Enkel fråga om Borås stads dolda telefonnummer

Idag ställer jag en enkel fråga till kommunstyrelsens ordförande om dolt telefonnummer i kommunen

Varför har Borås stad dolt telefonnummer? Det är en fråga som ibland ställs i kontakter med kommuninvånarna och jag tycker att frågan är relevant.  
Borås Stad vill ha en bra kontakt med kommuninvånarna. Mycket har gjorts för att upprätthålla god kontakt och dialog. Det finns brukardialoger, medborgardialoger, möjlighet att lämna förslag på förbättringar, E-petitioner och så vidare. Vi har öppna nämndssammanträden. Även Kommunstyrelsens möten är öppna för allmänheten, vilket inte är genomfört i alla kommuner.  
Men den som får ett telefonsamtal från kommunen kan inte se att det är någon från kommunen som ringer. Många svarar inte när det är ett dolt nummer bland annat på grund av risken att råka ut för oseriösa försäljare.  
Mina frågor till kommunalrådet Ulf Olsson (S) är

Varför visas inte, åtminstone, kommunens växelnummer när någon får ett samtal från kommunen?  
Kommer detta att ändras och i så fall när kan det genomföras? 

Enkel fråga om hedersförtryck

Idag ställer jag en enkel fråga till kommunalrådet Lena Palmén när min motion om hedersförtryck och barnäktenskap kommer att behandlas.

Den senaste tiden har det förekommit uppgifter om att flickor och kvinnor som bor i Stockholms

förorter får det allt svårare att leva det liv de själva vill. En del av det omgivande samhället ställer krav på klädsel, uppförande och livsstil. Homosexuella får uppmaning att flytta någon annanstans då de inte passar in enligt den förtryckande hederskulturen.
Detta är självklart oacceptabelt. Alla ska ha möjlighet att leva det liv de själva vill, så länge som svenska lagar följs. Förra året kom också en lag om förbud mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Även om flera fall anmälts, har hittills inget lett till åtal. 
Oavsett religion så finns det i vissa andra länder betydande inslag av hederskultur. Det är självklart svårt att från en dag till en annan ändra beteende och åsikt när man kommer till ett annat land, men det är ändock nödvändigt. Vi har, också i vårt land, haft kvinnoförtryck och det har tagit många års kamp att ge kvinnor de rättigheter som män har. 
Vi får inte ge upp kampen om att det svenska samhället ska ge alla lika möjligheter och vara en fristad från förtryck, oavsett i vilken form det är.  Det är viktigt att vi som kommun uppmärksammar och förebygger hedersförtryck. Det handlar om att flickor och kvinnor själva ska kunna välja religion, hur de vill klä sig vilka de vill umgås med och vem de vill gifta sig med. Det handlar också om att homosexuella ska kunna leva sitt liv utan att utsättas. 
För ett år sedan lämnade jag in en motion till Kommunfullmäktige om att motverka och förebygga hedersförtryck.
Jag vill därför ställa två frågor till kommunalrådet Lena Palmén (S)

Finns det några signaler om att det finns hedersförtryck i Borås?

När kommer min motion att behandlas i Kommunfullmäktige?

Välfärdsbokslut - också för äldre

Idag har jag lämnat in en motion till kommunfullmäktige i Borås om att Borås stad också ska ta fram ett välfärdsbokslut för äldre.

Varje år tar Borås Stad fram ett välfärdsbokslut i samband med årsbokslutet. Det är ett välfärdsbokslut som till största delen handlar om barn och unga. Det är ett viktigt dokument som också numera åtföljs av en åtgärdsplan.

Det finns också en annan grupp i samhället som växer i takt med att levnadsåldern blir allt högre. De som har lämnat arbetslivet bakom sig och blivit pensionärer blir allt fler. Det är ingen homogen grupp. Förutsättningarna för hur de resterande åren av livet kommer att bli beror på en rad faktorer. Ekonomin är en faktor, hur frisk man är en annan men också hur den sociala situationen är i övrigt påverkar hur framtiden blir. Många har ett rikt och innehållsrikt liv även på äldre dagar och är engagerade på många sätt. Många har intressen som man nu kan odla i en högre grad.

