Vi får aldrig glömma

"Enligt en sammanställning från första april 1942 till femtonde september 1943 fanns det beslagtagna kontanter, utländsk valuta, ädla metaller och juveler till ett sammanlagt värde av 132 miljoner Mark. Året efter blev transporterna som allra mest omfattande..."

Ett citat från pjäsen Rannsakningen, skriven av Peter Weiss. Denna pjäs som bygger på autentiska dokument från en rättegång i Frankfurt mot nazister spelades av Riksteatern på ett antal orter i landet med "vanliga" personer i vittnenas roller. Jag var ett av de vittnena.
Idag på Förintelsens dag är det dags att minnas. Jag tog fram mitt gamla manus och hittade just citatet ovan som idag känns mer aktuellt än någonsin när Danmark har beslutat att beslagta flyktingars ägodelar. Det är förstås inte samma syfte eller omfattning som i nazityskland. Det är med avsikten att den som kommer till landet som flykting ska betala för sig om man har värdesaker och pengar med sig. I och för sig inte fel.
Men... Just hanteringen att visitera flyktingar för lätt tanken till det som hände under Förintelsen. Det ger mig rysningar. Människovärdet förminskas. Människor som utstått mycket lidande på sin väg bort från krig får med lagens rätt utstå än mer lidande och kränkande behandling. Jag tror att de allra flesta som flyr vill göra rätt för sig.
Kanske det är dags att Rannsakningen spelas åter igen på landets teatrar. För att påminna om hur det kan gå om man steg för steg gör det svårare för flyktingar att få skydd. Hur allt som inte är bra till slut skylls på flyktingar. Det var så det började med judarna i Tyskland.
Låt oss idag tänka efter. Är vi på väg åt samma fel håll? Skyller vi på flyktingarna att äldre far illa eller att förskoleklasserna är för stora? Jag tror ju och hoppas att vi inte går så långt att vi tar till den lösning som nazisterna gjorde när de ville bli av med judarna.
Det finns andra lösningar som vi måste prata om och som alltför ofta drunknar i resonemang om volymer. Framförallt att vi kommer att behöva dem som kommer hit. Sverige står inför en utmaning med allt fler som ska bli försörjda av allt färre med tanke på åldersfördelningen. Vi måste prata om kompletterande utbildning, yrkespraktik, skatter som stänger ute nyanlända mm i stället för hur vi ska göra det svårare att komma hit och få skydd från kriget.
Låt denna dag bli en dag då vi rannsakar oss själva hur vi vill ha det. Ett öppet eller slutet land.