min blogg. Men värmen… Och så fastnade jag i en bok av Marian Keys. "Är det någon där?". Hon är som alltid läsvärd. Plus att jag städade (!). Jag kan numer röra mig fritt i huset utan att trampa på något.
Och nu åker jag till Stockholm mm. Återkommer med rapport.

Bilder från den svenska sommaren

Några bilder som jag tagit vid min vandring idag. Huset ligger i Naturreservatet Rya Åsar och heter Ramshulan. Mer om naturreservatet finns här.

Under vår vandring på en mil mötte vi två personer. Jag önskar verkligen att fler människor hittade till alla de leder som finns kring Borås. Och själva får känna den kraft som en underbar naturupplevelse ger.

Ett litet tips om man inte hittar själv är att titta in på Destination Viskans hemsida som finns här.

Min nationaldag

Finns det något svenskare än färskpotatis och jordgubbar? Ja, det är klart. Färsk potatis och jordgubbar finns det också i andra länder. Fast sill och nubbe då? Ja rå fisk äter man i Japan också. Och snaps det dricker man i många länder. Men det är klart. Den svenska sommaren finns ingen annan stans. Eller. Just nu känns det som om jag vore vid Medelhavet eller något annat varmt land. Solen har strålat från en blå himmel utan moln länge nu.

Det finns dock något som är unikt. Den svenska allemansrätten. Att jag kan gå ut i skogen och njuta av naturen. Att jag kan röra mig fritt. Det är något värt att värna.

Nationaldagen har jag firat med skogsvandring och kunnat njuta just av den fina naturen. Som är gratis. Jag har också burit den svenska flaggan i samband med Borås stads nationaldagsfirande.

Det sistnämnda gör jag för att jag är glad att jag bor i ett land där det råder demokrati och frihet. Jag har rätt att ha vilka åsikter jag vill. Så länge som mina åsikter inte medför att andra människor far illa. Jag är glad att jag bor i ett öppet land. Som ger en fristad åt de människor som inte bor i ett lika fritt land som vi. För mig är flaggan just en symbol för detta. Inte för att vi ska slå oss för bröstet och tycka att vi infödda svenska står över alla andra. Eller tala om fornstora dar. När vi var ute i Europa och krigade och härjade. Jag deltar i flaggparaden för att visa att vissa högerextrema och nationalistiska grupper inte har ensamrätt på flaggan.

För mig är nationaldagen en dag för alla som bor i vårt land. Även om man inte äter färskpotatis eller jordgubbar. Vilket jag gjort. Det skulle jag vilja säga i mitt nationaldagstal. Jag skulle inte tala om ärofyllda dagar i historien utan om hur vi ser till att alla blir delaktiga i samhället. I framtiden.

Det är ganska fascinerande att höra koltrastens kvitter blandat med icke-svensk musik från någonstan samtidigt som knotten börjar äta upp mig. Kanske tyvärr dags att gå in.

Så är den svenska sommaren av idag.

Som vanligt en blandning

Jag måste erkänna att jag blev lite nyfiken på vad ledarbloggen i SvD handlade om när jag läste rubriken. "Studentklänningar och benbrott." Rubriksättning är inte alltid så lätt och själv brukar jag blanda rätt friskt eftersom jag ofta skriver om flera ämnen i min blogg.

Men när jag läser artikeln så är det faktiskt så att det handlar om en och samma sak. Det nya förslaget till sjukförsäkring och riksdagsdebatten kring denna. Och även om jag kanske tycker att man har för bråttom med sjösättningen av det hela så är man helt rätt ute. Det måste vara bättre både för den enskilde och samhället att den som är sjukskriven kan komma tillbaka till arbetslivet så fort som möjligt. Genom att få den hjälp och det stöd han eller hon behöver. Och den rehabilitering. Det som jag ser som allra viktigast är att man kan bidra med exakt så mycket som man kan. Vi har säkert en bit kvar innan det är verklighet men jag tror att alla vill komma tillbaka till arbetslivet så snart som möjligt. Efter vars och ens egen förmåga.

Men som sagt. Det kanske har gått för fort.

En annan nyhet som är intressant idag är att länsstyrelsen i Blekinge idag kritiserat socialnämnden i Karlskrona med anledning av att de inte tillräckligt tagit tag i de problem som fanns kring den pojke som blev skottskadad vid händelsen i Rödeby. (SvD)Trots att mamman till pojken ville det. Det är väl att föräldrarna vill att något ska hända. Men jag tycker att det även i en del fall, när föräldrarna inte är intresserade att samhället tar tag i deras barns problem, socialen ändå måste vidta åtgärder. Det finns alltid föräldrar som ställer upp för sina barn på fel sätt. Det vill säga. De tror sina egna barn bara om gott.

