Vad är god samhällsanda - 1943

 Igen var jag tvungen att göra ett blogginlägg. Min mamma skulle ha fyllt 100 år idag. Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt bara 64 år gammal. 

Hon var lyckligt lottad som hade föräldrar som tyckte att skola var viktigt. Trots att de själva inte hade någon skolutbildning över folkskola. Min morfar var skogsarbetare och mormor hemmafru. Bodde på landet. Jag kan skriva mycket om dem men idag är det min mamma det handlar om. 

Hon tog handelsstudenten mitt under brinnande krig. Jag har hittat hennes uppsatsbok från den tiden. tänker lägga ut alla uppsatserna och börjar idag med en som är aktuell även idag när vi pratar om krisberedskap med mera. Att en 18-åring från skogen kunde vara så klok på den tiden.


 "Några sätt varpå den enskilde kan visa prov på god samhällsanda" 

Allvarstid kräver samhällsanda, vaksamhet och tystnad. Den blå-gula affischen med de orden lyser emot oss överallt, i alla offentliga samlingslokaler, väntsalar, på tåg och i bussar. En del av oss lägger inte ens märke till den, medan andra kanske ser den men ändå inte riktigt förstår vad den vill säga. Jo, att man skall iakttaga samhällsanda, vaksamhet och tystnad, det förstår man. Men hur detta skall tillgå är kanske litet svårare att avgöra. Orden vaksamhet och tystnad, det veta väl de flesta, vad de innebära, men samhällsanda, vad är det för någonting fråga de sig.

 Hur skall man då visa prov på god samhällsanda? Ja, man skall vara solidarisk. Särskilt under nuvarande tid med dess ransoneringar o dyl. fordras solidaritet. Hur skulle det gå, om bönderna behöllo all säd, mjölk och andra lantbruksprodukter, som vi behöva. Detta vore osolidariskt och ett brott mot samhället. Man bör därför inte undanhålla något för egen del, som medmänniskorna egentligen ha deläganderätt i.

 Man kan också visa, att man har god samhällsanda på andra sätt. Man bör vara en nyttig medborgare och uträtta någonting i samhället. En individ, som inte vill arbeta och göra nytta för sig, är en samhällsparasit, och som sådan visar han prov på dålig samhällshanda.

 Om man är en god medborgare, försöker man också hjälpa de medmänniskor som äro i nöd. Det är ett bevis på god samhällanda att hjälpa fattiga och sjuka.  De äro oftast inte själva skuld till sina livsöden, varför det är dens plikt, som har blivit lyckligare lottad, att bistå.

Om var och en på dessa olika sätt försökte visa sin goda samhällsanda, skulle det säkert bli mycket drägligare att leva i samhället. All avundsjuka och hätskhet mot dem, som på  ett eller annat  sätt fått någon förmån, skulle komma bort, och människorna komma att leva i samförstånd. Då skulle de flestas liv säkert bli mycket lyckligare. "

Ännu en valrörelse- Val till Europarlamen

 Ännu en valrörelse är till ända. När jag skriver detta är resultatet en dag bort. Många har redan röstat men själv går jag och röstar i morgon, på valdagen. Brukar förtidsrösta men den här gången blir det på valdagen. Ny röstlokal eftersom jag flyttat. 

Tyvärr blev det en kort kampanj idag eftersom regnet kom. Men några stjärnor blev det på "samtalsöppnaren" där vi frågar vad som är viktigast med EU. Att använda en samtalsöppnare bidrar till att det blir lättare att få ett samtal. Även om resultatet kanske inte alltid blir en röst på Liberalerna så kan det bli ett intressant samtal och några som inte tänkt rösta bestämmer sig för att gå och rösta. Några terapisamtal har  jag också haft. Flest stjärnor totalt har frågan "Ukraina måste vinna mot Putin" fått. Att växla upp klimatarbetet har också fått många stjärnor. Tyvärr är det en del som säger att de inte ska rösta. Många av dessa är årsrika. 

Många kampanjtillfällen har det blivit. Även om jag gärna hade kampanjat mer men andra uppdrag har varit i vägen eller vädret och åldern säger också sitt. Har kampanjat med två av våra toppkandidater. Karin Karlsbro och Simona Mohamsson. Personer jag känt länge. 

Flygbladsutdelning bland "fågelgator" där jag hittar men också i mitt nya område där det är lite svårare att hålla koll på gatorna.

