Ännu en vecka med pandemin - digitalt språkcafé höjdpunkten

 Veckor och månader går men coronan består. Tyvärr kan den väl hålla på ett tag till så det gäller att hitta vägar att gilla läget utan att få panik och ångest. 

Jag är lyckligt lottad. Jag kan gå ut och gå. Jag kan hantera en dator. Jag har många saker på gång som kan  göras digitalt. 

Och 70-plussare är inte längre utmärkande. Nu ska alla följa samma regler. Tänk om det budskapet sänts från början. Jag tror att utpekandet av 70-plus gjorde att alla andra inte trodde att det gällde dem att hålla avstånd och ta ansvar. Det var 70pluskollektivet som var de farliga och skulle hålla sig hemma. Detta är min helt egna tolkning. Men det verkar som alla har sina egna tolkningar så varför kan inte jag få ha det. 

Men som sagt. Det gäller att ha saker att göra. 

Den här veckan har jag klarat av ett möte i Arbetslivsnämnden, ett gruppmöte inför kommunfullmäktige nästa vecka och ett heldagsmöte med Servicenämnden i Regionen. Allt digitalt. 

Det är ju inte detsamma som att träffas på riktigt. Tyvärr försvinner de lite mer informella samtalen som blir vid pausar. Men det gäller att gilla läget. Det som är bra är att jag inte behöver köra bil för att ta mig till möten i Vänersborg eller Skövde. Hinner i stället med att göra min dagliga vandring. Bra för klimatet också. 

Förutom det politiska har jag också haft Rotary-möten och dessutom varit med på ett digitalt Språkcafé. Man hinner med många fler möten när man inte behöver förflytta sig. 

Det digitala språkcaféet är ett samarbete mellan Borås Stad och Hemgården och hålls två gånger i veckan, tisdag och torsdag. Dubbelt engagemang från min sida. Är ledamot i Arbetslivsnämnden som håller i detta och dessutom med i styrelsen i Hemgården som är arrangör. Normalt är förstås språkcaféet på plats. Faktiskt finns det många finesser med digitala möten. Man kan gå in i ”breakoutrooms”. Slumpmässigt eller planerat delas de som är inne i mötet in i olika grupper. Alltså kan man prata i smågrupper. Verkligen trevligt igår. Fick flera intressanta berättelser. På mer eller mindre bra svenska. Men  det är ju meningen med ett språkcafé, att de som är med ska få öva på att prata svenska. Tänker vara med fler gånger när jag kan. Det är integration i verkligheten. Känns skönt att vara delaktig på riktigt. Inte bara skriva debattartiklar och prata i kommunfullmäktige. Nästa gång tänker man prata politik. Då tänker jag verkligen vara med. Tror jag kan bidra.  

 Nu går vi snart in i en ny vecka. Med kommunfullmäktige i två dagar. Nästan alla med digitalt. Jag som 2:e v ordförande  ska vara på plats tillsammans med övriga presidiet och några tjänstepersoner. I en sal för 1000 personer. Lite ödsligt blir det nog. Bra att vi gör det coronasäkert. Fast det satt rätt långt inne. 

Nu är det helg och idol.

Varför har jag inte skrivit blogg hela tiden under coronan?

Jag gick in på min blogg idag för att leta reda på vad jag tyckt en gång i tiden när jag var flitig skrivare. Och jag hittade det jag letade efter. Behövde inte tänka till på nytt. Började fundera varför jag inte är lika flitig skrivare nu. Det hade varit intressant att så här i efterhand kunnat följa hur oron och humöret växlat under corona-tiden. 

Chocken när första beskedet kom att alla sköra 70plussare skulle hålla sig hemma. Jag som ser mig mer som Dancing Queen än skör äldre. I första beskedet fanns inte ens möjligheten att gå ut i skogen med. Kom senare. Så småningom hittade jag ett sätt att leva. Men att kollektivisera över 1 miljon människor i en grupp som inte kunde ta hand om sig själva är inte ok. Klart att det är viktigt att veta att för äldre kan smittan vara farligare än för yngre. Jag hoppas ordet 70plussare försvinner fortare en kvickt. Jag tillhör inget kollektiv utan är en individ med eget ansvar och rättigheter. 

Veckor och månader går men coronan består. Så det kanske inte är för sent att börja skriva. Min plan i början av året var att skriva om mina 40 år i Borås och 25 år som förtroendevald politiker. Det har inte blivit så mycket av det. Desto mer har det blivit av vandringar och digitala möten. 

Dessutom har jag tagit över som president i Borås Östra rotaryklubb. Ett uppdrag som innebär att samla medlemmarna till trevliga lunchmöten med intressanta föredragshållare. Det har inte blivit så mycket av det heller. Några möten där vi träffats på riktigt hann vi med innan viruset slog till igen. När vi kan börja igen att träffas på riktigt står i stjärnorna. Så länge får vi träffas digitalt och kanske någon skogspromenad, till exempel kring Kypesjön. 

Ja, Kypesjön, har jag passerat några gånger sedan viruset bröt ut. Inte varje dag. Det gäller att variera vandringarna. Men jag tror det är runt 150 mil jag gått. 

Timmarna med digitala möten har jag inte räknat men det är många. Det går också att ha digitalt AW. Inte lika kul som att ses på riktigt men i brist på annat...

Några mindre seriösa aktiviteter har jag också ägnat mig åt. Candy crush och leta Pokemon. Lite mer godis och vin än vanligt har det också blivit.  

Humöret har växlat. Ibland har det känts helt tröstlöst. Ibland har det varit bättre. De sista hårda råden bidrog dock till att humöret gick ned i botten. Särskilt som jag precis varit på en trevlig och intressant lunch med Elfsborg och kände mig riktigt lycklig. Kommer hem och läser nyheterna om att nu ska alla hålla sig hemma. Det blev mycket candy crush men jag har hela tiden gjort mina vandringar. Och tur att jag hann med lunchen. 

Egentligen är det inte synd om mig. Jag har inte problem med det digitala och jag kan ut och gå i skogen. Jag har kunnat göra några utflykter med avståndstagande förstås. Jag har så jag klarar mig. 

Nu gäller det att planera ännu fler digitala möten. Ut och gå fast med mer kläder på. Försöka hålla humöret uppe. Jag har ju massor att göra. Men jag saknar de mänskliga kontakterna. Jag får leva på minnen. På allt spännande och roligt jag varit med om under mina 40 år i Borås och 25 år i politiken. 

Och skriva om det. Nu har jag i alla fall sammanfattat coronatiden så här långt.