Just nu känns det värdefullt att tänka tillbaka på när man bidragit till något positivt. Att varje människa kan göra skillnad. Men självklart kan man inte göra det ensam. Jag har alltid varit en föreningsmänniska. Alltsedan jag fick följa med mormor till kyrkliga syföreningen. En förening som gjorde gott för andra människor. det syddes och såldes på auktion och pengarna gick till världens alla länder. Där lärde jag mig att jorden var större än Västra Husby där jag växte upp.
Sedan har mitt engagemang fortsatt i olika föreningar. En värdefull lärdom
Välfärdsarbetet startade också i olika föreningar innan det offentliga
tog över. Men det offentliga klarar inte allt själv. Där kommer föreningslivet
eller det man idag kallar civilsamhället eller idéburna sektorn in.
År 2008 gjordes en Överenskommelse mellan idéburna
organisationer, Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting. Den byggde på
sex principer hur man ska samverka med varandra. Tanken med den centrala överenskommelsen var att det skulle göras kommunala och regionala
överenskommelser. Överenskommelsen byggde på en utredning av Peter Örn och den
minister som var ansvarig var Nyamko Sabuni.
Som liberal och föreningsmänniska tyckte jag ju detta var
viktigt och motionerade om det i Borås kommunfullmäktige. 2011. Sedan gick det
en tid. En tid till.
Jag fick vara med och utveckla en överenskommelse i regionen
som ”idéburen” under tiden. Motionen bifölls 2013 och skulle hanteras av Sociala
omsorgsnämnden. Gick en tid till.
Under tiden kom jag med i en beredning i regionen som
politiker efter valet 2014. En beredning som bestod av hälften politiker, en
från varje parti, och hälften idéburna. Beredningen medverkade till i regionen införandet
av den Överenskommelse som jag varit med och arbetat fram genom att en
politiker och en idéburen besökte alla nämnder och de största idéburna
organisationerna och informerade. En jätterolig tid.
I början på 2015 hade inget hänt och jag som då blivit
ledamot i den nämnd i Borås som skulle hantera Överenskommelsen ställde frågan
vad man gör. Visade sig att frågan hade flyttats över till en annan förvaltning.
Vet inte riktigt hur. Vid tillfälle råkar jag på förvaltningschefen för denna
och frågar vad han gör åt saken. Efter en fråga i KF, just denna dag 26 mars
2015, och en debattartikel från mig tar det hela fart. 2016 finns en överenskommelse
som tagits fram genom dialogmöten mellan de idéburna och kommunen. Politiker
från alla partier var med.
Numera finns det många samarbetsavtal mellan kommunen och
idéburna organisationer. En form är så kallade IOP:er. Idéburet offentligt
partnerskap. Jag själv finns med i några föreningar som har en sådan IOP.
Idag med mötet med Beredningen för Medborgarinflytande, en
beredning med alla partier representerade, fick vi föredraget ett förslag på
revidering av Överenskommelsen där man tagit lärdom av de år som gått.
Många tycker att Överenskommelsen är bra. Har bidragit till
mycket viktigt socialt arbete inte minst när det handlar om integration och
delaktighet i samhället.
Jag är stolt att jag kunnat vara med och påverka detta men jag hade inte kunnat
göra det ensam. Kanske någon annan hade motionerat om det om inte jag gjort det.
Många har varit med och arbetat fram hur det fungerar idag. Klart är att
civilsamhället eller vad man nu väljer att kalla det behövs. Inte minst nu under
och efter pandemin.