Pride i Eskilstuna var ett kampanjtillfälle och i Trollhättan var ett annat med regionfullmäktigegruppen. De flesta kampanjtillfällen har dock varit i Borås tillsammans med vår cykel.

Nu är det bara att hålla tummen att allt går vägen i morgon. 

 

Så lyckligt lottad

 Idag fick jag en påminnelse om hur mycket jag har att vara tacksam för. Ett möte med en person från ett tidigare liv fick mig att inse hur lyckligt lottad jag är. Som kan gå och handla och dra det jag handlat uppför en backe med min nya Dramaten i motvind och lite duggregn. Att jag är frisk. 

En Dramaten som jag valt från ett gåvobrev jag fått när jag avslutat mitt engagemang i en nämnd.

Även om jag avslutat en nämnd har jag flera uppdrag kvar som bidrar att jag får träffa nya intressanta människor. Och få nya vänner.

 Så lyckligt lottad att jag orkar fortsätta att försöka bidra till att livet blir bättre för andra. En årsrik ska vara sedd för den hen är och känna sig behövd hela livet. En Hbtqi-person ska få vara den hen är. Överhuvudtaget är det viktigt att alla människor ska känna att mänskliga rättigheter alltid respekteras. Oavsett om det är i mötet med kommunen eller

regionen. Eller någon annan organisation.

Så mycket spännande jag fått uppleva hittills i mitt liv. Och förhoppningsvis är det inte slut än. Så tacksam.

Påskkäringarna på bilden har jag vunnit på Hemgården. De har fått sin plats i regnbågsskålen jag köpte i Ljubljana när jag var på väg hem från ett europeiskt hbtqi-möte. Två av mina engagemang. 

Tänker inte ge upp än. Tack alla människor jag mött och som gett mig inspiration att fortsätta.

Jag kan koppla av med lite Candy Crush eller något annat men det är mötet med människor som gör mitt liv. 🥰

 

 

 

 

 

 

Vem bor här - eller visar mina prylar jag har hemma vem jag är

Länge sedan jag skrev på min blogg. Måste bli bättre på det. Det är så bra att sätta ner sina tankar på pränt. Det som fick mig idag att börja skriva var att jag sitter och slötittar på ”Vem bor här?” På TV. Tittar mig runt i min nya moderna lägenhet och börjar reflektera över om prylarna jag har talar om vem jag är och vad jag gjort i mitt liv.

Mormors broderade dukar och bonader samsas med router och TV-boxar och och ett antal datorer. Blandat med minnen från olika resor jag gjort. Både som privatperson och som representant för någon organisation.

Historien och nutid samsas verkligen i mitt hem. Mormors bonad från hembygden sitter bredvid ett litet fat från Sarajevo i Bosnien. Köpt under ett av mina besök där.

Hela släkten finns på väggen i mitt sovrum. Både de som inte finns längre och de som är framtiden. På byrån som varit min farmors finns morfars glasögon och snusdosa och morfars och mormors fotogenlampa.

I ett skåp finns priser som min pappa fått i skytte. I samma skåp bredvid varandra ligger medaljer som min morfar fått för länge sedan för trogen tjänst och som jag fått före jul för 25 år som förtroendevald.

För mig känns det viktigt att leva i nuet även om omvärlden just nu är något man egentligen inte vill leva i. Men man får göra det bästa av det. Och använda de nutida hjälpmedlen. På ett positivt sätt. Så glad att jag tidigt kom in i datorvärlden.

Men historien får vi heller aldrig glömma bort. Det är den som oftast bidragit till att en är den en är. Utan min mormor och hennes ambition att lära mig läsa till exempel eller hennes sätt att bry sig om andra hade jag nog inte varit den jag är idag. Och fått uppleva allt det jag fått uppleva. Morfar som var före sin tid (tror jag) och brydde sig om miljön har också påverkat mig. Därför så viktigt att ha minnen av dem i mitt hem.

Tyvärr var inte min pappa så framåtseende. Han såg inte att framtiden för en flicka kunde vara studier. Men han var en man av sin tid och han var fin på många andra sätt. Men ”I did it my way”. En sång som det senaste året trängt in i mitt liv. Till och med sjungit den inför fler hundra personer. 

Inför den 77:e födelsedagen som är i morgon samlas minnen med nutid. Men som sagt. Det är viktigt att leva i nutiden. Så den kommande veckan är det dags för möten av varjehanda slag om inte vädret sätter stopp. Börjar med ett digitalt. Som sagt det gäller att lev i nuet.