Men risken finns att man börjar må dåligt för att man inte känner sig behövd längre. Kanske går man från en tillvaro där livet har snurrat för fullt med arbete och arbetsgemenskap till en tillvaro där inget händer. Man har inte haft tid att skaffa sig en hobby eller umgänget har bara kretsat kring arbetskamraterna. Det blir bara tomhet och ensamhet kvar och kanske också försämrad hälsa. Eftersom alltfler idag lever som singlar redan när pensionsåldern inträffar är risken att ensamhetskänslan kommer tidigare än förr då den kanske kom först när en kär make/maka gick bort. Det finns också signaler om att en del hamnar i alkoholberoende.

Som ett exempel kan nämnas att i årsbokslutet för 2014 finns en brukarundersökning om äldre och ensamhethet. Mer än hälften av dem som har hemtjänst känner ensamhet. De som inte nyttjar någon av kommunens äldreomsorgstjänster finns inte ens med i undersökningen.

Jag anser att det är viktigt att också undersöka hur äldre som lämnat arbetslivet mår. Genom att ha kunskap om hur denna allt större grupp mår kan man också göra åtgärder som bidrar till att äldre får en bättre hälsa. Något som är lönsamt på sikt genom att tidpunkten då personen behöver mer omfattande stöd från samhället skjuts upp.

Mot bakgrund av ovan yrkar jag Kommunfullmäktige besluta följande

att Borås Stad vid nästa årsbokslut också tar fram ett välfärdsbokslut för personer över 65 år.

att för att ta fram vilka parametrar som ska mätas bör en arbetsgrupp med en från varje parti som är representerat i Kommunfullmäktige tillsättas.

Anne Marie Ekström (FP)

En härlig sommardag med bitter eftersmak

Äntligen har sommaren kommit. Vilken tur att vi tre "tjejer" som brukar göra en liten närtur en gång per sommar hade lyckats få ihop denna just idag. Ett fantastiskt väder. Inte för varmt men ändå inte behöva vara påbylsad med tjocka tröjor och strumpor. Turen gick mot mörka Smålands skogar. Kunde konstateras att de skogar som föll offer för stormen Gudrun började växa upp igen. Men det var inte bara skogar. Vi hittade fina smultronställen att fika och äta på. Började fika redan i Gislaved. Åt fisk i Tiraholm och åkte sedan mot Fegen och Sandviks kyrka där vi fick riktigt "gofika". En kort men trevlig tur.

Vi bor i ett fantastiskt land med underbar natur och också frihet att vistas i den bara vi är rädda om den. Vi glömmer alldeles för ofta bort hur bra vi har det. Visst. Det finns det som kan bli bättre. Men ibland borde vi känna tacksamhet att vi fått leva i fred i 200 år och inte behövt fly någon annanstans för att rädda våra liv. Vi har också skyddsnät som gör att vi får hjälp om vi inte kan klara oss själva. Visst. Det kan säkert bli bättre även där men vi behöver inte sitta på gatan och tigga för att få mat för dagen.

När jag tänker på den underbara dag jag haft idag så skäms jag för den reklam som SD satt upp i tunnelbanan om tiggeri. Ren hets mot folkgrupp, som jag uppfattar det. Att använda påståenden som ingen vet om de är sanna eller inte är inte ok. Dessutom görs den med våra skattepengar eftersom SD som alla andra partier får bidrag från det offentliga.


Jag tycker det är förfärligt att människor blir så desperata att de måste sitta på gatan och tigga för att få mat till dagen. Men de som kommer hit och tigger har oftast inget annat alternativ. Jag hoppas att det kan öppna sig alternativ där de drabbade kan leva bra i sitt hemland istället. Men att vi ska behöva be om ursäkt för att de finns inför turister är alldeles befängt.

Jag är glad att Liberala Ungdomsförbundet gjorde en motdemonstration i tunnelbanan där SD:s
budskap stod.
Det är jobbigt att se fattiga människor, den riktiga fattigdomen har kommit så nära oss, men ibland kanske vi skulle stanna upp och tänka efter och känna tacksamhet att det inte är jag själv som måste sitta på gatan med muggen i handen. Att det inte är jag själv som saknar frihet. Att det inte är jag själv som blir bespottad. Att det inte är jag själv som kan åka runt i Smålands skogar och njuta av en varm sommardag och äta våfflor och nyfångad fisk.

