Besök i Espelkamp, Borås stads vänort

“Wenn jemand eine Reise tut, dann kan er was erzählen.” En mening som stod i en av mina tyskaböcker från gymnasiet. Översatt. “När någon gör en resa har man något att berätta.” Jag gjorde en resa i helgen till Borås stads vänort Espelkamp i Tyskland. Hittade både Borås Park och Pinnochios skor fast i lite färggladare tappning. Och en svensk Kindergarten med svensk flagga utanför. Och lärde mig mycket om staden Espelkamps historia.

Under kriget fanns en ammunitionsfabrik där. I små hus väld dolda av stora träd, aspar, så husen inte kunde ses från ovan. Asparna har för övrigt gett staden namnet Espelkamp. När engelsmännen intog staden ville dessa jämna ammunitionsfabrikerna med marken. Då kom bl a prästen Birger Forell från Borås och satte stopp för detta och de små husen gjordes om till lägenheter för flyktingar som inte hade någonstans att bo. Många av de små husen finns kvar idag.

Inte nog med detta utan Birger Forell såg också till att det skänktes pengar och förnödenheter från Sverige och Borås.  Jag träffade en kvinna, som var barn på den tiden och  som berättade att hon fått en filt från Borås och fotograferats med denna. Inte konstigt att Forell fått en minnessten, från Sverige i granit, i Borås park i Espelkamp.

Anledningen till att jag var där var att som representant för Borås stad vara med om deras CityFest. Denna börjar med “Schinkenfrüstück” och det är utställningstält och tivoli. Förutom att få vara med på frukosten och en rundvandring bland utställarna blev jag också guidad runt stan både till fots och med bil. Som synes av fotona här nedan har man satsat på mycket färgglada hus och som sagt en hel del som påminde om Borås och Sverige kunde jag också fotografera. 

Under dagarna jag var där diskuterade vi bland annat jämställdhet, segregation och skolnedläggning. Alltså inte olikt de frågor som diskuteras också här i Sverige. När det gäller jämställdheten har vi i Sverige dock kommit mycket längre. Kvinnor stannar hemma med barnen och jobbar deltid. Vilket innebär att det saknas kvinnliga chefer. För att inte tala om “Stadtrat” (motsv kommunfullmäktige) där 5 av 38 är kvinnor, dvs 13 %.

Jag träffade också representanter från ett par av Espelkamps övriga vänorter. Efter Berlinmurens fall, 1989, utsågs västtyska vänorter till orter i den östtyska delen. Ett sätt att närma sig varandra och för de östtyska orterna att få hjälp med att bygga upp förvaltningar mm. Att lyssna till en man som kom från Brandenburg berätta hur det kändes när muren var borta fick håren på kroppen att resa sig. Mannens äldre släktingar hade bland annat fått lämna sina jobb under den östtyska tiden för att man inte hade gått med i kommunistpartiet.

Det var ett mycket intressant och trevligt besök och jag fick med mig en massa kunskaper som jag inte hade förut och jag tror också mitt besök var uppskattat.

		Besök i Espelkamp Visa bildspel HÄMTA ALLA