I morgon är det studentuppvaktning. Nora tar studenten. Första gången jag träffade Nora var nog 1993 eller 1994. Då var hon liten. Hon kom hit med sin pappa och storebror 1992 från Kosovo. Tre år senare kom hennes mamma hit. Sedan dess har det hänt mycket i Noras liv. Det ska bli jätteroligt att fira hennes examen i morgon. Jag önskar henne verkligen all lycka i framtiden.

Apropå examen och utbildning. Nu har debatten börjat på Borås bloggportal om elitklasser. Ida. Det är inte bara något som Anna Svalander hittat på. Det finns många bakom det förslaget. Självklart är det så att det inte bara är de som har studievana föräldrar som ska få chanser i skolan. Utan alla. Det är dessa elever som kommer i kläm både när det gäller extra stöd och extra stimulans. Som jag skrev igår så tror jag att elitklasser även kan motverka en del skolk. Skolkar gör man för att man inte hänger med eller för att det är för tråkigt för man vill gå så mycket längre.

Ännu en varm dag

Värmen tröttar eller vad det nu är. Eller också beror det på att jag varit igång sedan tidiga morgonen. Med början med Strategiforum kring Hässleringen. Till sist med grillparty med Vi Kvinnor på Hässleholmen. Och lite annat emellan. Lite pengar har nog flutit in också. Så dagen har varit bra. Och varför klaga när det finns jordgubbar och solen skiner.

Det verkar inte vara någon större aktivitet på Borås bloggportal just nu. Jag trodde att vänstersidan skulle klottra hela sidan full med indignation över majoritetens förslag att införa elitklass i Borås. Jag tycker att det är en jättebra idé. Varför kan inte de som är intresserade och duktiga i matte till exempel få samlas i en klass och dels få bättre möjlighet att gå vidare i kursen när det är dags dels få möjlighet att tillsammans med andra som också går fram snabbare diskutera med och stimulera varandra. Självklart får det inte gå ut över de barn som behöver extra stöd. Men en risk finns alltid att även den som är understimulerad får problem. Skoldagarna blir trista och skolk kan bli resultatet.

Det finns en hel intressant som hänt de senaste dygnen som jag inte hunnit kommentera. Som förslaget som lämnats över till regeringen om mottagande av flyktingar. Efter att ha skummat igenom förslagen kan jag väl tycka att de verkar vettiga. När jag har mer tid ska jag analysera dem lite mer.

Mångsysslaren Thomas Bodström, ordförande i justitieutskottet och advokat, har gett ut en deckare. (SvD)Med så där recensioner. Jag tycker inte synd om honom och jag tänker inte köpa hans bok. Jag har skrivit det förr och gör det igen. Jag begriper inte hur en ordförande i ett av riksdagens utskott har tid att dessutom både bedriva egen advokatverksamhet och skriva böcker. Dessutom ha ett antal barn.

Nu börjar ögonen falla ihop så jag får väl ge mig.

Dubbelambassadör och brand i klubbstuga

I kväll har jag tagit ut den bärbara och sitter och skriver samtidigt som koltrasten kvittrar. En underbar kväll efter en varm dag. Idag har jag också blivit ambassadör för Hässleholmen. Stadsdelen där jag bor. Ett hedersamt uppdrag som förpliktigar. Att vara ett språkrör för de människor som bor på Hässleholmen. Och då menar jag hela Hässleholmen, inte bara de som bor i flerfamiljshusen utan också för dem som bor runt omkring.

Kypedalen till exempel, där jag bor tillhör också Hässleholmen fast många inte låtsas om det. Om vi vill ha en riktig integration måste människor från olika grupper mötas. Kanske ett saftkalas på lekplatsen på Marklandsgatan med barn från Kypedalen, i huvudsak med svenska föräldrar, och barn från området där lekplatsen ligger där de flesta barnen har utlandsfödda föräldrar.

Att berätta för omvärlden att det finns mycket som är bra på Hässleholmen men självklart också jobba för att det som inte är bra blir det. Det ligger i mitt uppdrag. Fast det försöker jag göra redan idag.

Eftersom jag också är ambassadör för kvinnors företagande kan man väl säga att jag är dubbelambassadör.

Kvällsfriden stördes av ett telefonsamtal. Det hade brunnit i tennisklubbens klubbstuga. Inte jättemycket men ändå tillräckligt. Några hade slängt en engångsgrill i en papperskorg. En grill som inte var ordentligt släckt. De senaste dagarna har media tagit upp frågan om engångsgrillar, både med avseende på miljöproblem (GP)och brandrisk (Aftonbladet). Jag behövde dock inte slänga mig i bilen och åka ut till Sandared igen. Det fanns andra som klarade ut det. Men jättetrist i alla fall.

Nu har jag dessutom flyttat in. Knott och mygg började försöka äta upp mig. Dessutom börjar det närma sig sovdags. Men jag kan väl inte säga att det aldrig händer något i mitt liv.