Hemma igen från Pride i Stockholm

Hemma igen från Stockholm Pride.  Härliga dagar med många möten och många kramar.
Men Prideveckan handlar inte bara om fest utan det är också allvar. Seminarier hålls för att öka kunskap om HBTQ-frågor. Under hela veckan. Eftersom jag kom upp på fredagseftermiddagen hann jag bara med ett seminarium anordnat av HBT-liberaler, ett av Folkpartiets nätverk. Med Birgitta Ohlsson som moderator och Barbro Westerholm, Mona Sahlin och Stockholms biskop Eva Brunne, som själv är homosexuell, som gäster. Mycket intressant samtal där alla delade med sig öppenhjärtigt av sina erfarenheter i kampen för HBTQ-personers rättigheter. Kryddat med humor. Men också tankar kom fram hur viktigt det är att inte ge upp men att avsluta om hen inte kommer längre i den organisation hen jobbar i och i stället söka nya vägar. Vi som lyssnade var eniga om att vi kunde lyssnat länge till.
Men nästa seminarium väntade på att få komma in och jag ville inte missa allsångsopera med Richard Söderbeg och Ann-Sofie von Otter i Prideparken. En härlig upplevelse som avslutades med "Vår bästa tid är nu".
Detta var fjärde året jag var på Pride. Varje gång har jag lärt känna nya människor. Så också den här gången. Bland annat en person som verkligen har gjort en resa för att få vara den han är.

Även om svenska kyrkan viger samkönade par och har en öppen och tolerant hållning så finns det fortfarande präster som vägrar att viga två personer av samma kön. Men än värre är vissa frikyrkoförsamlingar där det saknas tolerans överhuvudtaget. Om man växer upp i en sådan församling blir det förmodligen självklart att man inte ens tänker tanken, att man skulle kunna älska någon av samma kön. 

Den person jag träffade hade växt upp i en sådan församling och varit gift med en kvinna i femton år. Jag beundrar verkligen hans mod att bryta upp med både äktenskap och församling när han kommit fram till att han gillar män. Nu upplevde han att han äntligen kunde vara sig själv. Och jag önskar verkligen han och hans pojkvän all lycka i framtiden. 

Det skulle inte behöva vara så att en person måste vänta i över fyrtio år för att få leva sitt eget liv och vara den hen är. Religiösa fundamentalister bidrar till att människor kanske lever hela sitt liv i en lögn men också strukturer i samhället. Även om mycket har hänt med olika lagstiftningar så finns det fortfarande homofoba krafter. Det är därför så viktigt att unga idag som inte passar in i traditionella normer blir sedda och bemötta för den hen är så hen känner en identitet. Där har skolan en viktig uppgift. Inte bara att informera om HBTQ-frågor utan också just se till att alla blir sedda och bemötta utifrån deras situation. Folkpartiet hade som tema förra året i Pride "Låt tusen barn blomma". Mitt möte i fredags gjorde verkligen att jag blev övertygad om hur viktigt detta är. Även om inte fundamentalistiska religiösa församlingar ändrar åsikt över en natt.  Vi måste också ta fram en HBTQ-policy i Borås.

Lördagens Pride parad var lika fantastisk som alltid. Även i år fick jag äran att bära Folkpartiets banderoll  även om det var en liten utmaning att tygla denna när kastvindar grep tag i den på en del ställen. Men det uppvägdes av att få gå bakom Birgitta Ohlsson och Barbro Westerholm som fick motta mångas hurraop och kramar under vägen. Båda två verkligen uppskattade av många inom HBTQ-rörelsen. Barbro Westerholm som bidrog till att homosexuella inte längre betraktades som sjuka. Uppskattningsvis var det 40000 som gick i paraden och ca 10 gånger så många som kantade gatorna. 

Lördagens avslutande fest i Prideparken bjöd både på Alcazar och "AllsångsPetra" m fl

Åkte hem nöjd idag. Men innan dess en glass i Kungsträdgården. Jag smälte mina intryck samtidigt som glassen smälte.