Varför måste unga killar gå kring och inte känna sig välkomna?

Ibland väcker ett samtal många tankar. Idag var det några unga killar, 10-12 årsåldern, som ”minglade”

runt Liberalernas valstuga. Egentligen ville de nog ha godis. Men de pratade också en del. 

”Ni vill väl inte ha oss här. Vi som är invandrare. Jag har en pistol här under tröjan.”  Han hade förstås ingen. 

Min hjärna startade på högvarv. Vad är det de säger? Vem har sagt att de inte är välkomna här? De är ju bara barn. Är det föräldrarna som sagt det? Visst kan det vara så. Eller är det den hårda tonen i samhällsdebatten?

 

När så unga lever i den tron att ingen vill ha dem här, att de inte är värda något och att de förväntas ha vapen. Hur ska de känna sig delaktiga i samhället. 

 

Kommer de här unga killarna att hamna i kriminella miljöer där de blir sedda och värda något? Inte så konstigt om det blir så.

De här killarna måste fångas upp i tid innan det går till kriminalitet. De måste också få veta att de är välkomna. Självklart sa jag till dem att de var välkomna hit. Men det är fler som måste säga det. 

Framförallt måste samhällsdebatten bli annorlunda. De som har kommit hit på flykt från krig och förföljelse ska känna sig välkomna och få förutsättningar för att komma in i samhället.

 

Jag tror inte de som målar ”återtåg” och vill att invandrare ska återvända har insett att sådana idéer skapar oro hos barn och unga. Och i förlängningen uppmuntrar till att dessa barn och unga söker sig till miljöer där de blir sedda. Som hantlangare till narkotikasmugglare mm. 

 

Jag kommer nog att fortsätta fundera hur det går för dessa killar.

 

 

 

Glädje och kärlek på Stockholm Pride

 På bussen på väg hem från Stockholm Pride. För det första glad att jag valde bussen den här gången. När det är problem med tågen. Men det var inte om SJ och deras problem jag skulle skriva. 

Trött efter sena kvällar och 7 mil på Stockholms gator. Såg till att Liberalernas tält stängdes ordentligt, så de sena kvällarna var inte självförvållade.

Men så roligt. Spontanitet och kärlek. Inser också att jag varit med några år och att jag känner många som kommer med öppna famnar och vill kramas. Men också möte med okända människor. Igår i sena kvällen och inte så mycket folk som ville prata politik kom det en person in i tältet och tyckte jag skulle lämna min padda  och bugga med honom. Jag är ju inte sen när det handlar om att dansa. Dessutom var han riktigt bra på det. Sedan satt vi och pratades vid. Han var liksom jag inte hbtq-person men han tyckte om stämningen och det kärleksfulla vid Pride. Och jag håller ju med. Aldrig bråk utan bara glädje. Idag finns det olika församlingar som vill använda terapi för att det tror att de kan ”bota” personer från att vara homosexuella. En fråga som just nu diskuteras är att sådan terapi ska förbjudas. Vilket för övrigt Liberalerna var först med att föreslå. Mitt förslag är att man har en omvänd terapi som består i att besöka Pride för att lämna hat och hot bakom sig och leva för kärlek i stället.  

 

Det har för övrigt varit många besökare i tältet som fått tycka till på vår samtalsöppnare. Några nya medlemmar till Liberalerna och HBT-liberaler värvats. Några kändisar har jag fångat också på bild men inte så många som förr om åren. Jag har inte varit i tältet hela tiden utan också gått runt och kollat de andra i parken och uppträdandena. Som vanligt var Borås representerad genom Shirley Clamp.  

Den här gången har jag inte hunnit besöka några seminarier utan fokus har varit i parken förutom igår

förstås då det var parad då jag bar Liberalernas banderoll. Som alltid en fantastisk upplevelse. Massor av människor som gick i paraden och ännu mer som stod utmed gatorna och tittade. Dessförinnan valupptakt och pepp hos Liberalerna Stockholm. 

För övrigt har två för mig viktiga datum passerat under veckan. Det ena är 4 augusti och har koppling till Pride. För 10 år sedan fick jag min boa. Det andra är 3 augusti och har koppling till hela mitt liv egentligen. För 20 år sedan hade Folkpartiet valupptakt och språkkrav för svenskt medborgarskap presenterades. Men om dessa datum skriver jag i ett särskilt blogginlägg. 

Stockholm Pride var min 6 Pride om man räknar in mångfaldsparaden under Almedalsveckan. Nästa får bli efter valet för nu är det valrörelse som gäller.